Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

The Mandalorian och den kristna vägen

Tv-serien ”The Mandalorian” väcker associationer till den kristna tron. Här är mina tankar om hur!


Egen teckning av Din Djarin (mandaloriern) och Grogu.
Nej det är inte någon som kidnappar en lisebergskanin. Det är Din Djarin och Grogu ser du väl! Av Tomas 41 år.

The Mandalorian och den kristna Vägen

Jag har som många andra starwarsfans följt serien ”The Mandalorian” med stort engagemang. Den här bloggposten är väl mest till för dig som också gjort det men det är nog inget måste. För att sätta oss på banan är det i alla fall en tv-serie som utspelar sig i starwarsuniverset och där vi följer den pansarklädde Din Djarin från planeten Mandalore.

Din Djarin lever efter sitt folks uråldriga seder vilket tydligast märks på att han ständigt bär sin hjälm (och även rustning i övrigt men den är inte lika symboliskt viktig för identiteten). Han ställs förstås inför en mängd valsituationer där det gäller för honom att bestämma hur han ska handla och då används ett typiskt uttryck: ”this is the way” (detta är vägen) då han lyckas lösa hur han ska kunna leva efter sitt uråldriga levnadssätt i just denna nya situation.

Paralleller till kristen tro

Som kristen är det lätt att se att mandalorierna lever efter ett slags religiöst system. Idag ska vi titta på likheterna med kristen tro. Det går nämligen väldigt bra att dra paralleller och använda mandaloriernas tro för att belysa några centrala saker för oss kristna.

Jag har i mycket Matthew Milliner (@Millinerd på twitter) att tacka för reflektionerna här då han skrev en tråd om detta nyligen.

Utgångpunkten är just detta med ”vägen”. Du läser just nu en blogg som heter Vandra Vägen och den har fått sitt namn från den tidiga kristna tankevärlden. Jesus sade i en berömd utsaga att ”Jag är Vägen, Sanningen och Livet”. Och innan de första kristna alls kallades för kristna så kallades de just ”de som tillhör Vägen”, de som följer Jesus Väg, hans sätt att tänka och handla.

Det lustiga är alltså att urkristna (och förstås också vi moderna kristna) kunnat göra på exakt samma sätt som mandalorierna.

Detta är vägen

Ställd inför frågan varför man ska handla på ett visst sätt kan man stanna upp, tänka igenom vad Jesus sagt och hur han handlat och dra sina slutsatser utifrån det. Och sedan slå fast att ”detta är vägen” -det är så här vi kristna gör.

Det finns grundläggande frågor man kan besvara så helt utan att behöva tänka. Några snabba exempel:

Varför ska vi be? -Det är Vägen.

Varför ska man vara ödmjuk? -Det är Vägen.

Varför ska man leva i fred med sin nästa och älska sina fiender? -Det är Vägen.

Man kan säga att det är en ickefråga om att man skulle kunna göra på något annat sätt. I så fall är det tveksamt om det fortfarande är kristen tro det är fråga om. Det skulle bli ett glapp mellan vårt synsätt och själva grundstenarna i vår tro.

Sedan finns det förstås också knivigare fall där man kan se skäl att välja på olika sätt. Ibland kanske man ska göra undantag från andra principer av omsorg om medmänniskan? Skulle Jesus gjort det? I så fall är detta Vägen. Det rör sig hela tiden om en balansakt mellan att ta till sig ett normsystem men inte bli bokstavstrogen.

Livet utan hjälm

Din Djarin är en imponerande gestalt. Hans levnadssätt är lika oböjligt som de pansarplåtar han klär sig i. Matthew Milliner skriver att man kan tolka hjälmen som en symbol för att ”dö från sig själv och leva för Kristus” (med ”sig själv” menas då livet under syndens slaveri, inte att ha en egen personlighet). För Milliner är dock hjälmen den sak som det är svårast att se paralleller till kristen tro i.

Det bär emot att koppla kristen tro till att dölja sin identitet. Vi vill hellre se det som att det är vårt ”rätta ansikte” som blir synligt när vi följer Jesus väg. Att det handlar om att glömma sig själv för att finna sig själv.

Jag vet förstås att det inte alls är ovanligt att ha en slags from mask på sig. Det är dock något vi brukar försöka motarbeta i kyrkan. Det är inte detta som är vägen. Vägen är att bli alltmer mänsklig liksom Jesus var helt och fullt en sårbar människa.

Resten av rustningen skulle man kunna koppla till Paulus liknelse vid att ta på sig Guds rustning och söka hjälp från Gud att stå emot det onda. I Paulus liknelse är dock rustningen helt och hållet bildlig. Den kristna tron handlar om att gå fredens väg. Det är inte mot människor kampen står utan mot destruktiva krafter inom oss och i världen.

Dop och nattvard

En övertydlig parallell är att mandalorier faktiskt blir fullvärdiga krigare genom något som väldigt mycket liknar dopet. DE blir det genom ett bad i de heliga vattnen på planeten Mandalore. Milliner gör också en parallell mellan nattvarden och det som är i centrum i mandaloriernas tro -smedjan där rustningarna hamras fram. I nattvarden förnyas vår identitet och vi rustas för livet i världen.

Ömhet

Din Djarin förändras mycket under seriens gång. Hans egen förvandling leder också på märkliga vägar till en förnyelse för hela hans folk. Att han gör det beror på att ett barn kommer i hans väg. En liten varelse av samma slag som Yoda vid namn Grogu. Man anar att Grogu nog är betydligt äldre än han ser ut men bredvid den bepansrade mandaloriern ser han liten och skyddslös ut. En sådan här god och beskyddande fadersgestalt känns ovanlig i samtidens media.

Det är en vacker (och djupt kristen förstås) tanke att även kyrkan förnyas när vi tar följe med den som är liten och skyddslös. Vare sig det bokstavligen är ett barn eller om det är någon som är utsatt på annat sätt. Detta är Vägen.

Olika tolkningar av läran

Det visar sig att det finns olika förhållningssätt bland mandalorierna. Din Djarin tillhör de som håller väldigt strikt och bokstavligt på reglerna men det finns också andra som inte har något emot att ta av sig hjälmen och tycker den regeln är förlegad. Sådan här oenighet känner vi väl igen i kyrkan också.

Vill man kan man (som Milliner gör) också tänka på den unga kyrkan där det fanns både de som från början var judar. De ville hålla fast vid det judiska även som kristna. Det fanns också sådana som kom från andra folk och såg saker annorlunda. Det är ofta en utmaning att hålla ihop gemenskapen när man tänker olika men jag tror vi är eniga med mandalorierna på den punkten. Enhet och fred mellan syskon är Vägen.

Det var allt jag har att säga just nu. Har du några ytterligare reflektioner kring serien the Mandalorian eller den kristna Vägen? Skriv en kommentar!

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.