Är glädje bättre än lycka?

Är glädje ett bättre mål att sträva mot i livet än lycka?

Är glädje bättre än lycka?

På svenska har vi som bekant två ord som betyder nästan samma sak; lycka och glädje. Jag har funderat mycket på vad som är skillnaden mellan dem. Så här tänker jag nu.

I vår samtid framställs ofta lycka som målet i livet. Alltså att vi själva ska få vara lyckliga. Det låter ju enkelt. Men vad är lycka?

Lyckan

Lyckan verkar många gånger vara något som ligger i framtiden och som vi strävar efter. Ett slags tillstånd vi når fram till när vi lyckats mota undan alla problem och få bitarna i livet att falla på plats. Sedan, när jag har ett bra jobb, bra bil, frisk och tränad kropp, kan resa runt jorden, har en kärleksfull partner, roliga vänner och fina barn som inte bråkar. Då kommer lyckan. Det blir då livet börjar på riktigt.

Det är ganska mödosamt att arbeta för detta framtida lyckliga liv. För det är svårt att få alla bitarna på plats. Alltid är det någon av bitarna som fattas. Har vi fått till någon del så rasar ofta något annat ihop. Dessutom verkar lyckokänslorna klinga av ganska snabbt efter att vi uppnått våra mål. Man kan inte hålla fast i lyckan mer än i korta ögonblick.

Glädjen

Jag skulle vilja föreslå att vi tänker lite annorlunda. Om vi kan byta målet i livet från lycka till glädje, vad händer då? Det är som sagt svårt att styra över lyckan. När den kommer till oss gör den det i korta ögonblick, som oväntade gåvor. Gamla tiders kristna skulle kallat det ”skurar av nåd”. Vi kan kalla det stunder av glädje.

Glädjen är en gåva vi får i stunden och som vi därför inte styr över. Vi kan bara vara öppna för den när den kommer till oss. Kanske kan vi också märka att det finns sådant som brukar göra oss glada och helt enkelt ägna oss mer åt sådant.

Många gånger har vi knappt ens funderat på vad som gör oss glada. Mycket av det vi tror ska ingå i det lyckade, lyckliga livet kanske ligger långt bortom vad vi kan påverka just nu? Annat kanske egentligen är andras drömmar som vi har svepts med i utan att det egentligen är viktigt för oss? Kanske finns det andra saker som faktiskt ger mycket glädje men som inte verkar fina nog för att riktigt räknas? Min erfarenhet är att glädjen oftast bor i de små händelserna.

Livet här och nu

Att byta mål från lycka till glädje öppnar oss på ett annat sätt för livet här och nu och de som finns omkring oss. Jag tror att den bästa grunden för ett glädjefullt liv finns i att försöka släppa taget om sig och sitt så långt det går. När Paulus räknar upp ”andens frukter” i galaterbrevet så nämns glädjen där. Som en följd av livet med Gud. Där står ingenting om att livet ska bli enkelt och problemfritt för att man är kristen men det står att det kan ge mycket glädje.

Jag är djupt skeptisk till alla som talar om att ”välja glädjen” eller ”tänka positivt”. Jag tycker det bara lägger ytterligare bördor på tyngda människor. Inte nog med att man har det svårt, nu ska man skämmas över att man inte klarar att vara glad också! Jag tror det är en bra grundinställning att man får lov att känna som man känner. Däremot tror jag att det kan vara en skön lättnad för många av oss att släppa bördan av att bygga ett lyckligt och lyckat liv på egen hand.

Glädjen smittar

Lycka väcker avundsjuka men glädje smittar. Så brukar jag tänka ibland. Jakten på lycka riskerar att göra oss egocentrerade på ett sätt som inte alls är fallet med glädjen. Vi får se livet som en gåva och vara öppna för glädjen när den kommer till oss.

Fundera på vad som ger glädje och ta vara på de sakerna. I all sin enkelhet kan det vara en väldigt viktig ”andlig övning” för vår tid..