Till innehållet på sidan
Tomas Jarvid
,

Att följa Jesus börjar med att lära känna honom

Min predikan från i söndags, sjätte söndagen efter trefaldighet.

Jesus, den vi ska följa

Här är predikan jag höll igår i Tvärreds kyrka och i Grönahögs kyrka (sjätte söndagen efter trefaldighet). I Tvärred så dök det oväntat upp 40 tyska kyrkungdomar på läger i Sverige så jag fick spontanöversätta delar till engelska vilket ju var var en lite spännande utmaning. Hoppas det här är till glädje för dig idag!

Ranka förebilderna

Jag har en övning som jag brukar ha med konfirmander.

Jag har listat upp några personer på ett papper, det kan vara Trump, Pewdiepie och Greta Thunberg och läraren de har i skolan och sådant och så får de fundera på hur mycket de ser de personerna som förebilder.

Det är ofta så med övningar man ger konfirmander att jag får erkänna att jag själv skulle tycka det var en väldigt svår fråga. På vilket sätt menar man att de ska vara förebilder? Och så är ju frågan vad man egentligen vet om de där personerna.

Det ligger nära till hands att en del får höga betyg bara på att de är rika och mäktiga. Att de är såna som har lyckats, för det vill man ju gärna vara själv som ung.

Men såna som de har lite i sin närhet, sin bästa lärare eller sina föräldrar eller så, där blir det ju mer en fråga om hur man uppför sig, om man förtjänar respekt.

Man kan förstås tycka att man själv är mycket klokare än tonåringarna men jag vet inte det jag. Det är nog så med oss också, att vi är lockade av kända och framgångsrika och vill vara som de. Och vi känner också igen att de vi verkligen tar intryck av och vill vara som, det är såna vi sett på nära håll.

Allt detta tar vi med oss idag när det handlar om att följa Jesus.

Att tro på Jesus är att följa honom

Missionspastor Peter predikade i Ulricehamn för ett tag sedan och han sa att man kanske undrar om detta med att följa Jesus är något slags extra för de duktigaste men i verkligheten är det samma sak att tro på Jesus och att följa Jesus.

Man låter Jesus få ha en plats i ens liv, vara den man vänder sig till med sina tankar och med allt. Och sedan får det konsekvenser för hur det livet blir.

Jesus som förebild är mer som de där som konfirmanderna hade sett på nära håll, som de hade en relation till. Ordningen är att först lever man med honom, och sedan leder det till saker.

Att lära känna Jesus

Lärjungarna gjorde det här helt bokstavligt, de vandrade tillsammans med Jesus. Han gick ifrån att vara någon de såg på håll och blev imponerade av till att vara någon de kände.

I dagens texter finns det ett exempel på hur de blir tillrättavisade, de tycker att eld från himlen skulle vara rimligt som svar på att en by inte vill ta emot dem men steg för steg får de lära sig att tänka som Jesus och handla som honom.

Det blir som alltid lite med abstrakt för oss nutida lärjungar men vi får tro att vi har hjälp av den heliga Anden så att vi också får lära känna och följa Jesus väg.

Att beräkna kostnaden

Mina konfirmander var lockade av framgång och rikedom och det är vi väl alla. Just det är en sådan sak vi får omvärdera när vi följer Jesus.

Evangeliet talar om hur olika människor kommer till honom (någon av dem får han själv söka upp för att den är lite mer velig) och vill följa honom men Jesus svarar med att på olika sätt förklara att det inte blir så lätt och att det kommer kosta något.

Jag tycker det är sympatiskt. En munk sa en gång att i en sekt, där lockar man med guld och gröna skogar och sedan ska man snabbt gå med och inte märka förrän det är för sent riktigt vad det är man gått med på, men med kyrkan ska det aldrig vara så bråttom.

Hemlöshet

Lite förenklat tänker jag mig att den första kanske såg framför sig någon variant på att vinna något för egen del på att följa Jesus men att Jesus säger att det inte funkar på det sättet.

Man får räkna med att vara hemlös i världen på ett sätt, att inte riktigt höra hemma i det vanliga klättrandet efter mer när man följer honom.

Den andre verkar hård, klart han ska få begrava sin far men som jag uppfattat det är det inte ens säkert att pappan är död än. Det han menar är att han har plikter mot sin familj som måste gå före.

Det är ett litet tema i det Jesus säger att det finns saker som familjen inte har att göra med. Att följa Jesus är en sådan.

Och kom ihåg att de flesta som följer Jesus de lämnar inte allt på det sättet, de gör det hemma, i sin vardag och i hur man möter människor där, men ingen har lov att stoppa dem från det, det är något mellan dem och Gud.

Elisha lämnar sina oxar

Den tredje med plogen hänger på något sätt ihop med den gammaltestamentliga texten. Där har vi ju faktiskt en som går bakom oxarna när Elia kommer och kastar sin mantel på honom (och han fattar tydligen vad det innebär!).

Elisha fattar att det här kommer ändra hans liv, att det finns en kostnad, han kommer också med lite liknande invändningar som de Jesus möter, men det faller honom inte in att tveka när han nu får den här otroliga förmånen att börja följa Elia.

Han är som en som inte tvekar när han har handen på plogen. Hur han sedan lyckas laga så mycket mat med bara ett ok som ved det vet jag inte.

I Jesus möte med den tredje personen tror jag det handlar om att inte skjuta upp, komma med undanflykter utan vara lite bestämd med sin väg.

Den som körde oxe och tittade bakåt förstörde hela fåran, så det är det bilden går ut på. Att se till att det blir av någon gång med att följa Jesus.

Paulus vill vara allt för alla

Även Paulus talar om vad det kan kosta att följa Jesus. Och jag har alltid tyckt om Paulus ord om att bli allt för alla. Däremot känns det som att jag tillämpat det lite fel. Att jag fått lite stöd här för att det är bra att jag fortsätter vara konflikträdd och alla till lags.

Jag har svårt att tro att Paulus menade så. Däremot var han mån om att tron på Gud ska få bli förklarad så att alla människor ska kunna ta till sig den på ett begripligt och lockande sätt.

