Ett väldigt stort trassel och ett ankare

Min predikan på söndagen före domssöndagen i Ulricehamns kyrka.

Jag predikade i söndags på det som anses vara kyrkoårets allvarligaste dag. Den som handlar om att leva med evigheten och Guds dom som horisont. Jag tycker att jag var ganska modig och vågade ta mig an svåra frågor på ett sätt som jag tror ändå är positivt och hoppfullt. Hoppas det är till glädje för dig också. Jämfört med det skrivna manuset tog jag ut svängarna lite med rekvisitan. Jag hade inget riktigt trassel med mig utan fick ha ett påhittat trassel och då kunde man ju lika gärna ha ett jättestort. Och ett påhittat ankare och städkvast också av bara farten.

Predikan söndagen före domssöndagen 2023 Ulricehamn

Ett väldigt stort trassel och ett ankare

Jag har ett trassel här. Med trassel kommer det till en punkt då det känns helt hopplöst att reda ut det. När jag var liten brukade jag gå till mamma med trassliga snören så fick hon reda ut dem för hon var ju bättre på det än jag.

Idag på söndagen före domssöndagen med de allvarliga bibeltexter vi just hört så tänker jag att hela världen känns som ett enda trassel. Hur ska det vara möjligt att reda ut det här? För bittra fiender att försonas, för världens orättvisor att bli tillrättade, för planeten som slits ut som en skraplott av människans girighet och oförstånd.

(dra lite i trasslet så att det ser bra ut i en ände)

Det kan verka för en del som att nu går det ju framåt med att trassla ut det. Jag har fått det bättre, och en del saker löser vi ju, men ofta har det dragits åt någon annanstans så att någon i vårt samhälle eller i ett annat land fått det sämre. Vi har trasslet tillsammans att lösa och det verkar som ett övermäktigt grupparbete det. Så länge inte alla är fria är ingen fri.

Guds dom, efterlängtad och oroande

Talet om domen är ett svårt ämne man gärna skyggar för. Vi har den vackert avbildad här i taket ovanför. Folk kom till Jesus och frågade hur det skulle bli, när blir Guds rike förverkligat här på jorden egentligen? De både fruktade och längtade efter Guds dag, den yttersta dagen, för de var fattiga och led under förtryck och ville ha upprättelse och befrielse. Och samtidigt visste de att de hade del i världens synd.

Det är mycket som framstår som hotfullt i dagens och i många av bibelns texter. Jag minns när jag läste uppenbarelseboken som barn (jo, jag hade hört att det var den mest spännande boken). Att det kändes som en katastroffilm. I vår tid har ju apokalyps kommit att betyda slutkatastrofen för allt. Det var lätt att gripas av oron att det är nu Gud visar sitt rätta ansikte som en hård, straffande Herre.

Eller hur är det? I bibelns sätt att berätta så är det långt ifrån hela bilden. Guds rike är inget hotfullt, det är något man kan längta efter, målet för det Gud vill med världen är himmel och jord där rättfärdigheten bor, där Guds goda vilja sker överallt. Jesus talar om Guds rike hela tiden på ett sätt som gör att man vill vara en del av det. Där alla har vad de behöver och där alla är i trygghet. Så hur går det ihop med de här svåra texterna?

Gud som ständigt städar åt oss

Det här är svåra frågor som jag får vara väldigt ödmjuk inför men jag har haft glädje av att tänka såhär.

Gud arbetar ständigt på att ta hand om den här världen och oss. Gud är god mot oss och vill oss väl. Man skulle kunna säga att Gud städar hela tiden. Gud öser in nåd i den här världen och upprätthåller allt. Gud håller kaoset borta med sin skapande kraft.

Människorna däremot är dåraktiga och ställer till med mycket ont. Gud försöker styra upp situationen med budord och med profeter som får varna människorna. Ibland går det bra och de omvänder sig och hittar ett bättre sätt att leva men ofta går det dåligt, de vägrar vända om. Hur ska Gud få dem att tänka om? Hur ska Gud tala när ingen lyssnar?

Och slutar städa

Kanske är det så att Gud slutar städa åt oss för att vi ska förstå vad våra handlingar i förlängningen leder till. Att konsekvenserna blir uppenbara. Jag minns att jag lärde mig mycket om städning först när jag flyttade hemifrån, jaha, det löste sig inte av sig självt? Det blev mer tydligt vad som hände om jag inte skötte mitt ansvar. Man kan säga att Gud inte orsakar några katastrofer. Gud bara slutar förhindra dem.

