Min predikan från i söndags i Ulricehamns kyrka
I söndags på 15e söndagen efter trefaldighet predikade jag om Martha och Maria i Ulricehamns kyrka. Om WIFI och andra grundläggande behov. Hoppas detta är till glädje för dig också!
Maslows behovstrappa
Jag tänker att ni kanske har sett bilder på psykologen Maslows behovstrappa? Det är en bild för hur våra mänskliga behov är ordnade i pyramidform.
I basen ligger mat, vatten, syre, sömn, sen i nästa steg trygghet av olika slag, säkerhet och ordning, i nästa steg kommer gemenskap, vänskap och kärlek, nu börjar livet bli lite värt att leva också! I fjärde steget att vi behöver uppskattning, respekt och självförtroende.
Och högst på trappan har vi till sist ”självförverkligande”, att få uttrycka sig själv och växa som människa.
Den har blivit populär för den säger något om våra prioriteringar. Den som svälter kan inte bekymra sig om sin självrespekt alltför mycket och vi kan gå med på ganska mycket elände för att ingå i en gemenskap och så vidare.
Inte alltid som vi tror
Så det har sina poänger. Sen för några år sedan kom det en massa skämt på internet där folk hade skrivit till en extra rad under de allra mest grundläggande behoven av mat och vatten. WIFI. Uppkoppling.
Det kan man tycka är trams för internet är väl lyxnivån? Men sedan när kriget kom till Ukraina fick man fundera lite ändå.
Det visade sig att detta att ha sin telefon laddad och igång så man kunde veta hur det går för sina anhöriga och få information var absolut avgörande. WIFI var väldigt långt ner i trappan ändå. Det blev hög prioritet för att klara livet i svåra omständigheter.
Många har nog varit vana att tänka sig att tron på Gud är sådan att den ligger längst upp i pyramiden. Att det har med självförverkligande och såna saker att göra så att det blir något för den som inte har några riktiga problem att hålla på med.
Det kan väl ligga något i det ibland men tron på Gud är först och främst ett golv, en grund att stå på. Hela våra liv vilar på den grunden vare sig vi förstår det eller inte.
Sammanhanget runt Martha och Maria
Vi har berättelsen om systrarna Martha och Maria idag. En sak som jag aldrig tänkt på innan är sammanhanget runtomkring i Lukasevangeliet. Just placeringen av bibeltexterna i förhållande till varandra är sånt man ofta missar och ofta väldigt viktigt för tolkningen, där har ni ett exegetiskt tips!
Vad kommer precis före är berömda ord! Jesus är i en diskussion om bibelorden vi brukar kalla ”det dubbla kärleksbudet”, budet att vi ska älska vår Gud av hela vårt hjärta, hela vår själ, hela vår kraft och hela vårt förstånd, och vår nästa som oss själva.
Och som svar på frågan om vem som är vår nästa berättar Jesus liknelsen om den barmhärtige samariern.
Aha! Säger ni, det är ju en superbra liknelse om hur viktigt det är att hjälpa sina medmänniskor, även dem som man inte räknar som ”sina egna”, en bra bibeltext att skänka en tanke på valdagen! Vi får försöka se till det som blir bäst för oss alla.
Marthas stora diakoni
Sedan kommer alltså berättelsen om Martha och Maria. Marthas ordval är intressant, hon har mycket att ordna med. På grekiska står det att hon har mycket diakoni, hon tjänar på många sätt. Diakoni är verkligen något vi är stolta över i kyrkan, något otroligt värdefullt.
Och Maria sitter vid Jesus fötter och lyssnar på hans ord.
Det får jag nog påminna om att det var anmärkningsvärt att en kvinna gjorde så. Det här är faktiskt också en text om jämställdhet, att Jesus välkomnar alla lika.
Att sitta vid Jesus och lyssna på hans ord, det är just vad lärjungar gör i Lukasevangeliet. Och det är något som Jesus hela tiden lyfter fram. Saliga de som hör mina ord! Så säger han. Att lyssna är centralt.
Två sidor av samma mynt
Tillbaka lite till texten innan. Jesus sa att samariern var en förebild, han som tog hand om sin nästa. Martha tar hand om sin nästa, gör diakoni, det är bra grejer. Men det fanns ju mer i det dubbla kärleksbudet.