Och genast använder han också en liknelse från idrotten! Det är ju folkligt och bra som predikant!

Askes som en idrottare

Boxning är inte min starkaste gren men jag förstår ju att den som slår i luften när den boxas, den missar det den skulle slå på.

Och jag vet lite mer om löpning.

Jag vet att det kräver långsiktig träning och det var också det antikens människor beundrade hos sina atleter. Att de hade disciplinen, uthålligheten och fokuset.

Vårt ord ”askes” som vi tänker handlar om andliga övningar betydde för dem helt enkelt att träna kroppen disciplinerat.

Det jag tycker vi kan ta med oss från Paulus bilder är att det kräver uthållighet att försöka följa Jesus i spåren och vara kärleksfulla på hans sätt. Det är inte en sprint utan ett maraton, det gäller att försöka bli uthållig.

Efterföljelse i våra vanliga liv

Det svåra med att predika om efterföljelse såhär är att det känns som väldigt stora ord jämfört med vad som pågår i våra egna liv. Vi lever ju ganska vanligt. Det kan vara svårt att se att det innebär någon så värst stor kostnad eller stort uppbrott för oss att vara kristna.

Jag vill återvända till något jag sa. Att det kristna livet utgår från relationen till Jesus Kristus. Sedan bör det få följder men det börjar alltid med att vi vänder oss till Gud med våra liv.

Det kommer i det lilla att medföra det som Jesus säger till de tre liksom av sig självt.

Mötet med den första personen påminner om att när vi lär oss se på livet på Jesus sätt övar vi i att se annat som värdefullt än sådant jag kan tjäna på för egen del, att inte identifiera sig bara med ära och berömmelse utan ha sin identitet hos honom.

Mötet med den andra personen och tankarna det väcker om familjen påminner om att Jesus vill lära oss vidga blicken till att vår omsorg ska gälla fler än våra egna.

Mötet med den tredje personen som inte skulle tveka då han satte handen till plogen påminner om att det ger riktning att vända sig till Gud. Åtminstone just medan man gör det, sedan är det ju så lätt att glömma. Man behöver inte se sig om axeln mot annat som kan locka för det goda livet får vi tillsammans med Gud.

Det Jesus kallar oss till är sådant som han själv ger när vi slår följe med honom. Det utgår från relationen till honom.

Samma läxa som konfirmanderna

Ni får i läxa som konfirmanderna att fundera på era förebilder, vem vill jag likna?

Vad innebär det för mig nu att söka mig till Jesus och ha honom som förebild.

Konfirmanderna fick knyta pärlarmband också med ”WWJD”, what would Jesus do? Vad skulle Jesus göra i den här situationen? Eld från himlen var fel svar, vi måste lära känna honom allt mer för att kunna följa honom.

Kommentarer

Ett svar till ”Att följa Jesus börjar med att lära känna honom”

  1. Profilbild för SUZANA FILOMENA MONIKA
    SUZANA FILOMENA MONIKA

    Omi
    Breviar-norskStart

    Den 13 juli 2026, måndagmåndag i 15 veckan ’under året’
    Henrik II
    Läsningar: Jes 1:10-17, Ps 50, Matt 10:34-11:1

    Länkar:
    * Breviar (norsk) – Tidebønnene
    * Breviary (english) – The Divine Office
    * Brewiarz (polski) – Liturgia Godzin
    * Brevijar (hrvatski) – Božanski časoslov
    * Brevier (deutsch) – Stundengebet
    * Breviaire (français) – Liturgie des Heures
    * Breviárium (magyarul) – Az Imaórák Liturgiája

    Ogilla

    Henrik II av England var kung från 1154 till 1189 och en av de mest inflytelserika medeltida monarkerna i Europa.

    Henrik II, även känd som Henrik Plantagenet eller Henrik Curtmantle, föddes den 5 mars 1133 i Le Mans, Frankrike, som son till Geoffrey V, greve av Anjou, och kejsarinnan Matilda, dotter till Henrik I av England Wikipedia+1. Han blev kung av England 1154 efter Stefan I:s död och var även hertig av Normandie, greve av Anjou, samt kontrollerade delar av Wales, Skottland, Irland och västra Frankrike Wikipedia+2.
    Äktenskap och territorier

    Henrik gifte sig 1152 med Eleonora av Akvitanien, vilket gav honom kontroll över stora franska områden som Gascogne, Guienne, Poitou och Touraine Wikipedia+1. Genom arv och äktenskap blev han en av Europas mäktigaste härskare, med ett rike som sträckte sig från den skotska gränsen till nästan Medelhavet Wikipedia+1.
    Regering och juridiska reformer

    Henrik II är känd för att ha återuppbyggt kungamakten efter Stefans kaotiska regeringstid och för att ha minskat baronernas makt. Han införde 1166 rättegång med jury och utvecklade ett rättssystem som lade grunden för det engelska common law alegsaonline.com+1. Genom konstitutionerna i Clarendon 1164 stärkte han kungens inflytande över kyrkan, särskilt vid utnämning av biskopar och abboter Wikipedia.
    Konflikt med kyrkan

    Henrik II utnämnde Thomas Becket till ärkebiskop av Canterbury, men deras relation försämrades och ledde till Beckets martyrdöd 1170, vilket skapade stora problem för Henrik Store norske leksikon.
    Familj och eftermäle

    Henrik II och Eleonora fick flera barn, bland dem Richard I och John, som båda blev kungar av England alegsaonline.com. Han dog den 6 juli 1189 i Chinon, Frankrike, efter en lång regeringstid som präglades av både framgångar och konflikter med sina söner och den franske kungen Filip II August Wikipedia+1.
    Henrik II betraktas som en av Englands mest framgångsrika medeltida regenter, både för sitt politiska och juridiska inflytande samt för sitt omfattande imperium i både England och Frankrike Wikipedia+2.

