Predikan på ”medmänniskans” söndag, i Ulricehamns kyrka.
Här är min predikan från i söndags på 13e söndagen efter trefaldighet i Ulricehamns kyrka. Hoppas den är till glädje!
Jeremia i gropen
Det som hänt är att Jerusalem är under attack av världsimperiet Babylon. De har ingen chans att klara det utom genom ett under men Jeremia har fått Guds ord till kungen om att de istället ska ge sig, Gud tänker låta Babylon ta staden.
Nu är det så med Jeremia att det är väldigt sällan någon lyssnar på honom. Istället är det några som går till kungen och säger att han förstör kampviljan hos folk och måste stoppas. Kungen är tydligen en väldigt lättpåverkad person så han låter dem få göra vad de vill och då kastar de ner Jeremia i en brunn.
Där sitter han sedan. Han hade inte bett att bli profet men han hade följt sin kallelse och för hans del har det varit ett elände faktiskt. Han kallas tårarnas profet för han är profeten ingen lyssnar på. Så kan det vara att tjäna Gud. Han kommer med sådant folk inte vill höra och det är otacksamt på alla sätt. Nu har det lett till att han hamnat i brunnen. Vi kan tro att det är blött och dyigt där nere och att tanken är att man inte överlever så värst länge.
Många gropar i bibeln
Den där brunnen ”bor” är ett ord som återkommer mycket i bibeln så det här är lite bra bibelläsningskunskap att ha. Vi får gärna tänka i mönster när vi läser bibeln. Det förekommer ju fler människor som sitter i hål. Josef i brunnen till exempel men det är också samma ord när Josef sedan sitter i fängelsehåla i Egypten, det kan också stå för graven och det är ju som att redan vara död att bli satt i underjorden kan man tänka.
Vi kan också tänka på Daniel som kastades ner till döden hos lejonen eller Jona som var i dödens käftar där med den stora fisken. Vi kan förstås också tänka på Jesus som lades i graven. Allt hänger ihop på något sätt och det är meningen att vi ska fundera på hur.
Så Jeremia sitter där som i graven och tittar kanske upp på dagsljuset där upp.
En oväntad hjälte
Då kommer den här oväntade hjälten in på scenen. Eved-Melek från Nubien, jag tror det är trakten av Sudan i våra dagar. Vad gör han där? Han verkar arbeta i hovet. Han har säkert ett namn på sitt eget språk för Eved-Melek betyder ”kungens tjänare” på hebreiska.
Jeremia verkar ha mer fiender än vänner så det är modigt att gå till kungen och säga att det var en ond handling att låta dem kasta ner Jeremia. Runt dem är det hungersnöd i staden och Jerusalems sista dagar med hotande undergång. Hela situationen är stressig och kaotisk. Jeremia blir bortglömd där nere säger Eved-Melek.
Och Sidkia han verkar göra som alla säger så han skickar med några män att hjälpa till att dra upp profeten. Då kommer en väldigt fin detalj som gör det hela levande så här 2600 år senare. Eved-Melek tar en sväng till klädförrådet hos kungen och samlar på sig tyg där. Sedan kan Jeremia ha det mellan repen och kroppen så att det inte blir så plågsamt när de drar upp honom. Och han får komma upp igen bland de levande igen.
Eved-Melek som barmhärtig samarier
Det är hela vår berättelse idag. Sedan slår Jeremias profetior in och Babylonierna tar över staden och det går väldigt illa för många. Eved-Melek får en profetia från Jeremia att Gud skyddar honom och senare judisk tradition har funderat en hel del på denne rättfärdige främling. Han anses vara en av 9 som gick direkt till himlen utan att dö först och en legend säger att Jeremia gav honom frukt att trösta Jerusalems folk med och att den höll sig medan Eved-Melek sov under ett träd i 66 år tills folket kom tillbaka från fångenskapen, då fick de frukten till slut.
Vi kan tycka att han påminner lite om vår barmhärtige samarier eller hur? En medmänniska som råkar vara där och som reagerar med handling på något ont som skett. När han kliver fram till kungen så visar han på hur kungen borde ha varit. Vi kan också säga att han handlar efter den gyllene regeln.