Gud är ju mån om människans frihet, det verkar nästan vara orimligt viktigt för Gud. C.S Lewis uttrycker det så, att till slut kommer det finnas såna som säger ”Ske din vilja” och sätter sin tro till Gud. Och så finns det de som Gud får säga ”ske din vilja” till. De lyssnar inte så Gud får sluta städa och låta det bli tydligt på det sättet vad deras handlande leder till. De får få som de vill. Det finns inget annat att göra.

Det blir en viss skillnad mot att tänka att Gud aktivt bestraffar den som gör det onda. Det är mer att vi får dras med de fulla konsekvenserna.

Oskyldiga offer

Man blir inte helt nöjd med det sättet att tänka heller. Det som skaver mest med det här är förstås att det blir många oskyldiga offer som lider under andras maktambitioner eller girighet eller vad det kan vara. Det är inte jag som lider mest av att jag inte sköter mitt städande utan de jag bor med.

Det är som att det här trasslet är vårt gemensamma problem. Vi lider inte alltid för det vi själva ställt till med utan det är en enda gröt. Vi lider av andras gärningar och de lider av våra.

I evangeliet nämner de översvämningen på Noas tid och Sodom och Gomorras förstörelse i eld på Lots tid. För bibelns författare var det solklart att det var konsekvenser av människornas synd. Vi kan tycka att det är konstigt att naturkatastrofer skulle bli en följd av hur vi är mot varandra men det var nog inte en åtskillnad de tänkte på då, jag tror att de mer tänkte att allt i världsalltet hänger ihop på något sätt. Vår gammaltestamentliga text handlade om Guds vrede över utsugare och det vi hörde föregicks av: ”skulle inte jorden skälva för detta, så att alla som bor där får sorg?”

Konsekvenserna av det onda avslöjas

Det framstår som klart för oss nu är att nästan allt lidande på jorden är människoskapat. Vi gör vårt eget helvete. Och nu i vår tid har det till och med slagit in att stigande vatten och stora bränder beror på oss som art. Och situationen vi hör om i evangeliet är ju också så att folk bara verkar leva på som vanligt, de äter och dricker och gifter sig, de borde förstå att det här går åt skogen men de lever på som vanligt. Och där kan man verkligen känna igen oss i vår egen tid. Ordet apokalyps betyder EGENTLIGEN ”uppenbarelse” eller ”avslöjande”. När vi får se de fulla konsekvenserna av ondskan avslöjas den för hur hemsk den verkligen är. Vi trasslar inte ut de här, vi är alla fast.

Vad ska vi då göra. Vi står här med ett trassel som verkar omöjligt att lösa. Kyrkans hopp står till att det kommer en dag då föräldern kommer och trasslar ut trasslet en gång för alla.

Väntan på den som ska trassla upp allt

Episteltexten påminner oss om den gudomliga verkligheten. Om Jesus som ska komma till oss och lägga allt under sig och låta Guds goda vilja ske överallt. Det kristna perspektivet är inte direkt optimistiskt för det tar det onda på stort allvar men det är hoppfullt eftersom världen är i Guds händer.

Och vi får höra från Paulus vad det är vi ska göra. Stå fasta i Herren. Det är bara fyra ord men det är kanske all instruktion vi behöver. Hitta fäste genom att vända dig till Gud. Håll dig kvar där. Vi har del i världens synd men vi får vända oss till Gud med den. Varje vecka kommer vi hit och erkänner vår del i trasslet och ber om hjälp, vi väntar inte på den sista dagen utan gör det redan nu.

Hoppets ankare

Ankaren är ju symbolen vi har för hoppet, bland tron hoppet och kärleken. Och ett ankare är ju ett fäste nere i det okända. Vi ser inte bottnen och ankaret men vi får hålla fast i det via kedjan. Vi får ha vårt fäste i Guds verklighet. I himlen. Och leva våra liv här och nu med det fästet. Stå fasta i Herren.

Ankaret har förstås allt med Jesus att göra. Vi får lita på att han kommer befria oss från synden och döden eftersom han redan gjort det på sitt kors för så länge sedan. Hans uppståndelse på tredje dagen är vårt ankare. Tecknet på att Gud är starkare än allt vi fruktar. Stå fasta i Herren.