    Omi
    Breviar-norskStart

    idag
    Tir
    Ons
    Tor
    Fre
    Lør
    Søn
    Man
    Breviar – Tidebønnene

    LG
    Laudes
    Ters
    Sext
    Non
    Vesper
    Compl.

    A+ A A-

    Lesningsgudstjenesten
    Den 13 juli 2026, mandag
    mandag – uke III
    Henrik II

    Gud, kom meg til hjelp
    Herre, vær snar til frelse.
    Ære være Faderen og Sønnen og den Hellige Ånd.
    Som det var i opphavet, så nå og alltid og i all evighet. Amen. (Halleluja!)

    Hymne

    Himlene, Herre, forteller din ære,
    Mesteren prises av hvelvingen blå.
    Solen og månen og stjernenes hære
    sier oss grant hva din makt kan formå.
    Ei er det ord eller tale som lyder,
    over all jorden dog når deres røst.
    Folkeferd alle det vitnesbyrd tyder,
    gjenklang det har i hvert menneskebryst.

    Solen går frem som en brudgom i smykke,
    løper sin bane med kraft som en helt,
    vekker av jorden til livsgledens lykke
    skapningen all under himmelens telt.
    Dag etter dag om din miskunnhet melder,
    som våre dager, så styrke vi fikk.
    Natthimlens blinkende øyne forteller:
    Ei sover du om til hvile vi gikk.

    Herre, ditt ord er vårt lys fra det høye,
    rent og fullkomment og evig som du,
    åpner for sannhet og livet vårt øye,
    omvender sjelen, gir visdom i hu.
    Å, at jeg aldri fra det måtte vanke!
    Glem hva jeg syndet og lær meg ditt bud!
    Å, at jeg kunne i tale og tanke
    tekkes deg, Herre, min klippe, min Gud!

    Ant. 1 Vår Gud kommer, han tier ikke.

    Salme 50
    Sann fromhet for Herren
    Jeg er ikke kommet for å oppheve loven, men for å oppfylle den (Jf. Matt 5,17)

    I

    Herren, Gud over guder, taler, *
    han kaller på jorden fra øst til vest.

    Gud stråler frem fra Sion, *
    skjønnhetens krone.Vår Gud kommer, han tier ikke.
    Foran ham går en fortærende ild, *
    omkring ham raser sterke stormer.

    Han kaller på himmelen og på jorden; *
    for han vil dømme sitt folk:„Kom sammen hos meg, mine fromme, *
    dere som med offer har sluttet pakt med meg.“

    Himmelen forkynner hans rettferd, *
    for det er Gud som dømmer.Ære være Faderen og Sønnen *
    og den Hellige And,

    som det var i opphavet, så nå og alltid *
    og i all evighet. Amen.
    Ant. 1 Vår Gud kommer, han tier ikke.

    Ant. 2 Bær ditt takkoffer frem for Gud.

    II

    Hør, mitt folk, for jeg vil tale, *
    Israel, jeg vil vitne mot deg. Jeg er Herren din Gud.

    Jeg refser deg ikke for dine offergaver, *
    dine brennoffer har jeg stadig for øye.Men jeg trenger ikke okser fra din buskap, *
    eller bukker fra din kve.

    For mine er alle dyr i skogen, *
    og villdyrene på de tusen fjell.Jeg kjenner alle himmelens fugler *
    og krypet på marken tilhører meg.

    Var jeg sulten, sa jeg deg det ikke, *
    for min er jorden og alt den rommer.Tror du jeg eter kjøtt av okser *
    og drikker blod av bukker?

    Bær ditt takkoffer frem for Gud, *
    hold dine løfter til den Høyeste!Kall på meg på nødens dag, *
    så vil jeg utfri deg, og du skal prise meg.

    Ære være Faderen og Sønnen *
    og den Hellige And,som det var i opphavet, så nå og alltid *
    og i all evighet. Amen.

    Ant. 2 Bær ditt takkoffer frem for Gud.

    Ant. 3 For jeg vil ha kjærlighet, ikke slaktoffer, kunnskap om Gud heller enn brennoffer.

    III

    Men til den ugudelige sier Gud. +
    Hva har du med å forkynne mine bud *
    og ta min pakt i din munn?

    Du som ikke vil vhe av tukt, *
    og kaster mine ord bak din rygg.Ser du en tyv, slår du følge med ham, *
    og med horkarler holder du lag.

    Din munn spytter ut ondskap, *
    din tunge spinner svik.Du sitter og snakker mot din bror, *
    om din mors sønn taler du ondt.

    Slikt har du gjort +
    – og jeg skulle tie? *
    Mener du jeg er som deg?Nei, jeg vil refse deg, *
    og holde det frem for deg.

    Gi akt på dette, dere som glemmer Gud! +
    Ellers skal jeg la dere sønderrive, *
    og det er ingen som berger.Den som bringer takkoffer, gir meg ære, *
    den rettferdige skal se min frelse.

    Ære være Faderen og Sønnen *
    og den Hellige And,som det var i opphavet, så nå og alltid *
    og i all evighet. Amen.

    Ant. 3 For jeg vil ha kjærlighet, ikke slaktoffer, kunnskap om Gud heller enn brennoffer.

    Hør mitt folk, for jeg vil tale.
    Jeg er Herren din Gud.

