Med i Guds stora verk genom att vara förälder

Min predikan från Bebådelsedagen!

Min predikan från igår på Jungfru Marie bebådelsedag i Ulricehamns kyrka. Lite kortare den här gången med tanke på körbarnen som var med. Hoppas det här är till glädje för dig:

Maria är med i Guds stora verk genom att vara förälder

Det är stora ord om Maria idag och det finns mycket man kan säga om henne förstås. En del är stora ting men det fina med Maria, precis som i allt i den kristna tron när det är som det ska, är att himmel och jord möts. Här är det Guds stora frälsningsplan omsatt i väldigt jordnära verksamhet under alla dagar som följer med graviditet och föräldraskap.

När det finns folk man ser upp till, kanske kändisar och så, är det svårt att tro de har en vardag ungefär som jag. Går och handlar och är trötta och sånt. Ändå förstår vi att det måste vara så att det finns ett vardagsliv bortom strålkastarljuset.

Maria var Jesus mamma. Det finns idéer om hur en bra mamma ska vara och sedan finns det verkligheten, hur det faktiskt ser ut i vardagen. Föräldraskap är stort och fantastiskt och ofta svårt, det måste man erkänna. Man sätts på prov en hel del. Livet består av en lång rad saker man gör för sina barn där var och en inte är jätteviktig men tillsammans blir det väldigt avgörande.

Barnet som gåva att ta emot

Vi brukar säga att man uppfostrar sina barn. Det finns ju mycket man behöver lära sig om hur man uppför sig i olika situationer men min erfarenhet är att barn bara kommer till världen och har allt inom sig. De har personlighet och sin egen stil eller vad man ska säga.

Förälderns uppgift är framför allt att barnet ska ha trygghet och ovillkorlig kärlek så att man vågar utforska världen och ta plats och att gåvorna inom dem får komma fram.

Samhället är ofta ganska trångt med vilka slags personligheter som värdesätts men vi får hålla fast vid att varje individ är en gåva till världen. Vi behöver växa upp inför en kärleksfull blick som är nyfiken på oss. Den är liksom grunden som allt annat i uppfostran beror på. Astrid Lindgren har sagt att får vi bara kärlek så kommer folkvettet av sig självt.

Även Jesus behövde en mamma

Jesus är ju en utomordentligt speciell person. Man kan tycka att det inte fungerar med honom som med andra men vi tror också att han var helt mänsklig. Är vår förebild i att vara människa och det spelar roll för oss att han har varit med om samma saker som vi. Det är viktigt med vår tro på Jesus att också han var sårbar. Att också han behövde en kärleksfull och trygg omgivning, nyfikenhet på vad han hade att säga. Så att han kunde växa.

Och som han växte! Det är svårt att tänka sig någon som är mer fri inombords än Jesus. Som har sådan omtanke om de som har det svårt. Som har en sådan inre styrka och värdighet och som lever så mycket efter det han tror på. Som är orädd även inför de största motståndare. Någonstans började allt det i vardagen hemma.

Om Jesus är vår förebild så var Maria och Josef de förebilder Jesus såg framför sig i hur man är mot varandra. Hur man omsätter tro i sin vardag. Jesus återkommer ofta till omsorgen och de minsta, jag tror han hade en bra förebild där, om barmhärtighet, om sanning och rättvisa. Jesus är en som förstår människor och hur gudomlig han än är så tror jag det spelade roll hur han såg sina jordiska föräldrar göra.

Den heligaste uppgiften

Jag har hört någon i ortodoxa kyrkan säga såhär:

Det finns ingen heligare uppgift än att ta hand om barnen. Bebådelsedagen kan vara ett tillfälle att påminna sig om det. Till dig som tar hand om barn, du har en helig uppgift. Jag vet att jag själv behöver påminnas om det, helst varje dag.

Eller till dig som är barn för den delen. Barnen är skatter att vara rädd om. Du är värd att älskas och att vara efterfrågad.

En del här kanske inte fått vara barn på det sättet, och få sådan kärlek. Jag tror mycket går att laga med kärlek som vuxen. Vi får försöka vara en gemenskap som är helande. Där alla blir sedda och värdesatta.

Gud som förälder

För det finns en annan sak Jesus envist präntar in i oss. Att om vi ska ha en bild för Gud som förklarar för oss så bra det går, när nu Gud egentligen är omöjlig att helt förstå, så är det att Gud själv är som en förälder.

Vi lever alltid inför en kärleksfull och nyfiken blick som vill locka fram det bästa i oss. Det jag sa förut om en god förälder gäller där, det finns saker vi måste lära oss och vi behöver också bli tillrättavisade oftare än vi vill erkänna men grunden allt utgår ifrån är att Gud vill ha en god och kärleksfull gemenskap med oss.

Vi får också tro att Guds engagemang i oss tar sig uttryck i tusen små tjänster och gåvor varje dag, må vi få upp ögonen för det!

Ingenting är omöjligt för Gud

Så var vi tillbaka vid Maria.

Maria tar emot sitt uppdrag från Gud. ”Jag är herrens tjänarinna. Låt det ske”. Där är hon en väldig förebild i tro. Hon vågar lita på att det är sant att vi kan lita på Guds makt och godhet och att det är tryggt att ta sig an även detta stora uppdrag från Gud.

Hon säger ja till det och sen måste man ju fortsätta att säga ja till det varje dag som följer. Omsätta det i vardagliga handlingar. Hon förstår att det inte handlar om att klara allt ensam utan om att samarbeta med Guds heliga Ande.

Det finns många otroligt starka ord i evangeliet men jag tycker det känns stort att höra en ängel säga att ”ingenting är omöjligt för Gud”. Då kommer det från en som vet. Det är stora ord. Värdiga att göra ett större korsstygnsbroderi av. Om Gud är på riktigt är det klart att det är så, då är inget omöjligt.

Och Maria vågar tro det, tänk vad mycket som blev möjligt i världen då! Och om vi också vågar tro!