Predikan på frihetens söndag

Jag predikade i söndags på 12e söndagen efter trefaldighet som har rubriken ”friheten i Kristus”. Hoppas det här är till glädje för dig och kan vända på perspektiven något kring frihet och beroende.
På höghöjdsbanan
Jag var med min dotter på en resa till en höghöjdsbana. Någon som klättrat i höghöjdsbana här?
Det är alltså en bana långt uppe i luften mellan träden där man får klättra på olika sätt på små linor eller stegar eller så. Men man sitter hela tiden fast med klättersele förstås.
Det känns lite läskigt i början men man vänjer sig liksom vid det när man har selen på sig och inte kan trilla ner. Efter ett tag är man rätt oberörd av höjderna och vi var rätt högt uppe verkligen.
Men som det kom sig tittade vi förbi banan senare på kvällen och tittade upp på hur högt upp vi hade varit. Och jag funderade på hur det skulle varit att klättra upp där nu utan sele (förstås förbjudet så det var bara en tanke)?
Plötsligt kändes tanken på att stå på en liten plattform uppe i luften och svaja i vinden helt fruktansvärd!
Grejen var ju att på hela klättringen innan hade jag inte fallit en enda gång. I teorin hade jag kunnat klättra runt där utan sele hela tiden, men det var nog mest för att jag kände mig trygg och avslappnad. Hade jag klättrat på frihand hade jag säkert trillat ner efter fem minuter för att rädslan hade lamslagit mig?
Det där är en berättelse om frihet. Man kunde tänka att jag var friare helt utan selen, det heter ju friklättring när folk klättrar utan säkring, men i verkligheten kände jag mig mycket mer fri att röra mig med selen på så jag slapp vara rädd.
Att bo i ett fritt land
Jag har också surfat på internet.
Det finns de som räknar ut frihetsindex på alla världens länder. Hur fri är man om man bor i olika ändar av världen. Det visade sig att Sverige förstås är ett land att känna väldigt stor tacksamhet över.
Vi är 99 av 100 fria. Det var bara Finland som hade 100 av 100. Min egen bild är att det blivit svårare att verka som journalist eller med en del andra saker som bygger vårt fria land men vi har alltså internationellt sett ett otroligt tryggt och fritt land.
Jag letade runt i listorna där och såg bland annat ett land som jag vet att det kommit flyktingar till Ulricehamn ifrån. Där var friheten 1 av 100.
Det är verkligen en väldig resa att komma från 1 till 99 i frihetsindex. Det tar nog en del tid att vänja sig vid att kunna lita på myndigheter och så.
Fri att leva det liv man vill leva
Att vara fri i den meningen handlar förstås mycket om att ha fred, trygghet, välstånd och demokrati. Grunden för att få möjlighet att leva sitt liv som man vill.
Jag tänker också man är friare om det finns trygghetssystem så man får bli sjuk och har ekonomisk trygghet och sådant, det är som att man lever sitt liv med selen på i höghöjdsbanan.
En sådan frihet önskar jag verkligen att alla skulle få ha. De starka klarar sig alltid men ett samhälle ska ta hand om de som har det svårt.
Sabbatens vila och frihet
Flera av läsningarna idag handlar om sabbaten (att vila på sjunde dagen) på olika sätt. Och sabbaten handlar konstigt nog också om frihet.
Sabbaten är otroligt central i bibeln, det är ju ett av de 10 budorden.
Hade man gått i kyrkan för några hundra år sedan hade det också varit centralt i predikningarna på ett helt annat sätt än idag. Då kunde man bli dömd för ”brott mot sabbatens helgd” även i vårt land.
Jag har svårt att predika över vilodagen även om jag gärna vill, dels för att jag själv inte är så bra på att vila på söndagar men också för att i vår tid blir det som det mesta, det blir en fråga som är helt upp till individen att sköta vilodagen.
Man kan inte luta sig emot att det är något alla bär upp tillsammans. Och det fanns en väldig styrka i att man hade gemensamt att det skulle vara en vilodag förr.
Ett bud som är till för oss
Budet om vilodagen kan verka som ett tvång men jag tror egentligen att det är ett exempel på bud som fungerar som klätterselen på höghöjdsbanan. Det kan verka som att det är ett tvång men egentligen skapar det frihet.