    Første lesning
    1 Kong 18,16b-40
    Fra Første Kongebok.
    Elia overvinner Baalsprester

    I de dager gikk Akab for å møte Elia. Med det samme Akab fikk se Elia, sa han: «Er du her, du som fører ulykke over Israel?» Elia svarte: «Det er ikke jeg som fører ulykke over Israel, men du og din ætt. For dere har sviktet Herrens bud og fulgt Baals guder. Men send nå bud omkring og kall hele Israel sammen hos meg på Karmelfjellet, og like ens de fire hundre og femti Ba al-profetene og de fire hundre Asjera-profetene som spiser ved Jesabels bord.» Så sendte Akab bud omkring til alle israelittene og stevnet profetene sammen på Karmelfjellet. Elia trådte frem for hele folket og sa: «Hvor lenge vil dere halte til begge sider? Er Herren Gud, så hold dere til ham!» Men folket svarte ikke et ord. Da sa Elia til dem: «Jeg er den eneste som er igjen av Herrens profeter. Men av Ba als profeter er det fire hundre og femti. La oss nå få to okser! Så kan de velge seg den ene oksen, dele den opp og legge den på veden; men de må ikke tenne ild på. Og jeg skal stelle til den andre oksen og legge den på veden, men ikke tenne ild. Så kan dere kalle på guden deres, og jeg vil kalle på Herren. Den guden som da svarer med ild, han er Gud.» Hele folket svarte: «Ja, la det være slik!» Da sa Elia til Baal-profetene: «Velg dere en av oksene og stell den til først, siden dere er flest! Kall så på guden deres, men tenn ikke ild!» Så tok de den oksen han hadde til middag. «Svar oss, Baal!» sa de. Men det kom ikke en lyd; det var ingen som svarte. Imens hinket de omkring det alteret de hadde reist. Da det var blitt middag, begynte Elia å spotte dem og sa: «Rop høyere! Han er jo Gud. Han er vel falt i tanker, eller han er gått avsides eller er ute på reise. Kanskje han sover og må våkne først.» Så ropte de enda høyere og rispet seg med sverd og spyd, som de hadde for skikk, til blodet rant ned over dem. Da det led over middag, kom de i profetisk henrykkelse. Slik holdt de på til den tid da grødeofferet blir båret frem. Men det kom ikke en lyd; det var ingen som svarte og ingen som enset dem. Da sa Elia til folkemengden: «Kom hit til meg!» Og hele folket gikk bort til ham. Så bygget han opp igjen Herrens alter, som var revet ned. Han tok tolv stener, en for hver av stammene etter sønnene til Jakob, han som Herren hadde talt dette ord til: «Israel skal være ditt navn.» Av disse stenene bygget han et alter i Herrens navn. Og rundt omkring alteret grov han en grøft så stor at den svarte til en åker som tar to mål såkorn. Han la veden til rette, delte opp oksen og la den opp på veden. Så sa Han: «Fyll fire krukker med vann og øs det ut over brennofferet og veden!» Og han sa: «Gjør det en gang til!» Så gjorde de det for annen gang. Da sa han: «Gjør det enda en gang!» Så gjorde de det for tredje gang. Vannet fløt rundt omkring alteret. Til og med grøften fylte han med vann. Da tiden for grødeofferet var kommet, trådte profeten Elia frem og sa: «Herre, Abrahams, Isaks og Israels Gud! La det i dag bli kjent at du er Gud i Israel, at jeg er din tjener, og at det er på ditt ord jeg har gjort alt dette. Svar meg, Herre! Svar meg, så dette folket kan skjønne at du, Herre, er Gud, og at du vender deres hjerte til deg igjen.» Da for Herrens ild ned og fortærte både offeret og veden og stenene og jorden, og slikket opp vannet som var i grøften. Da folket så det, kastet de seg til jorden og sa: «Herren, han er Gud! Herren, han er Gud!» Elia sa til dem: «Grip Baal-profetene! La ikke én av dem slippe unna!» Da grep de Baals profeter, og Elia førte dem ned til Kisjonbekken og drepte dem der.

    Responsorium 1 Kong 18,21; Matt 6.24Elia trådte frem for hele folket og sa: Hvor lenge vil dere halte til begge sider?
    * Er Herren Gud, så følg ham.
    Ingen kan tjene to herrer. Dere kan ikke tjene både Gud og mammon.
    * Er Herren Gud, så følg ham.

    Annen lesning
    Fra den hellige Ambrosius’ traktat Om mysteriene.
    Vi blir født på ny av vann og Den Hellige Ånd

    Hva så du ved døpefonten? Vann, selvfølgelig, men ikke bare det; du så diakonene som gjorde tjeneste der, og biskopen som stilte spørsmål og salvet. Først og fremst har Apostelen lært deg at vi bør ha for øye ikke det synlige, men det usynlige. For det synlige tar slutt, det usynlige er evig. Og et annet sted leser du at Guds usynlige vesen, både hans evige kraft og hans guddommelighet, er synlig fra verdens skapelse av, idet det kjennes av hans verk. Det er derfor Herren selv sier: Hvis dere ikke tror på meg, så tro på mine gjerninger. Så tro at guddommen er tilstede her. Du tror på hans gjerninger, men du tror ikke på hans nærvær? Hvor skulle hans gjerninger komme fra om ikke hans nærvær først var tilstede?
    Tenk over hvor gammelt dette mysteriet er. Det ble allerede antydet, da verden ble til. I opphavet, da Gud skapte himmel og jord, svevet Anden over vannene, heter det. Var den ikke virksom, Anden som svevet over der? Erkjenn at han var virksom ved verdens skapelse, når profeten forteller deg: Ved Herrens ord ble himlene skapt, og hele deres har ved ånden fra hans munn. Begge deler understøttes av profetisk vitnesbyrd, både at han svevet og at han var virksom. Moses sier at han svevet, David bekrefter at han var virksom.
    Hør også et annet vitnesbyrd. Alt kjød var fordervet av sine misgjerninger. Det heter: Min And skal ikke forbli i menneskene, for de er kjød. Gud viser her at Åndens nåde jages bort av kjødelig urenhet og alvorlige synders smuss. Så da Gud ville gjenopprette det han hadde gitt, sendte han syndfloden og befalte den rettferdige Noa å gå inn i arken. Da syndfloden avtok, sendte Noa først ut en ravn. Så sendte han en due, som vi leser kom tilbake med en oljekvist. Du ser vannet, du ser treet og du ser duen, og så tviler du på mysteriet?
    Det er vannet vårt kjød dykkes ned i for at all kjødelig synd kan bli vasket bort. Alle våre misgjerninger begraves der. Det er treet vår Herre Jesus ble naglet fast til da han led for oss. I en dues skikkelse kom Den Hellige Ånd ned, slik Det nye testamente har lært deg – den Ånd som gir deg sjelens fred og sinnets ro.

