Min predikan från midsommardagen!
Här är min predikan från midsommardagen i Ulricehamns kyrka. Hoppas den kan vara till glädje.
Inte så mysigt längre med skapelsen
Nuförtiden är det inte så lätt att veta vad man ska göra med en predikan om skapelsen. Känslan är att det är ett väldigt mysigt ämne. Det blommar vackert och fåglarna sjunger om sommaren, sol och bad och minnen av sommarloven som barn och allt sådant. Det är också en tacksam sak att tala om för svenskarna är ju ett naturälskande folk, ett granskogsfolk där det brukar sägas att man har naturen som kyrka dit man går för att finna frid och sammanhang. Så att tala om skapelsen är lite som att servera glass. Alla gillar det.
Men det är knepigt nu. Allvaret finns med i allt när vi talar om jorden vi bor på. Det är liksom inte bara ofarligt att prata väder när hela klimatet förändras omkring oss. Och människorna som art verkar fortfarande vara alltför splittrade för att kunna ta itu med det här på allvar. Troligtvis kommer det ske fruktansvärda skador på naturens väv och frågan är mer hur mycket vi kan rädda.
Älskar vi skapelsen tillräckligt?
Och det går in i våra enskilda liv. Vi älskar ju naturen men älskar vi inte ännu mer att ha det bekvämt och konsumera och resa? Om man ser till hur vi verkligen handlar istället för vad vi säger och tänker. Och så är vi del i ett stort samhälle som inte är så lätt att ändra på.
Det blev fort jobbigt det här. När jag predikar om naturen brukar jag annars helst tala om små mossor och lavar och arter och hur otroligt allt är ordnat, det är trevligare. Och det ska vi förstås också göra. Vi måste stanna upp och värdesätta skapelsens skönhet istället för att ta den för given. Det vi lär oss älska kan vi också beskydda.
Hopp från dagens bibeltexter
Hur kommer man vidare från den här allvarliga starten på predikan? Vi får förstås gå över till att se vad vi kan lära oss av våra bibeltexter för dagen.
Vi får slutet på berättelsen om Noa och översvämningen. Det är väldigt vackert. De har just kommit av arken och Gud sluter förbund med mänskligheten om att aldrig dränka den igen.
Jag brukar själv tänka att en viktig innebörd i berättelsen om Noa är att Gud liksom säger att lösningen på det onda i världen inte kan vara att göra sig av med alla de onda människorna. Det är det som verkar ske i berättelsen och det fungerar ju inte! För även om Noa och hans familj var rättfärdiga så var de tydligen inte det ändå eftersom det onda levde kvar. Det finns i alla. Lösningen på hur Gud ska ta bort det onda måste bli att besegra det onda i oss istället. Att rädda och skapa om världen med oss i den. Vilket förstås pekar framåt mot Jesus som inte kommer för att döma världen utan för att rädda den tillbaka till Gud.
Gud hänger upp sin krigsbåge
Gud hänger upp regnbågen på himlen som tecken på sitt löfte. Som jag förstått det kan ”båge” här lika gärna syfta på en pilbåge. Man kan tänka att det ser ut som att Gud tagit sin stora krigspilbåge och hänger upp den, riktad bort från jorden, på väggen och säger att han inte ska använda sådana våldsamma medel mot sin skapelse mer. Det är starkt. Och vi känner igen också det i Jesus. Han som kommer för att dö även för sina fiender. Och i vad Jesus lär sina lärjungar. Vi ska inte bruka ont mot ont utan besegra det onda med det goda, eller hur?
De två regnbågarna möts
När vi nu är inne på regnbågen så har den ju blivit den centrala symbolen för pride och HBTQ. Jag har inte talat så mycket om de frågorna i någon predikan så det är ovant och lite skrämmande. Och jag tror mig veta att det finns väldigt olika inställning i församlingen här. När vi nu har Noas regnbåge aktuell för oss kan vi i alla fall påminna oss om att Gud håller fred och vill gott mot alla och så får det vara grunden vi står på i mötet med människor av olika sexuella läggningar.
Det finns alltid en massa detaljfrågor man kan vara oense om så då är det bra att i alla fall fundera på var grunden ligger. Min egen önskan är framförallt att alla människors ska känna sig välkomna till kyrkan utan att vara rädda för oss och för att bli illa behandlade. Hur ska man annars nås av evangeliet? Det tycker jag låter rimligt.
Vet inte om det var en brandfackla eller självklarheter. Det var ett litet sidospår i alla fall utifrån att regnbågen dök upp i texten.
Gud ger skapelsen en omstart genom miljökämpen Noa
Det som händer när Noa kliver ur arken är en omstart på hela skapelsen kan man säga. Världen har gått under för människans ondskas skull. Nu återvänder livet till den ödelagda världen.
