Friheten är att vara älskad

Min predikan från igår om frihet

Här är min predikan från Ulricehamns kyrka igår på 12e söndagen efter trefaldighet 2023 med överskriften ”Friheten i Kristus”. Hoppas den är till glädje!

En lögn om frihet

Frågan om människans frihet tar fart redan på bibelns andra blad. Människan lever i paradiset men så kommer ormen och ifrågasätter om Eva verkligen är så fri som hon tror? Hon vore ju mer fri om hon var som Gud och bestämde själv över allting? Och det låter ju bra, eller?

Vi känner i vanlig ordning igen oss i den situationen. Vi lockas också av tanken på frihet i bemärkelsen att kunna göra helt och hållet som vi vill. I någon mån är det ju sant, man vill ha makt över sin egen tillvaro men på ett annat sätt är det inte sant. Man kan nästan tro att ormen ljög lite för dem.

Hur mycket människan än skulle vilja vara som Gud så är vi så begränsade. Det kommer alltid vara så mycket som är bortom vår makt. Från reklamvärlden vet vi också att vi styrs av mycket som vi inte ens vet om. Även om vi gärna tänker att vi gör kloka beslut utifrån fakta och så vidare så sveps vi egentligen mest med dit känslorna för oss. Vi gör som andra gör. Vi gör som någon säger åt oss. Vi gör sånt som lockar våra sämre sidor.

Två citat

Jag har ett citat av Nietzsche jag tänker på ibland. Typ: Människan kan tro att hon är Gud, ända tills hon blir hungrig. Då påminns vi ganska snabbt om våra begränsningar.

Jag har ett till citat. Av okänd. Vi kan inte välja fritt vad vi vill, eftersom vi inte kan vilja vad vi vill. Luther pratade om att vår vilja i sig är trälbunden. Jag kan ju vilja vilja vara en sådan som är bra på att städa och hålla ordning men man styr liksom inte över sin vilja riktigt. Extremfallet är om man har ett beroende som styr en men ingen av oss kan bestämma helt över vad vi har lust att göra. Det är ett mysterium.

Kan man vara fri egentligen?

Det var en svag start på predikan om friheten detta. Kan vi inte bli fria? Inte på det sättet som ormen ville lura Eva. Vi kan inte bli suveräna och oberoende av allt. Sådan är helt enkelt inte människan. Vi har alla våra begränsningar, såna vi delar och egna utmaningar.

Ändå kan vi förstås vara fria. För frihet är inte i första hand en filosofisk fråga för oss utan en erfarenhet i livet. När är man fri? Jag skulle säga att man är fri när man slipper vara rädd, när man får lov att vara sig själv som vi säger. När man får vilan man behöver. Och när man får använda sina gåvor till något gott. Och säkert en massa andra saker. Det får vara veckans filosofiläxa att fundera på det i dagarna framöver. Det går att vara fri samtidigt som man har sina begränsningar.

Att vara fri och få lov att vila

Den här erfarenheten av frihet finns det mycket av i dagens bibeltexter. Vi kan börja med vilan för vi fick ju höra från moseboken om sabbaten. Det börjar med ”sabbatsåret” då man inte ska odla utan låta marken vila och låta djuren och de fattiga äta. De här bibelställena är svåra att ta till sig för att det känns tveksamt om det verkligen kunde praktiseras någon gång? Man kunde ju inte gå till ica istället medan åkern stod öde? Odlade man inte så blev det rätt hungrigt. Så vi byter perspektiv lite:

Varför ska naturen vara med och ha sabbat? Det borde vara samma anledning som varför människan ska få ha sin sabbat och vila på den sjunde dagen. För att vi är viktiga för vår egen skull. Inte för vad vi kan producera. Det är ord som visar oss hur viktiga växter och djur är för Gud.