    Responsorium Jf. Jes 44,3.4; Joh 4,14Jeg vil øse vann over den tørstende jord og bekker over det tørre; jeg vil utgyde min Ånd.
    * Og de skal spire frem som piletrær ved bekkefar.
    Det skal bli en kilde med vann som veller frem til evig liv.
    * Og de skal spire frem som piletrær ved bekkefar.

    Bønn

    Allmektige Gud, du lar din sannhets lys skinne for de villfarne, så de kan vende tilbake til den rette vei. Gi alle som bekjenner den kristne tro, kraft til å gjøre det som er denne tro verdig, og sky det som står den imot. Ved vår Herre Jesus Kristus, din Sønn, som lever og råder med deg i den Hellige Ånds enhet, Gud fra evighet til evighet.

    Tillbaka till församling
    Måndag den 13 juli
    Läsning Jes 1:10–17

    Lyssna till Herrens ord,

    sodomfurstar!

    Hör vad vår Gud har att säga,

    gomórrafolk!

    Vad skall jag med alla era slaktoffer?

    säger Herren.

    Jag är mätt på brännofferbaggar

    och gödkalvars fett,

    jag vill inte ha blodet

    från tjurar och lamm och bockar.

    Vem har begärt detta av er

    när ni träder fram inför mig,

    ni som trängs på mina förgårdar?

    Kom inte med era meningslösa gåvor,

    jag avskyr offerröken.

    Nymånad, sabbat, högtidssamling –

    jag tål inte falskhet och fest.

    Jag hatar era högtider och nymånadsfester,

    de har blivit en börda för mig,

    som jag inte orkar bära.

    När ni lyfter era händer i bön

    vänder jag bort blicken.

    Hur mycket ni än ber

    lyssnar jag inte.

    Ni har blod på händerna.

    Tvätta er, rena er!

    Låt mig slippa se era illdåd.

    Sluta göra det onda

    och lär er göra det goda.

    Sträva efter rättvisa,

    stöd den förtryckte.

    För den faderlöses talan,

    skaffa änkan rätt.

    Responsoriepsalm Ps 50:8–9, 16b–17, 21, 23 (R. jfr 23)

    R. Den som ger akt på sin väg skall få se Guds frälsning.

    Jag vill inte straffa dig för dina offer,

    dina brännoffer har jag alltid inför mig.

    Men jag tar inte emot tjurar ur ditt hus

    eller bockar ur dina fållor. R.

    ”Hur kan du tala om mina stadgar

    och föra mitt förbund på tungan,

    du som hatar tuktan

    och vänder ryggen åt mina ord ? R.

    Så gör du, och jag tiger,

    och nu tror du att jag är som du.

    Den som offrar lovets offer, han ärar mig,

    och den som ger akt på sin väg,

    honom skall jag låta se min frälsning.” R.

    Halleluja Matt 5:10

    V. Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull,

    dem hör himmelriket till.

    Evangelium Matt 10:34 – 11:1

    Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, och mannens husfolk skall bli hans fiender.

    Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.

    Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot den som har sänt mig. Den som tar emot en profet därför att det är en profet, han skall få en profets lön, och den som tar emot en rättfärdig därför att det är en rättfärdig, han skall få en rättfärdigs lön. Och den som ger bara så mycket som en bägare friskt vatten åt en av dessa små, därför att det är en lärjunge — sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön.«

    När Jesus hade avslutat befallningarna till sina tolv lärjungar, gick han därifrån för att undervisa och förkunna i städerna där omkring.
    Bibelstudium Joh 4 – Den samariska kvinnan
    Christian Mölk juli 2, 2026Blogg, Johannes, Video 1 Comment

    1. Vers 1–4: Jesus söker upp det förlorade
    “1 När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han fick fler lärjungar och döpte fler än Johannes- 2 även om det inte var Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar- 3 lämnade han Judeen och vände tillbaka mot Galileen. 4 Han måste då ta vägen genom Samarien,” (Joh 4:1–4)

    Fariseerna och dopet. Notera att lärjungarna döper, inte Jesus själv. Jesus var en ledare som inte var rädd för att delegera och låta andra utföra centrala uppgifter i verksamheten. Det kristna dopet är inte samma sak som Johannesdopet – Johannesdopet var ett omvändelsedop som förberedde det judiska folket på Messias ankomst, medan det kristna dopet även innebär ett nytt liv i Kristus.
    Den geografiska bakgrunden. Sträckan från Galileen till Jerusalem via Samarien är ungefär 18 mil, att jämföra med vägen mellan Umeå och Husbondliden, som är 15 mil. På Jesu tid tog den kortaste vägen tre till fem dagar till fots. Samarien är ett kuperat område med dramatiska höjdskillnader och utan ordentliga vägar – man fick vandra på leriga, slitna och steniga stigar i Mellanösterns hetta, i sandaler, utan moderna hjälpmedel. Jämförelsen med en nutida fjällvandring är inte långsökt, med skillnaden att man gick i sandaler istället för kängor, i 30-gradig hetta istället för 15 grader, och utan Gore-Tex eller energibars.
    Judar och samarier. Den historiska bakgrunden till konflikten sträcker sig hundratals år tillbaka. När babylonierna besegrade Juda och förde folket i fångenskap lämnade de kvar de fattigaste judarna, som sedan blandade sig med immigranter från andra länder. Dessa blev samarierna – ett blandfolk med en religionsblandning som kombinerade tron på Israels Gud med inslag från andra religioner. När judarna återvände från Babylon ville samarierna hjälpa till att bygga upp templet i Jerusalem men fick avslag (Esra 4:3). Samarierna byggde då ett eget tempel på berget Gerissim, som judarna förstörde år 128 f.Kr. Hatet gick åt båda håll.
    ”Han måste ta vägen genom Samarien.” Rent geografiskt behövde judar inte passera Samarien – många fromma judar tog omvägen runt området för att undvika samarierna. Men Jesus ’måste’ – inte av geografi utan av kärlek. Det fanns en människa att möta. Frälsning börjar inte med vår rörelse mot Gud, utan med Guds rörelse mot oss.
    2. Vers 5–8: Jesus möter oss i vår svaghet
    “5 och han kom till en samarisk stad som heter Sykar, nära den mark som Jakob gav till sin son Josef. 6 Där fanns Jakobs brunn. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen. 7 Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig lite att dricka.” 8 Hans lärjungar hade gått bort till staden för att köpa mat.” (Joh 4:5–8)