För många krävs det att någon säger till oss att sätta oss ner och göra ingenting. Att få en tillåtelse att vila. Att få vara en human being och inte en human doing för en stund.
I GT läste vi att i och med vilodagen fick även de fattiga och utsatta vila. Annars är det förstås de som skulle fått jobba åt alla de andra den dagen men nu fick ingen jobba.
Sabbatens människosyn
Ni vet att forskarna säger att tiden i lugn och ro tillsammans med de vi bryr oss om är det som kan bidra med allra mest lycka i våra liv? Och ändå är det så svårt att hitta den tiden.
För några år sedan talade jag med en gammal man i slutet av sitt liv. Han berättade gärna om vilken stor skatt det varit i hans liv att han alltid varit så noga med vilodagen.
Sabbaten innehåller en människosyn. Människan behöver inte prestera sitt eget värde. Vi har lov att finnas ändå. Vi finns för att Gud vill det och för att glädja oss över livet vi får som gåva.
Herre över sabbaten
Evangeliet berättar om Jesus och lärjungarna på sabbaten. Det är lite oklart om lärjungarna faktiskt begår sabbatsbrott eller inte.
Det pågick en stor diskussion om var gränserna gick för vad som skulle räknas som arbete. Fariséerna hade 39 regler för att reglera det klart och tydligt. Men Jesus svarar i alla fall som att det de gör när de rycker ax är ok vare sig det bryter mot budet eller inte.
Det är lätt att tolka Jesus som att, om sabbaten är till för människan så kan människan göra som de vill med den. Så skulle vi inte göra med ett säkerhetsbälte på bilen va? De flesta regler finns för vår egen skull faktiskt. Så även sabbatsbudet.
Jesus auktoritet
Jesus säger inte alls att vilan är något dåligt eller försöker avskaffa något. Däremot säger Jesus att han själv står över sabbaten. Lärjungarna har fått lov att göra som de gör av honom och det väger tyngre.
Det blir en berättelse om Jesus auktoritet och det är klart att det blir väldigt provocerande för fariséerna att höra att den här mannen skulle ha lov att ge undantag lite hur som helst! Till och med Gud vilade ju på sjunde dagen! Vem är du att säga något annat?
Den kristne är kallad till frihet
Så där gror en konflikt men lärjungarna får erfara att livet i följe med Jesus innebär frihet för dem! Och det borde vara det för alla.
Ja jag vet att det inte är sant om alla kristna sammanhang men i så fall gör de kristna sammanhangen fel! Att vara kristen ska kännetecknas av att vara fri och trygg.
Överallt där Jesus går fram osar det frihet om honom. På andra ställen märker vi hur han unnar sina lärjungar vila och drar sig undan tillsammans med dem.
Han värnar om att de utsatta ska få trygghet och inte minst ger han inre frihet till människorna. Han befriar ur skuld och skam så att människor rätar sina ryggar och liksom får liv på nytt.
Att Jesus är vår Herre, den som står över allt, betyder att ingen annan är det. Och Jesus är godare och ömsintare mot varje lidande människa än vi har vågat tro ännu.
Livet som höghöjdsbana
På sätt och vis är livet som en höghöjdsbana. Vi har väldigt begränsat kontroll över våra liv. Fallet skulle kunna komma när som helst.
En del skulle säga att frihet som människa handlar om att acceptera att vi står ensamma i världen och formar vår egen väg men jag håller inte med helt.
Vi är så små inför livet och döden. Mycket mer än vi vågar erkänna för oss själva. Vi kan inte ha kontroll men vi får tillhöra en god Gud.
Bilden av tron som en klättersele är väl inte jättebra för även kristna drabbas av det onda förstås. Vi är inte förskonade.
I min lilla liknelse är jag mer ute efter känslan av trygghet, att inte behöva klara av livet själv. Som det står i psaltaren:
Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd.
Och istället för sele kan vi tänka på Jesus ord om att gå in under hans ok, leva livet på hans sätt och se att då lättar bördorna.
Vilan vare med er
Jesus är sabbatens herre. Att han är med oss är som att vilan själv är med oss. Vila på söndagen, vila bättre än mig gärna.
Men kom ihåg varje dag att du vilar i Guds hand. I liv och i död är vi hans. Där finns den kristna friheten.



Kommentera det här inlägget