Den gyllene regeln är på ett sätt inte ny genom Jesus för det ligger något väldigt allmänmänskligt i att inte göra ont mot andra men Jesus spetsar ändå till regeln genom att det inte räcker med det. Det krävs kreativitet och engagemang med att inte bara undvika att göra ont utan att aktivt försöka göra gott. I versen före får vi höra att sådan är Gud. Gud gör gott mot alla. Kungen i Juda borde verkligen veta att det är tänkt men tydligen behövdes det en samarier, förlåt, en nubier, för att påminna om det.
När vi är som Jeremia
Vad kan vi ta till oss från den här berättelsen om Jeremia i gropen? Vi kan till att börja med kanske känna igen oss i Jeremia som sitter i gropen. Jag hade en kompis som sa så när hon var ledsen. Idag är jag i en grop och kan inte komma upp. Gropen kan få stå för stort eller smått, hopplöshet, nöd, sjukdom och död. Kanske är det när vi sitter i gropen som vi vänder oss mot himlen? Så är det för bibelns författare. Man vänder sig till Gud när man har det svårt. Då har vi åtminstone många människor i bibeln att känna igen oss i. Vi kan få låna deras ord till och med.
När vi är som Eved-Melek
Vi kan också känna igen oss i Eved-Melek och inspireras av hans integritet och mod. Ibland får vi försöka göra det goda som ingen annan gör, även om det borde vara staten eller nåt. Han hjälper ju inte bara, han påtalar det som är fel.
Dagens ord är medmänniskan. Vi ska vara medmänniskor för varandra men framförallt får vi ha en medmänniska i Kristus. Gud med oss är vår medmänniska. Det är ju roligt att vara duktig och fundera på hur vi ska vara hjälpsamma men mindre roligt att själv behöva hjälp.
När det inte är vi som är hjälten
I berättelsen om samariern förstår vi att Jesus är samariern, och här får Eved Melek likna honom. Människans situation är hopplös. Vi kan inte själva reda ut att komma ur gropen vi grävt. Det gäller i det väldigt stora perspektivet. Att vi är i dödens och syndens våld och behöver en frälsare.
Det gäller också i de små sakerna. När man är i gropen så kan man inte lyfta sig själv i håret. Ibland kanske man får glada tillrop om att gaska upp sig eller om att tänka positivt men det hjälper ju inte. Vi behöver hjälp utifrån.
Skam
Det kanske vi inte vill för vi tänker att vi vill klara oss själva. Det kan bero mycket på vad för grop vi sitter i. Är det något vi skäms över så blir genast driften att klara sig själv starkare. Och det är ofta mycket vi skäms för. Att inte klara sig själv till exempel. Där har vi ett dilemma va?
Gud verkar inte tänka som vi. Han har inte skapat oss till att klara allt själva. Han har skapat oss till att hjälpa varandra och leva tillsammans med honom. Vi själva tycker nog inte heller det är så farligt att behöva hjälp, om det gäller någon annan.
Den som till slut ska dra alla upp
Finns det alltid en väg ut ur gropen? Man önskar ju att det var så men livet är ofta hårt.
Som jag sa får brunnen också påminna oss om Jesus grav och om Gud som uppväcker honom och ger liv bortom döden. Jag vill tänka att de där klädtrasorna får påminna oss om bindlarna som låg kvar i graven. Hur det än går med den nöd vi är i nu så får vi leva med hoppet om att vi tillhör Jesus som vet hur vi har det och att han en gång ska föra oss till livets land.
Orden i psalm 40 kunde varit Jeremias:
Länge väntade jag på Herren, och han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur slam och dy. Han ställde mig på fast mark, mina steg gjorde han trygga. Han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud. Många skall se det och bäva och sätta sin lit till Herren.
Psaltaren 40
I psaltaren går vägen till att hitta en ny glädje och en ny sång ofta via att beskriva eländet man sitter i, klaga för Gud, berätta för sin medmänniska. Tro att Gud är sådan att han vill hämta mjuka tyger och starka människor och dra oss upp.
Lämna ett svar