    Sjätte timmen är middagstid – den varmaste delen av dagen i Mellanöstern. Jesus och lärjungarna hade kommit ungefär halvvägs på sin vandring och var rejält trötta.
    Jesu trötthet är teologiskt betydelsefull. Johannes, som mer än något annat evangelium betonar Jesu gudomlighet, undgår inte att visa hans mänsklighet. Jesus tog på sig en mänsklig natur i allt vad det innebär – trötthet, hunger, törst, sorg och frestelse. Som Paulus skriver: Han ’tog en tjänares gestalt och blev människan lik’ (Fil 2:6–7). Och Hebreerbrevet: ’Genom att han själv har fått lida och blivit frestad kan han hjälpa dem som frestas’ (Heb 2:18).
    Jesus möter henne i sin egen svaghet, inte från en maktposition. Han är törstig. Han sitter ner. Det är inte en allsmäktig Gud som talar uppifrån – det är en inkarnerad Gud som delar villkoren med henne. Inkarnationens poäng är delvis just detta: Gud vet inte bara om vår svaghet – han har levt den.
    Jakobs brunn som symbolisk plats. I Gamla testamentet är brunnar ofta platser där viktiga relationer börjar: Isak och Rebecka, Jakob och Rakel, Mose och Sippora. Johannes kanske medvetet anknyter till detta.
    3. Vers 9: Jesus ser oss
    “9 Den samariska kvinnan sade till honom: ”Hur kan du som är jude be mig, en samarisk kvinna, om något att dricka?” Judarna umgås nämligen inte med samarierna.” (Joh 4:9)

    Ensam mitt på dagen. Normalt hämtade kvinnorna vatten sent på eftermiddagen eller tidig kväll – tillsammans, i grupp. Brunnen fungerade som en social mötesplats. Att en kvinna hämtar vatten ensam mitt på dagen, i den starkaste hettan, är djupt ovanligt. Den enda rimliga förklaringen är att hon inte ville möta de andra kvinnorna. Hon föredrar ensamheten och hettan framför blickarna och viskningarna. Det berättar mer om hennes sociala situation än texten uttrycker i ord.
    Tre barriärer staplas på varandra. Jesus kliver här rakt över etniska konflikter, religiösa fördomar och sociala gränser. Hon är samarier – det är en barriär. Hon är kvinna – det är en barriär. Hon är socialt marginaliserad – det är en barriär. Men Jesus verkar inte notera det.
    Judiska rabbiner och kvinnor. Det var mycket ovanligt att en judisk rabbin samtalade offentligt och länge med en kvinna som inte tillhörde hans familj. Det rabbinska yttrandet i Pirkei Avot 1:5 varnar: ’Prata inte för mycket med kvinnor’ – och lärjungarna visar senare att de bär på denna norm. Jesus bryter den, men inte för att provocera – han ser helt enkelt en människa, inte en etikett.
    Jesus är inte rädd för att bryta religiösa traditioner som inte är grundade i Guds ord. Ingenstans i Skriften förbjuds judar att umgås med samarier. Religiösa människor har ofta en benägenhet att skapa regler som inte nödvändigtvis är väl grundade i Bibeln. Jesus tar Skriften på allvar – men inte dessa tillägg.
    Jesus gör sig sårbar. Han ber henne om vatten – men hon har krukan, inte han. Han placerar sig i en beroendeposition. Det är hon som har makten i situationen. Det är en subtil men genomtänkt ingång: han öppnar en dörr och låter henne bestämma om hon vill gå in.
    Kvinnans svar är inte passivt. Hon utmanar honom med en fråga. Det är faktiskt modigt av en kvinna i hennes position.
    4. Vers 10–15: Levande vatten
    “10 Jesus svarade henne: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som ber dig: Ge mig lite att dricka, då skulle du ha bett honom, och han hade gett dig levande vatten.” 11 Hon sade: ”Herre, du har ingen kruka och brunnen är djup. Så varifrån får du det levande vattnet? 12 Är du större än vår far Jakob? Han gav oss brunnen och drack ur den själv, likaså hans söner och hans boskap.” 13 Jesus svarade henne: ”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv.” 15 Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag slipper bli törstig och gå hit och hämta vatten.”” (Joh 4:10–15)

    ”Levande vatten” syftade på Jesu tid på rinnande, friskt källvatten till skillnad från stillastående brunnsvatten. Kvinnan tror förmodligen först att Jesus känner till en annan vattenkälla i närheten. Men Jesus använder bilden andligt: människan är inte bara fysiskt törstig – hon är andligt törstig. Det är därför pengar inte räcker, relationer inte räcker, framgång inte räcker. Människan törstar efter Gud.
    Jesus börjar inte med synden. Han börjar med kontakt, med relation, med ett gemensamt behov. Det skiljer honom från religiösa ledare som börjar med regler och moral. Vatten är deras gemensamma nämnare – och Jesus använder den för att öppna samtalet om evangeliet. På samma sätt kan vi idag leta efter gemensamma nämnare när vi berättar om Jesus för våra medmänniskor. Vi svenskar är experter på att prata om vädret!
    Att möta Jesus är en engångshändelse och en ständig relation. Frälsningen sker vid ett tillfälle, men relationen med Jesus är levande och kräver ständig påfyllnad. Den som är törstig igen behöver inte söka sig bort – utan dricka igen.
    Kvinnans svar (v. 15) visar att hon ännu inte förstått det andliga djupet i Jesu ord – hon tänker på praktisk bekvämlighet. Det är inte konstigt. Jesus möter henne där hon är och leder henne vidare.
    5. Vers 16: Jesus ställer ledande frågor
    “16 Han sade: ”Gå och hämta din man och kom hit.”” (Joh 4:16)

