Klarhet, kontroll och kompis

Min predikan på Kristi förklarings dag

Här är predikan jag höll i Ulricehamns kyrka igår på Kristi förklarings dag! Ikonen på bilden är tyvärr inte samma som den jag visade då jag predikade.

Ikonen för denna dag

Här ser ni Kristi förklarings dags ikon! Såhär avbildar man traditionellt det motivet. Här ser ni alltså Jesus skinande av ljus på berget, omgiven av Mose och Elia och lärjungarna har fallit till marken inför denna oerhörda syn.

Dessutom ser vi här hur Jesus tar med lärjungarna upp på berget och tar med dem ner från berget efteråt. Det går jättebra att ta med det på samma bild.

Ikoner försöker aldrig avbilda sina motiv som på ett foto där det ska se ut just som det var utan det är alltid teologiska bilder som med symbolik visar innebörden i det som är motivet.

Man kan tycka att människor på ikoner ser lite konstiga ut. De är lite utdragna på längden, har stora ögon och långa fingrar och så har de ju gloria över huvudet eftersom de är helgon.

Det är på ett liknande sätt med helgonberättelser som ju också kan verka lite overkliga, man vill visa något av det ideal som helgonen försökte förverkliga.

Den här idén inom ikonkonsten har faktiskt en hel del med Jesus på berget att göra.

Förhärligad

Där var det som att slöjan lyftes av och lärjungarna fick se på verkligheten som den är från Guds perspektiv, att Jesus inte bara är en dammig vandrande predikant. De får se honom ”förhärligad” där.

Evangelierna säger sällan rakt ut att Jesus är gudomlig utan det är en slutsats man ska dra själv. Och vi vet ju att både Mose och Elia mötte Gud på berget, här står Jesus liksom på Guds plats i berättelsen.

Jesus har varit densamma hela tiden men nu för ett ögonblick får de se honom som han verkligen är.

Och på ikonerna avbildar man inte de heliga som de var i livet utan som de får vara hos Gud i förhärligat skick. Den de med Guds hjälp fått bli.

Tre ord på K

Jag har märkt att en bra predikan ska gärna ha tre ledord som rimmar eller börjar på samma bokstav så blir det extra snitsigt så jag försöker här då.

Första ordet är KLARHET.

Finns det något en människa behöver så mycket som klarhet? Alla som någon gång suckat över livet med ett stort VARFÖR på läpparna kan känna igen sig i det.

När jag hör om lärjungarna som får skåda på berget det de kanske redan trodde om Jesus så kan jag bli rätt avundsjuk.

Det är svårt att bara tro men inte veta. Ibland är det mycket svårt.

Och det är svårt att vi överhuvudtaget förstår så lite av det större sammanhanget kring våra liv. Paulus skriver till Korint:

Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

Och sedan kommer de väldigt berömda orden:

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Hur trosviss Paulus än var så skriver han här om att han kan längta efter klarhet.

Speglarna var dåliga på hans tid, man kunde inte se tydligt utan bara någon suddig kontur i en silverplåt. Och så är livet ofta, eller hur?

Vi vet inte hur vi borde handla, vi känner inte ens oss själva särskilt bra för vi är bra på att lura oss själva. Livet skulle vara lättare om vi bara kunde veta bättre vilka vi är och vad vi vill. Vart vår väg leder.

Klarhet i korta stunder

Lärjungarna på berget får gå upp en stund och se klart, se att det de tror på är sant, sedan får de gå ner igen och försöka hålla minnet av det levande.

De lär nog tvivla till och med på den starka synen när Jesus så småningom blir gripen.

Och i våra liv är klarhet på liknande sätt, något vi får erfara i stunden och sedan försöka hålla fast vid.

När det gäller klarhet över oss själva så är självkännedom en bra sak och vi får sträva efter det men Paulus menar att vi också där får acceptera att vi inte kommer veta allt.

Gud som ser klart på oss

Men Paulus säger också att det finns en som vet! Vår herre Jesus känner oss där vi inte känner oss själva, det finns klarhet i Guds blick och även om vi inte kan se så nu i livet så kommer en dag då vi får skåda som på berget, ansikte mot ansikte.

Än så länge finns klarheten hos Gud.

K som i Kontroll

Det andra ordet jag tänkt på som börjar på K är ”kontroll”.

