Papiasfragmenten

En apostolisk fader vi bara har fragment kvar av!

Papiasfragmenten

Vi börjar nå slutet på den oerhört populära bloggserien om de ”apostoliska fäderna”.

Som det hörs på namnet är ”Papiasfragmenten” inte så mycket till texter egentligen. Det rör sig istället om fragment av Papias skrifter som bevarats som citat i andra källor.

Papias skrev egentligen en hel del! Det är bara det att texterna gått förlorade. Omkring år 130 skrev han fem böcker med ”utläggningar om Herrens evangelium”. Papias var biskop i Hierapolis i mindre Asien och ska enligt uppgift från Irenaeus ha hört Johannes predika så han får räknas till de apostoliska fäderna (nästa generation efter apostlarna själva).

Han citeras som sagt hos andra kyrkofäder. Han verkar ha bemödat sig att kommentera evangeliet genom sånt han hört från ”de gamle”, han satte stort värde på att ha hört ett levande vittnesbörd.

Klen till förståndet?

Den tidige kyrkohistorikern Eusebius tyckte att Papias var klen till förståndet och blandar ihop legend med verklighet och tolkar utsagorna om ett tusenårsrike alltför bokstavligt. Vi ska i vanlig ordning titta mer på själva innehållet i ”fragmenten”.

Fragment ett är en häpnadsväckande vision av hur det ska bli den dag vid tidens slut då Guds goda vilja får råda på jorden. Lärjungen Johannes ska ha sagt att:

Dagar ska komma då vingårdar skall växa upp, där var och en har tusenvinstockar. På varje stock finns tio tusen rankor och på en enda ranka tio tusen kvistar, på varje kvist tio tusen druvklasar och på varje klase tio tusen druvor, och varje druva ger i vinpressen tjugofem ankare vin (900 liter!).”

Papiasfragmenten

Och det fortsätter

Likaså skall ett vetekorn alstra tio tusen ax, och varje ax skall rymma tio tusen korn, och varje korn skall ge tio pund rent vitt mjöl. Och det skall vara lika med andra frukter, frön och örter, alltefter deras art. Och alla djur skall få sin föda av markens gröda. De skall leva i inbördes fred och endräkt och vara människorna helt undergivna.

Mer Papiasfragmentet

Det är med andra ord ett liv som det i Edens lustgård där människan lever utan bekymmer för mat eller rädsla för varandra eller djuren. Det går ju också i linje med saker Jesus säger om liv i överflöd i Guds rike.

Vittnesbörd om den tidiga kyrkan

Papias menar också att aposteln Filippos ska ha bott i hans trakter kring Hierapolis och att det berättats från dennes döttrar om att de under sitt liv sett en död bli levande och att lärjungen Justus (som nämns i apostlagärningarna) ska ha druckit dödligt gift och överlevt. I fragment två får vi också lite upplysningar kring några av evangeliernas tillkomst. Om att Markus ska ha skrivit ner det han hört från Petrus och en uppgift om att Matteus först ska ha skrivit sitt evangelium på hebreiska.

Mest intressant är kanske att han nämner berättelsen om kvinnan som skulle bli stenad för äktenskapsbrott men där Jesus säger att den som är fri från synd får kasta första stenen. Den brukar vi hitta i Johannesevangeliet men språkligt passar den bättre i Matteusevangeliet och Papias menar att Matteus hade med den och att han då hämtat den från ”hebreerevangeliet”, vad det nu är för förlorad text.

Judas och Johannes

Fragment 3 är en grotesk skildring av hur det gick för Judas efter att han förrått Jesus. Denne ska ha misslyckats med att hänga sig och istället ha fått vandra runt och lida av ohyggliga sjukdomar. Dessa beskrivs ingående. När han till slut föll omkull och dog ska det ha luktat så fruktansvärt om hans kroppsvätskor som rann ut att ”ännu kan ingen gå förbi där utan att hålla sig för näsan”.

Slutligen ger han oss också berättelsen om hur det gick för lärjungen Johannes efter att han fått sin syn till uppenbarelseboken på Patmos. Då ska han ha fått bo i Efesos och till slut ha dött som martyr. Så blev det trots allt så att både han och hans bror blev martyrer, Jesus hade ju frågat dem om de förstod vad det betydde att dricka den bägare han måste dricka och då svarade de ja. Vilket nu gick i uppfyllelse.

Det är alltså ömsom vin och ömsom vatten i fragmenten men de ger oss ändå en fantastisk inblick i hur livet i den tidiga kyrkan var och hur legender började spinnas kring bibelns berättelser.