    Jesus befriar genom att fråga. Han lyssnar, ställer frågor och talar sanning. Till den samariska kvinnan sa han: “Gå och hämta din man och kom hit.” (Joh 4:16) Till den blinde Bartimaios: “Vad vill du att jag ska göra för dig?” (Mark 10:51) Till den lame vid Betesda: “Vill du bli frisk?” (Joh 5:6) Till lärjungarna: “Vem säger ni att jag är?” (Matt 16:15) Till lärjungarna: “Varför är ni rädda?” (Mark 4:40) Till Maria Magdalena: “Kvinna, varför gråter du?” (Joh 20:15) Till Petrus efter förnekelsen: “Älskar du mig?” (Joh 21:15)
    Jesus ställer inte frågor för att han behöver få svar, utan för att hjälpa människor att göra deras bekymmer till en bön eller bekännelse.
    6. Vers 17–18: Jesus talar sanning
    “17 Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.” Jesus sade: ”Det stämmer som du säger att du inte har någon man. 18 Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man. Det du säger är sant.”” (Joh 4:17–18)

    Jesus konfronterar synden – men inte för att döma. Han väntar med detta tills hon redan är intresserad och nyfiken. Det är fingertoppskänsla. Man behöver inte konfrontera varje världslig människa man möter med deras synd, men man ska heller inte vara rädd att ta upp det med människor som visar intresse för evangeliet.
    Vad vet vi om hennes historia? Texten säger att hon haft fem män och att den hon har nu är inte hennes man. Mer vet vi inte. Det är lätt att se på den samariska kvinnan med moderna glasögon och tänka att hon var en synderska som levde ett utsvävande och promiskuöst liv. Men en kvinna som levde med en man utanför äktenskapet i det första århundradets Israel var extremt sårbar. Hon hade inget ekonomiskt skyddsnät, ingen arvsrätt, inget rättsligt skydd. Hon är beroende av mannens välvilja utan äktenskapets formella skydd. Det gör också hennes skam mer begriplig. Hon skäms inte nödvändigtvis över egna val – hon skäms över vad hennes historia ser ut som utifrån. Andra ser en kvinna med fem män. Men kanske var det inte så. Kanske dog den första. Kanske skilde sig den andra. Osv, osv. Hon vet hur det gick till. Och Jesus ser det också – och dömer henne inte för något av det.
    Jesus gör det inte till ett argument mot henne. Han nämner hennes historia som ett bevis för att han ser hela hennes situation – inte för att stänga dörren utan för att öppna den. Han möter henne med profetisk kännedom och ändå med full respekt.
    Distinktionen mellan skuld och skam är viktig. Skuld säger: ’Jag har gjort fel.’ Skam säger: ’Jag är fel.’ Jesus konfronterar synd – men han krossar inte människans värde. Han intar varken ytterligheten ’det spelar ingen roll vad du gjort’ eller ytterligheten ’du måste ordna upp ditt liv innan jag talar med dig.’ Han möter henne med både sanning och nåd.
    Samboskap och äktenskap är inte samma sak. Jesu ord ’den du har nu är inte din man’ visar att han gör en distinktion mellan ett formellt äktenskap och ett samboförhållande – oavsett vad omgivningen anser.
    7. Vers 19–26: Religion eller relation
    “19 Kvinnan sade: ”Herre, jag förstår att du är en profet. 20 Våra fäder har tillbett på det här berget, men ni säger att platsen där man ska tillbe finns i Jerusalem.” 21 Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, det kommer en tid när det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. 22 Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23 Men det kommer en tid, och den är redan här, när sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning. Sådana tillbedjare vill Fadern ha. 24 Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” 25 Kvinnan sade till honom: ”Jag vet att Messias ska komma, han som kallas Kristus. När han kommer ska han berätta allt för oss.” 26 Jesus sade till henne: ”Det Är Jag, den som talar med dig.”” (Joh 4:19–26)

    Kvinnan byter ämne. Precis när samtalet blir personligt försöker hon styra det mot teologi och religiös debatt. Det är ett igenkännbart mönster – människor gömmer sig ibland bakom lärofrågor för att slippa möta sitt hjärta. Jesus låter sig inte distraheras. Han är mer intresserad av att vinna hennes hjärta än en teologisk argumentation.
    Tillbedjan i ande och sanning (v. 23–24). Jesus lyfter samtalet bortom frågan om rätt berg eller rätt tempel. Det avgörande är inte platsen utan hjärtat. Det är värt att lägga märke till att Jesus uppenbarar denna djupa sanning för en synderska – en kvinna som var långt ifrån perfekt. Guds nåd väljer inte den förtjänande.
    ”Det Är Jag” (v. 26) – på grekiska ’Ego eimi’ – är Gudsnamnet från 2 Mosebok 3: ’Jag är den Jag är.’ Jesus uppenbarar sin identitet som Messias och Gud för denna kvinna. Det är uppseendeväckande: den första personen Jesus uttryckligen avslöjar sig för i Johannesevangeliet är inte en skriftlärd, inte en ledare, inte ens en lärjunge – det är en marginaliserad, socialt utstött kvinna vid en brunn mitt på dagen.
    Vers 25–26 innehåller både det hebreiska ’Messias’ och det grekiska ’Kristus’. Det är en symbol för att Jesus inte bara är det judiska folkets Messias – han är hela världens Frälsare. Det bekräftas av samarierna själva i versens avslutning (v. 42): ’Vi vet att han verkligen är världens Frälsare.’
    8. Vers 27: Lärjungarnas reaktion
    “27 Just då kom hans lärjungar. De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne.” (Joh 4:27)