Vi har just ingen kontroll över livet heller. Vi försöker planera och ordna allt men egentligen kan vi ju inte. Vi vet inte ens om vi lever i morgon.

Man kan försöka tackla den här osäkerheten genom att försöka ha kontroll över så mycket man kan. Man kan överbeskydda sina barn, man kan dras till enkla lösningar på svåra samhällsproblem, man kan försöka få alla att tycka om en. Eller tusen andra sätt. Just för att det är så svårt med osäkerheten.

Man kan också använda sin religion som en slags kontrollsystem. Ett sätt att hålla kaoset borta genom att ha något ordnat tankesystem för hur livet borde fungera.

”Är jag bara god och följer alla reglerna och håller ordning på alla andra för säkerhets skull så ser Gud till att hålla katastroferna borta.”

Men inte heller en troende människa har kontroll. Olyckan kan drabba ändå. Det vet vi ju egentligen.

Att byta kontroll mot tillit

Jesus säger aldrig till oss att vi ska försöka gardera oss mot osäkerheten i livet.

Det han säger är att vi ska bli som barn, eller att vår situation är att vi är som barn. Vi får försöka öva oss i tillit istället för kontroll. Lita på att Gud har hand om oss. Att Gud fortfarande har hand om oss i liv och död även om det onda drabbar.

Jag tänker att lärjungarna på berget inte bara fick klarhet över sin väg och förstå att de är sedda även när de själva inte ser.

De fick också trösten att se att Jesus är så stor att vi kan sätta vårt hopp till honom. Byta kontroll mot tillit. Även om vi inte har kontroll så finns det en som har det.

Lärjungarna är som vi att de oftast inte är på något förklaringsberg. Jag tror många ändå har sina egna liknande stunder då man för en stund får lite klarhet över sin identitet eller sin väg, då man får vila i tilliten att Gud bär oss. Då kanske Jesus lett oss upp dit och låtit oss få det.

Färskvara

Men stunderna varar inte länge. En del består men andra bleknar snabbt faktiskt, det kan vara lite färskvara.

Inte vet jag varför vi inte kan få leva våra liv på berget hela tiden och bo in en mysig hydda där inför Guds ansikte. Det jag vet är att Jesus talar med Mose och Elia om sitt exodus ur världen, att hans stora verk ska göra att hela världen en dag är förhärligad, som på ikonerna.

Jesus på ikonen ser också ut lite som den uppståndne Kristus, det de ser på berget är en försmak av det Gud vill göra med världen. I texten från uppenbarelseboken vi hörde ser Jesus skinande ut på liknande sätt.

Ett tredje ord på K

När jag hade klarhet och kontroll så behövde jag ju ett tredje ord på K för att det ska bli riktigt snyggt men jag kom inte på något.

Jag frågade mina barn (utan att dra allt det här för dem) och första svaret på ord på K jag fick var ”kompost”. Det var inte riktigt bra tyckte jag.

Men sedan sa de ”kompis”. Kompis behöver vi. Jag antar att det skulle bli finare och frommare att säga ”Kristus” istället här men ”kompis” är bra ju! Klarhet, kontroll och kompis.

För även om det himmelska ljuset fort gick över så var Jesus kvar. Han gick ner med dem från berget igen och fortsatte vandra tillsammans. Och svår väg återstod, de styrde mot Jerusalem, men poängen är att i det vanliga fanns Jesus också med dem.

Och vi har fått löftet att han är med oss, även när det inte alls känns särskilt klart eller under kontroll.

Den som delar sitt bröd med oss

Kompis är ett coolt ord, det är faktiskt kortversionen av ”kumpan” och det kommer från latinet ”cum pane”, en som man delar bröd med.

Det låter nästan som ett namn på Jesus. Den som delar sitt bröd med oss, som ger oss av sitt liv. Vi ska få ta emot hans bröd om en liten stund. Och hans vin. Tecknet på att han är med oss, närmare än vårt hjärta, även idag.

Under vår vandring genom livet får vi glädjas över de stunder av klarhet och tröst vi får. Vi får också påminna oss vid nattvardens bord om allt Gud redan gjort. Vi får lita på att Guds heliga Ande redan verkar i oss för att förvandla oss efter hans bild.

Till den dag vi får lika stora ögon som helgonen på ikonerna och vara i ett saligt skådande så består ändå tro, hopp. Och kärlek.