Det är en hoppfull bild för oss idag eftersom det kanske kommer vara vad vi behöver i framtiden. Nu när det inte är Gud som kommer med naturkatastroferna utan människans girighet. Berättelsen om Noa som bygger sin ark är ju också en berättelse om hur mycket Gud kan göra genom människor för att vårda och rädda livet. Noa är en miljökämpe får man säga. Eller hur?
Vi kristna måste alltid hålla fast vid att framtiden ligger i Guds händer och att Gud kan komma med en framtid där det ser helt hopplöst ut. Så är det för enskilda och så är det för världen.
Hungriga lärjungar och människor med sin nöd
Evangeliet idag är från markusevangeliet. Det är extra roligt att läsa ur just nu för att vi läser det med våra sommarkonfirmander som konfirmeras nästa helg. Be gärna för dem.
Det är en hungrig historia. En historia om brist. Lärjungarna har varit utskickade i par för att praktisera det de lärt sig av Jesus. De har predikat omvändelse och botat sjuka och drivit ut demoner och när de berättar för Jesus och vill vila lite kommer det en massa folk så de har fullt upp och inte kan äta. De drar iväg till ödemarken (det är som granskogsfolket igen, de drar till skogs för att hitta lite fokus igen) men folket kommer dit också. Jesus fylls av medlidande för de är som får utan herde.
Det finns mer än en sorts brist och hunger här, människor kommer till Jesus med all sorts nöd. Så Jesus talar till dem länge. Lärjungarna har FORTFARANDE inte ätit tror jag och nu är det väl ändå dags att alla går hem. Då får de plötsligt jobbet av Jesus att ordna mat åt alla.
De kommer med det lilla de har, Jesus välsignar det och ett obegripligt under händer. Det här är verkligen det i bibeln jag har allra svårast att se framför mig hur det kan ha gått till. Alla tusentals får mat.
Det finns en del som tänker att det Jesus nog gör är att han inspirerar människorna i folkmassan att plocka fram sina matsäckar och bjuda de andra. Dela med sig. Jag har alltid tyckt att det är en lite bortförklarande tanke för hur det än är med detaljerna måste väl en sådan här underberättelse ha sitt ursprung i att folket där var med om något mirakulöst? Så jag tror verkligen att det hände ett underverk med bröd som växte eller hur det kan ha varit.
Det stora undret att förändra hjärtan
Även där får vi hitta ett hoppfullt tecken i vår tid. Gud kan ta det lilla vi människor förmår och göra något bättre av det än vi hade klarat helt på egen hand. Det är en bra grund för att verkligen göra vårt bästa hela tiden för det betyder att även det lilla kan få stor betydelse när Gud välsignar det.
Nu när människan förstör världen så mycket kan jag inte heller låta bli att tänka att det kanske faktiskt är ett otroligt efterlängtat under om Jesus kan få människor att släppa på sitt eget och dela med sig. Undret med förändrade hjärtan.
Jag talade om hunger förut. Om lärjungarna som väntade på matdags och om folkmassan som sökte sig till Jesus. Vi förstår att det inte bara handlar om fysiskt bröd här, det anspelar ju också på nattvarden, hur Jesus tackar och bryter och delar brödet till alla.
Sök livets bröd hos Jesus
Här finns också en hel del att tänka på som rör vår värld. Jesus säger att om vi kommer till honom som är livets bröd ska vi inte hungra. Det är ju helt klart bättre om vi går med vår hunger i själen till Jesus istället för till allt möjligt annat för att fylla tomrummet i oss. Framförallt för att det bara är Jesus som verkligen kan vara livets bröd, det andra håller inte vad det lovar. Och det är betydligt mycket mer miljövänligt än att försöka konsumera oss lyckliga också.
Vår tredje, episteln, får sammanfatta. Ni som var fientliga och visade det i onda gärningar, också ni har blivit försonade genom att Jesus led döden för oss. Också er ska han låta framträda heliga.
Ett hopp
Mitt eget hopp i dessa hotfulla tider för vår skapelse är dels att Gud är verksam även nu. Gud kan förvandla hjärtan så att hans fiender blir hans vänner. Omvändelse från det destruktiva livssättet är vad världen behöver. När Gud välsignar det goda kan det överträffa vad vi tror är möjligt. Slutligen tänker jag att även när hoppet är ute. Även om allt går förlorat så kommer jag hålla fast vid att Gud ändå håller allt i sin hand. Att nytt liv kommer spira i nya världar och att Guds rike en dag kommer att bli verklighet.
Lämna ett svar