    Lärjungarnas förundran är avslöjande. De reagerar på det ovanliga i situationen – Jesus sitter och samtalar med en kvinna. Man kan jämföra det med om en församlingsledare idag gick in på krogen och satt och samtalade djupt med dem som befann sig där. Det var socialt och religiöst provocerande. Men de håller tyst, förmodligen för att de inser att det Jesus gör är gott.
    Kontrasten är skarp. De som följt Jesus längst förstår minst. De som tror sig stå närmast Gud förstår ibland nåden minst. Men kvinnan – som flydde från brunnen för att slippa möta blickar – springer tillbaka och vittnar inför hela staden. Den som vet hur det känns att vara långt borta förstår nåden djupare. Det är som Jesus säger i Lukasevangeliet: ”Den som fått lite förlåtet älskar lite”. (Luk 7:47)
    9. Vers 28–30: Jesus förvandlar människor
    “28 Kvinnan lämnade sin vattenkruka och gick in i staden och sade till folket: 29 Kom så får ni se en man som har sagt mig allt jag har gjort. Han kanske är Messias? 30 Då gick de ut ur staden och kom till honom.” (Joh 4:28–30)

    Jesus håller inte hemligheten. Till skillnad från det messianska hemlighetshållandet hos Markus, där Jesus ofta ber botade att tiga, uppmanar han inte kvinnan att hålla tyst. Han låter henne sprida budskapet. Det är en tyst bekräftelse av hennes värdighet och trovärdighet: hon duger att vara ett vittne om Jesus.
    Hon lämnar vattenkrukan (v. 28). Det är en liten men talande detalj. Det hon fann var viktigare än det hon sökte. Hon kom för vatten – hon gick därifrån med ett budskap. När människor möter Jesus förändras prioriteringar, längtan och riktning.
    När jag mötte Jesus hade jag skivkontrakt som technomusiker på gång.
    ”Kom och se” – evangelisation i sin enklaste form. Hon har ingen teologisk utbildning, ingen titel, ingen fläckfri historia. Det enda hon har är ett personligt möte med Jesus. Inte ett program. Inte en kampanj. Bara ett vittnesbörd: jag har mött någon – kom och se. Det är Lapplandsveckans tema i två ord. Det är också exakt vad Petrus och Johannes säger i Apg 4:20: ’Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört.’ Samariskan säger i praktiken samma sak, fast femtio dagar tidigare. Att inte kunna hålla tyst är inte ett tecken på teologisk mognad – det är ett tecken på ett verkligt möte.
    Skammen vänds. Hon kom gömd och ensam. Hon går tillbaka och vittnar offentligt. Det är inte bara att skammen bryts – den vänds till sin motsats. Skam gör människor gömda; nåd gör dem fria.
    10. Vers 39–42: Skörden är stor
    “31 Under tiden bad lärjungarna honom: ”Rabbi, ät!” 32 Men han sade till dem: ”Jag har mat att äta som ni inte känner till.” 33 Lärjungarna sade till varandra: ”Det är väl ingen som har kommit med mat till honom?” 34 Jesus sade: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. 35 Säger ni inte: fyra månader till, sedan kommer skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd. 36 Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar får glädja sig tillsammans. 37 Här stämmer ordet att en sår och en annan skördar. 38 Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete.”” (Joh 4:31–38)

    Lärjungarna förstår inte. De erbjuder mat – Jesus talar om en helt annan slags näring. Lärjungarna tänker bokstavligt; Jesus talar andligt. Det påminner om samtalet om levande vatten: de befinner sig på olika nivåer.
    Skördebilden (v. 35–38) är missionsteologiskt rik. Jesus pekar mot samarierna som strömmar ut från staden – fälten är redan vita till skörd. Väckelsen har redan börjat. Och han påminner lärjungarna om att de skördar där andra har sått – en ödmjukande påminnelse om att Guds verk sträcker sig längre tillbaka och bredare ut än vad vi ser.
    11. Vers 39–42: Stadens reaktion
    “39 Många samarier från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord, när hon vittnade: ”Han har sagt mig allt jag har gjort.” 40 När samarierna kom till honom bad de att han skulle stanna kvar hos dem, och han stannade där två dagar. 41 Många fler kom till tro på grund av hans ord, 42 och de sade till kvinnan: ”Nu tror vi inte bara på grund av vad du har sagt. Vi har själva hört, och vi vet att han verkligen är världens Frälsare.”” (Joh 4:39–42)

    Vad hände sedan? (v. 39–42) Många samarier kom till tro på grund av kvinnans vittnesbörd. Men sedan ber de Jesus stanna – och han stannar två dagar. Och många fler kom till tro på grund av hans egna ord. En hel väckelse, som börjar med ett enda vittnesbörd från en operfekt kvinna vid en brunn. Det är det kraftfullaste exemplet i berättelsen på vad ’Berätta’ kan leda till. Hennes ’kom och se’ satte en rörelse i rullning som hon aldrig kunde ha förutsett.
    Guds förkärlek för det osannolika. Adam och Eva syndade, Noa blev full, Job förlorade allt, Abraham var för gammal, Jakob var osäker, Josef blev misshandlad, Mose stammade, Gideon var fattig, Rahab var prostituerad, David begick äktenskapsbrott och mördade, Elia ville dö, Jeremia var deprimerad, Jona var motvillig, Noomi var en änka, Rut var en främling, Johannes Döparen åt gräshoppor, Petrus var hetlevrad och förnekade Kristus, lärjungarna somnade när de bad, Marta oroade sig för mycket, den samariska kvinnan hade flera misslyckade relationer bakom sig, Sackeus var kort, Tomas tvivlade, Paulus förföljde kristna, Timoteus hade problem med magen, Lasarus var död. Gud älskar att använda människor som ingen annan skulle välja.
    ”Världens Frälsare” (v. 42) – inte bara Israels, inte bara samariernas. Det är Johannesevangeliets poäng i ett nötskal, och det är samarierna – av alla folk – som formulerar det. Gud räddar hela sin skapelse, precis som onsdagstemat beskriver det.

Kommentera det här inlägget

Din kommentar, ditt namn och din eventuella webbplats publiceras under det här inlägget och kan läsas av alla besökare. Din e-postadress publiceras inte. Fält som är markerade med * måste vara ifyllda för att du ska kunna kommentera.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.