Älska din nästa som dig själv, och älska Herren din Gud. Så sammanhanget säger oss att det här är två sidor som alltid ska sitta ihop. Vi ska aldrig sätta dem mot varandra för de är på sitt sätt två sidor av samma mynt. Det går inte an att glömma den ena.
Martha, Martha, säger Jesus. Det låter lite som lilla gumman på svenska tycker jag men så ska man inte se det, Jesus behandlar också Martha som en lärjunge fullt ut.
Splittrad
Här har vi ett personligt tilltal utifrån deras relation och nu får hon lite egen undervisning. Det han sedan säger är att hon oroar sig för så mycket, hon har så många saker att ordna med.
Hon är splittrad kan man säga. Jesus säger inte att hon gör något dåligt men han pekar på detta med splittringen tänker jag mig.
Och där kan vi nog känna igen oss i Martha. I att vara splittrade. Livet i nutiden är upphackat och det är svårt med närvaron här och nu.
Det finns alltid mycket som vill ha vår uppmärksamhet. Det är varken bra för Martha eller Maria att ha det så. Vi behöver fokus. Precis som med Maslows pyramid så behöver vi en prioritering så att vi kan urskilja vad som väger tyngst.
Och om nu Maslows trappa ordnar sig själv lite så att vi inte glömmer att andas i första taget så har vi i vardagen svårare att navigera med vad vi ägnar oss åt.
Sitta vid mästarens fötter
Om nu sammanhanget i evangeliet vill säga oss att kärleken till Gud och till vår nästa är kärnan i livet så fortsatte Lukas med att beskriva kärleken till vår nästa genom samariern, och nu får vi då en liten korrigering.
Det är jättebra att ge av sig själv till andra. Man ska också behålla sitt fokus, komma ihåg vem man är och inte bli för splittrad utan liksom hålla kursen. Det gör man genom att sitta vid mästarens fötter. Och det är sedan nästa tema.
Lukas fortsätter sedan sitt evangelium med Jesus undervisning om bön. Och som en refräng genom lukasevangeliet går det som sagt att salig är den som hör Guds ord. Den som lyssnar, vänder sig till Gud mitt i allting.
Det gör jag sedan
Man kunde tänka sig förstås att Martha och Maria kunde lyssna på Jesus sedan när de är klara med alla sina andra saker. Så kanske vi tänker om det andliga i våra liv.
Men vi blir visst aldrig klara med alla andra saker. Eller hur? Man måste få lov att sitta hos mästaren först, för att över huvud taget kunna urskilja vad som är viktigt att ägna sig åt i övrigt. Ingen ska behöva jobba så hårt att man tappar bort sig själv på vägen.
Guds omsorg om oss är sådan att vi är unnade vila, närvaro och liv tillsammans med honom.
Uppkoppling och lyssnande
Vi återvänder till slut till Maslows pyramid. Vi lärde oss att våra behov kan vara olika akuta. Men att hur det än är så visar det sig att uppkopplingen är viktigare än vi tror. Detta att vara omgivna av Guds närvaro. Den är en grund vi har med oss vad vi än gör.
Vi får alltid räkna med att Gud hör våra böner. Även de korta eller som vi kan känna inte är så lyckade.
Vi får också använda vår uppkoppling till att lyssna. Sitta vid Jesu fötter och minnas att innan vi fick någon av alla roller vi har som är förknippade med saker vi ska utföra eller prestera eller klara av så var vi redan de som har sitt liv med Gud. Människor. Lärjungar. Vem vi är kommer djupast sett från den grunden (som till och med är bortom Maslows grund med vatten och syre).
Herre låt mig få vila i dig
Jag tycker det här sammanfattas väl i en sång jag gärna sjunger, ni kanske kan den utantill, då sjunger vi med.
Herre, låt mig få vila i dig, lyssna till dig, växa i dig Herre, låt din kärlek bli skapad i mig, upprätta mig, omslut du mig. Sen kan jag resa mig upp och gå ut i kamp för sanningen. Herre låt mig få vila i dig. Vila du i mig.
Kommentera det här inlägget