Till innehåll på sidan
Kristus omgiven av många helgon
Tomas Jarvid

Brevet till Diognetos 3-Guds stora kärlek

Tredje och sista delen om Diognetosbrevet i denna långa och otroligt omtyckta serie om de apostoliska fäderna!

Jesus omgiven av många heliga.

Nu är vi faktiskt på riktigt framme vid sista delen i serien bloggposter om alla texter (utom didaché) i boken ”de apostoliska fäderna” med skrifter från tiden precis efter nya testamentet. Det har varit en lång resa och det har säkert tagit mig15 år från att jag skaffade boken tills jag nu läst ut den. Det finns mycket jag kommer ha anledning att återvända till. Men nu kommer dagens text:

Frälsningen

Förra bloggposten kretsade kring hur Gud uppenbarat sig för oss i Jesus Kristus. Nästa steg är hur det hänger ihop med vår frälsning. Vi är ju del av världen som är i uppror mot Gud.

”När vi själva visat oss oförmögna att ingå i Guds rike, skulle vi genom Guds kraft få möjlighet till det”. … Om vilken överväldigande godhet och kärlek till människorna hos Gud!”

Gud ville oss trots vårt onda inget ont utan ville bara göra gott för oss. Det följs av denna formulering om frälsningen som känns igen som ekon från olika bibelord:

Han förbarmade sig och tog på sig våra synder, han utgav sin egen Son till lösen för oss, den helige för de laglösa, den gode för de onda, den rättfärdige för de orättfärdiga, den oförgänglige för de förgängliga, den odödlige för de dödliga.

Orden nedan om ”ljuva utbyte” känner vi igen i den Lutherska teologin för där talas det om det ”saliga bytet” där Gud tar vår synd och istället i utbyte ger oss sin rättfärdighet som gåva. Tanken är alltså mycket gammal i kyrkan:

O, ljuva utbyte, o vilket outgrundligt verk, o vilka överraskande välgärningar! De mångas laglöshet kunde döljas i en enda rättfärdig, en endas rättfärdighet kunde göra många laglösa rättfärdiga!

Sedan han i det förgångna bevisat vår naturs oförmåga att nå livet visar han nu Frälsaren, som är mäktig att frälsa också det vanmäktiga.

Av dessa två orsaker ville han att vi skulle tro på hans godhet, anse honom som vår uppehållare, Fader, lärare och rådgivare, läkare, förstånd, ljus, ära, härlighet, styrka, liv -och inte sörja för kläder eller föda.

Jag tycker särskilt om slutet om att vi ska komma ihåg Guds godhet och se honom som alla de sakerna i den långa uppräkningen. Passusen om att inte sörja för kläder eller föda är en anspelning på Jesus ord i bergspredikan om att lita på att Gud har omsorg om oss och ger oss vad vi behöver.

Guds kärlek till oss

Som ni märker har de här sista posterna i serien spårat ur i att bli en mängd av långa citat. Formuleringarna i brevet till Diognetos tilltalar mig mycket så det blev att skriva av sida upp och sida ner. Så här står det om alla goda gåvor Gud gett människan:

Om även du längtar efter denna tro, så vinn först kunskap om Fadern! Ty Gud älskade människorna, för vilkas skull han skapade världen.

Han lade allt på jorden under dem, gav dem talförmåga och förnuft, dem ensamma gav han förmåga att blicka upp mot honom, dem danade han efter sin egen avbild, till dem sände han sin enfödde Son, åt dem lovade han riket i himlen och skall giva det åt dem som älskar honom.

Vilken glädje tror du inte skall fylla dig när du fattat detta? Eller hur ska du inte älska honom som först har älskat dig?

Men om du älskar honom skall du efterlikna hans godhet. Och förvåna dig inte över att en människa kan ha Gud till föredöme: när han (Gud) vill det, kan hon det.

Jag har läst liknande ord hos Wilfred Stinissen om hur livet skulle förändras för oss om vi verkligen förstod på djupet hur älskade vi är av Gud. Då skulle livet vara en fest och vår glädje utan gräns.

Jag har funderat mycket på förebildens plats i den kristna tron på sistone och noterar särskilt att det står här att eftersom Gud vill att vi ska kunna ha honom som föredöme så kan vi det. Även om vi är på en helt annan nivå än Gud.

Makt och tjänande

Omedelbart efter förra citatet fortsätter det med hur livet med Gud som föredöme ska se ut. Även detta är rent guld helt igenom:

Ty lyckan består inte i att bruka sin makt mot sin nästa eller vilja äga mer än de svagare eller att vara rik eller förtrycka de ringa.

Inte heller kan någon genom något sådant likna Gud, utan det är främmande för hans majestät.

Utan den liknar Gud som tar på sig nästans börda, den som vill använda sin goda ställning till att göra väl mot den svagare, den som skänker det som han fått av Gud åt de behövande och så blir som en gud för mottagarna, en sådan har Gud som föredöme.

Varje ord där tycker jag går rakt in i vår egen tid. Om att lycka inte nås genom att sträva efter rikedom eller status eller rikedom utan i att följa Jesus.

Om Ordet

Sist vill jag citera några rader om en kristen syn på kunskap. Kunskap går hand i hand med detta att Gud uppenbarat sig genom Kristus. Jesus är kunskapen personifierad och att leva med honom är som vi ska se att äta av både kunskapens och livets träd (från bibelns början).

Detta är han som var av begynnelsen, visade sig som ny och befanns gammal och föds alltid som ny i de trognas hjärtan.

Gud talar ständigt nytt genom vem han vill och när han vill säger författaren.

När ni med iver läser och hör detta skall ni fatta vad Gud bereder åt dem som rätt älskar honom, de som blivit en ljuvlig lustgård, där de låter fruktbärande och blomstrande träd växa upp, smyckade med många slags frukter.

Ty på denna plats är kunskapens och livets träd planterade; men det är inte kunskapens träd som dödar utan olydnaden.

Författaren använder bilden av kunskapens och livets träd från Edens lustgård där Adam och Eva blev lurade av ormen.

Det är inte kunskap i sig som är något dåligt utan själva olydnaden mot Gud, skriver han. Jag tycker det är en fin bild att genom Jesus är vi på sätt och vis tillbaka i Eden, hos honom finns både kunskapen och livet.

Låt kunskap bli ditt hjärta och ditt liv det fulla förverkligandet av sanningens ord.

När du låter dess träd växa upp och bära frukt skall du alltid skörda det som är åtråvärt inför Gud, något som ormen inte når eller bedrägeriet kommer åt.

Det var stora ämnen igen. Frälsningen, Guds kärlek, hur man hanterar makt, kunskap. Jag håller nog Diognetos brev bland de finaste skrifterna i de apostoliska fäderna.

Nu är kommentarsfältet öppet för jubelrop över hela denna fullbordade serie och för frågor och kommentarer!

Kommentarer

2 svar till ”Brevet till Diognetos 3-Guds stora kärlek”

  1. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    Vilken fin avslutning med en text som utan vidare hade kunnat platsa i Bibens kanon!
    Åker till Gbg för en knapp vecka, hemåt 1. maj. Här snöar det…
    Insändare igen:
    https://www.salaallehanda.com/2024-04-25/det-finns-manga-satt-att-jobba-for-en-battre-klimatpolitik/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.