Sabbatens innebörd är att du får vila. Som slavar i Egypten fick de inte vila men nu var de inga slavar längre utan tillhörde bara Gud som ville dem väl. Det är verkligen ett synsätt vi behöver också. Och vi borde inte heller behandla världen vi lever i som slav under oss. Den är också Herrens och förtjänar vår djupa respekt.

Jesus och sabbaten

Jesus lärjungar plockar av lite korn där de går längs fältet. Vi hörde ju just att det var ett bud från Gud att inte arbeta på sabbaten. Frågan är bara hur mycket jobb som räknas som jobb. Om vi skulle plocka i oss ett vinbär från busken skulle vi knappast kalla det för arbete, eller? Jesus är med i den pågående diskussionen om var gränserna går kan man säga.

Jesus har förstås inget emot sabbaten som sådan men säger att vi måste minnas varför vilodagen fanns från första början, för vår skull. För att vi ska må bra och vända oss till Gud i tacksamhet. Ideal är ju bra men om de kan också bli en börda. Särskilt när det blir en social press på oss snarare än en inre drivkraft.

Rätt att göra på sitt sätt

Vi lever alla i spänningsfältet mellan att sträva efter att leva efter våra ideal och Guds vilja och samtidigt vara barmhärtiga och skonsamma mot oss själva och andra. Du får vila, du är ingen slav. Ibland är det rätt att slarva lite så att man minns att man är fri. Regler kan vara goda och undantag kan också vara det.

En stor händelse just nu är att Ingvar Storm går i pension från spanarna, nån som lyssnar på det? Han fick frågan vad han tyckte hans efterträdare borde tänka på och då sa han att det var inte hans sak, det fick de göra på sitt sätt.

Det där var bra. Så måste livet i Guds rike också vara. Gud har skapat oss så här, lagt ner gåvor i oss, vi måste få frihet att göra på vårt eget sätt i vår tro. Det finns saker som är mellan dig och Gud och som andra inte måste ha något med att göra. Vi kanske är många som behöver öva oss i frihet, göra på vårt eget sätt bara för att inte oroa oss för mycket för vad någon annan skulle tycka.

Där Jesus är finns det frihet

Det sista och viktigaste i berättelsen om lärjungarna och axen är att Jesus börjar tala om kung David. Tanken är att om nu David kunde följa sina egna regler så måste det gälla också för Davids son, Jesus. Kring Jesus finns det en känsla av frihet. Man kan stöta på människor som har den effekten. Kring Jesus finns det frihet. Människor reser sig ur skam och förnedring. Det är som att han vill säga: ni fick budet om att inte arbeta på sabbaten för att ni skulle komma närmare Gud men nu är jag redan mitt ibland er. Passa på att vara med mig nu istället för att hänga upp er på fel saker.

Där han finns med där är friheten. Den där erfarenheten av frihet. Att få vila. Att få vara sig själv. Använda sina gåvor. Inte vara rädd. En god erfarenhet av Jesus närvaro innehåller just sådana saker. Det kan vara så i benådade stunder av gudsnärvaro men det finns också i det mer vardagliga. Det är Jesus som är grunden i det kristna livet. Vi tillhör honom för att han vill ha oss som sina, vad ska vi då vara rädda för? Hur han ser på oss får väga mycket tyngre än hur eventuella felfinnare ser på oss.

Vi har vårt värde som hans. Vi får vara oss själva för han känner oss på djupet och hos Jesus finns nåd och förlåtelse. Vi är inte bundna av vilka vi varit eller vad livet gjort med oss, Gud känner oss som de vi en dag kommer att bli. Vi får använda våra gåvor med stolthet för ytterst sett kommer de från Gud. Och vi får vila i hans hand och i hans blick. Jesus är befriaren och han vill fortsätta sitt befriande av oss.

Vad än ormen kan försöka säga oss om vad frihet är så önskar jag att vi alla får erfara så mycket som möjligt av en annan frihet. Friheten som kommer ur att vara älskad.