Sankt Spyridons brinnande tegelbit

Ett bevis för treenigheten från en som var med när det begav sig i Nicea 325!

När nu nicenska trosbekännelsen fyller 1700 år i år är det roligt att lära sig lite av en som var med på det mötet!

Jag fick helt nyligen höra talas om sankt Spyridon. Han föddes i Assia på Cypern där han sedan var herde och känd för sin fromhet. Först hade han ett vanligt familjeliv men när hans fri dött gick han i kloster. Senare blev han utsedd till biskop i Trimytous vid Larnaca.

Fårtjuvarna

Det finns en fin berättelse från hans herdetid.

Rövare bröt sig in i St Spyridons fårfålla om natten men väl där upptäckte de att de var mystiskt bundna av en osynlig kraft. När morgonen kom hittade St Spyridon tjuvarna så och då bad han en bön så att de blev befriade.

Sedan talade han med dem en lång stund och rådde dem att lämna sin dåliga bana och söka hederligt arbete. Sedan gav han dem ett av sina får med önskan att det skulle hjälpa dem i deras nya liv och så att de inte skulle ha haft en sömnlös natt förgäves.

En brinnande tegelskärva

St Spyridon var som sagt med vid kyrkomötet i Nicea år 325 och var en av dem som argumenterade emot Arianerna.

Vid ett tillfälle skulle han förklara treenigheten för en av arianerna. Han tog då en tegelbit (taktegel eller tegelsten, lite olika bud finns) och sade:

”I Faderns” och då blev tegelbiten som en eld i handen.

”I Sonens” och då blev tegelbiten full av vatten som droppade mot marken.

”Och i den Helige Andens namn” oh då blev teglet bara som stoft i hans hand.

Sedan förklarade han att detta visserligen är ett mysterium som ingen helt kan förstå men att Gud är tre och ändå en. I en annan version droppar och brinner och dammar tegelbiten samtidigt. En enda tegelsten men tre element.

Teglet ”består” så att säga av både eld (som man bränt teglet med), vatten och lera (som man blandat ihop teglet av). Ändå är det en enda tegelbit.

Inga perfekta liknelser av treenigheten

Ärligt talat är det inte en perfekt liknelse av treenigheten eftersom teglet ju har blivit något annat än bara vad det är gjort av men så är det alltid med bilder av treenigheten. Inget kan riktigt sätta ord på att något kan vara tre och en på samma gång.

Det var ju i alla fall ett väldigt mäktigt sätt att illustrera sin poäng!

Änglarna i den tomma kyrkan

I en annan berättelse kommer st Spyridon och hans diakon till en tom kyrka och börjar fira mässa där. I det tomma rummet svarar en kör av änglaröster på församlingens delar i liturgin och vacker sång från kyrkan lockade människorna i trakten att komma dit men då de kom in i kyrkan såg och hörde de bara st Spyridon.

St Spyridon är (såklart) skyddshelgon för krukmakare och för ön Korfu.

Vad kan vi ta till oss?

Vad ska man tro om dessa berättelser? Som alltid med helgonlegender kan man lätt avfärda dem som orimliga. Det kan också vara svårt att se poängerna med dem. I fallet med St Spyridon tycker jag att det jag berättat här rymmer mycket bra för den troende att tänka på.

Vi hörde om tjuvarna som ville ta hans får. För helgonet var det så viktigt att hjälpa dem in på en bättre väg att han handlade därefter. Det kan vi alla fundera över.

Händelsen med leran som påminde om treenigheten kan väl illustrera att även om vi försöker förstå Gud med vårt förstånd efter bästa förmåga så är det ändå så att det vi vet om Gud vilar på vad Gud själv uppenbarat för oss.

Och änglasången i den tomma kyrkan kan vara en utmaning för oss att komma ihåg att vi lever i en värld ”utan tak”, att den gudomliga verkligheten finns osynlig omkring oss vare sig vi förstår det eller inte.

Där är mina tankar om st Spyridon. Vad säger du om det kära läsare? Skriv gärna en kommentar!