Predikan på pingstdagen i Ulricehamns kyrka
Grejen med pingsten
Vi har just hört från apostlagärningarna om pingsten i Jerusalem så vi vet det inte så många vet i vårt land idag, varför vi har den här helgen.
Men om man pressade oss lite mer med vad som verkligen är GREJEN med pingsten och Anden är det ändå ganska svårt. För att inte tala om nästa steg: alla de där som var i Jerusalem (partherna och mederna och elamiterna och så), vad var det de var där och firade? Svaret på den frågan är att de också firade pingst. Den judiska pingsten, eller Shavout, eller veckohögtiden. Den är det inte många som känner till?
För att veta vad det är VI firar så ska vi titta lite på vad DE firar, och vad judarna firade redan då.
Den pingst judarna firar
Den judiska påsken har många koll på. Den firas för att Israels folk blev befriade från slaveriet i Egypten och ledda ut i frihet av Gud genom sävhavet och ut i friheten. De slapp sina grymma slavdrivare och kunde stå trygga på andra sidan havet och jubla över sin frihet.
Och där kunde man tro att allt var klart men så ser inte judarna det. När de gått en bit genom öknen och kommit till Sinai berg fick de ta emot stentavlorna med budorden som tecken på förbundet Gud slöt med dem. Och det var dån och eld över bergets topp.
Och därtill fick de ta emot en massa andra bud som sammantaget skulle påminna dem om det stora som hänt: Han blev deras Gud och de blev hans folk. Och det var först DÅ som det verkligen var klart och de verkligen blev fria.
De hade blivit fri FRÅN farao men nu var de också fria TILL att leva livet som det är tänkt att levas, insatt i sitt sammanhang med varandra och med vår Gud.
Den judiska pingsten är alltså en fest i tacksamhet över förbundet med Gud. Och därtill firade man skörden med att bära fram de första grödorna inför Gud.
Samma dån och eld
För att återvända till apostlarna på pingstdagen så var det alldeles uppenbart för de första läsarna av texten att det här hörde ihop med förbundet på Sinai. Det var SAMMA SAK med dån och eld när helig Ande utgjöts över lärjungarna.
På denna dag, när man var van att påminna sig och förnya sin trohet mot förbundet med Gud så gör Gud just precis det. Gud förnyar förbundet på ett nytt och mäktigt sätt i spåren av den nya påsken med Jesus uppståndelse.
Och innebörden är på ett sätt densamma. Det judiska folket fick förbundet genom buden, det skulle påminna dem om att de är Guds folk. Apostlarna (som ju också redan var judar) fick ta emot Helig Ande som skulle påminna dem och även påminna oss om detsamma:
Paulus skriver:
Anden själv vittnar tillsammans med vår Ande om att vi är Guds barn.
Paulus
Hjälparen
Anden är inte lätt att predika om. Den är med i kulisserna i allt som sker men verkar gärna i det fördolda. Men idag i evangeliet beskriver Jesus Anden för oss som ”hjälparen”, som ska påminna oss om allt och lära oss allt.
En hjälpare i den meningen är lite samma som en försvarsadvokat. Ordet syftar på ”en som står tillsammans med oss” och står på vår sida mot det onda. Om destruktiva tankar vill få oss att tappa hoppet eller tron (eller kärleken för den delen).
Om våra synder gör att vi inte tror Guds nåd kan gälla oss, så vill Anden påminna oss om allt det som faktiskt är sant och pränta in det i oss gång på gång. Du är Guds älskade. Jesus själv har dött för att du ska få tillhöra honom. Du har din plats och du är efterfrågad.
En västgöte i Jerusalem
Bland alla parther och meder och kretensare och araber så fanns det faktiskt också en riktigt långväga pilgrim från västergötland. Det är inte ett så känt fakta men så var det faktiskt. Och när han kom dit fick också han höra en av apostlarna tala om Guds mäktiga gärningar på klingande västgötska. Så sägs det i alla fall.
Och var det inte så så kunde det ha varit så. Poängen är att Gud kan tala till oss på vårt eget språk. Förklara att Guds mäktiga gärningar gäller oss. Sedan dess har det varit en stor sak i kyrkan att översätta bibeln så att alla får höra bibeln på sitt språk, det som vi har nära hjärtat. Att hela tiden försöka uttrycka innehållet i evangeliet i den tid vi lever i.
Jag tänker också att det finns många språk som inte innehåller ord och Gud kan tala även på dem. Det finns ju ett ord som heter ”andlighet” som har med Anden att göra. Det påminner oss om att varje människa har sin egen hemliga mötesplats med Gud inom sig. Gud kan även ditt hjärtas unika språk. Tala med Gud på ditt sätt.
Bönen på pingstdagen som vi sjunger i flera olika tappningar idag är ”Kom helige Ande”. Kom till oss, kom till mig. Påminn mig och lär mig allt. Låt oss få byta perspektiv och se på allt med dina ögon.
Att bygga Babels torn
Jag skulle hemskt gärna säga mycket om babels torn också men jag ska hålla det kort. På en tidigare arbetsplats hade jag en tegelsten på mitt skrivbord. En sådan som de hade när de byggde tornet i babel. Det står också varför de ville bygga ett torn ända upp till himlen: ”Vårt namn blir känt”.
De ville bli berömda. Och få makt och ära. Vilka ”vi” är kan man undra. Tänker mer att det var de som bestämde än de som fick slita och släpa med att bygga tornet.
Vi känner igen ”babel” från världsimperiet Babylon där israels folk var fast i exil och kanske att det var just där de skrev ner texten så det står som en bild för människans stora maktambitioner. De ville nå ända till himlen. Inte ha någon Gud utan bli som Gud själva.
Det är lite skrattretande att de skulle kunna bygga ett tegeltorn upp till himlen men lika omöjligt är det väl för oss att bli som Gud, ändå fortsätter människor att försöka. Man vill så gärna själv bestämma vad som är gott och ont utifrån vad som passar mig och låta sin vilja ske.
Vi bygger alla
Och min tegelsten på kontoret? Jag brukade tänka att det stod något på den: ”till att bygga mig ett stort namn”. En påminnelse om att jag också håller på med såna byggen. Göra sig ett namn, imponera, konkurrera, vara någon stor. Framförallt inte vara minst eller inte vara någon alls!
Sten för sten bygger vi upp bilden av oss själva eller av vår grupp. Och samtidigt bygger vi oss ett helvete. Istället för att nå himlen.
Man kan tänka att Gud är småaktig och svartsjuk och försöker hålla människorna nere genom att stoppa deras bygge men det är nog inte det som händer. Gud räddar oss från oss själva.
Men Gud steg ner
Gud steg ner står det. Och då går mina tankar till Jesus, Gud som steg ner till en hel värld upptagen med att bygga torn. Och han skapade förvirring i deras språk. Alla var överens om vad som gällde, vad som var målet med livet.
Här var en som stod för ett helt annat sätt att leva. Lyssnar vi på honom så kommer bygget av sig. Han sade det han säger till dig och mig nu: Varför försöker du bli stor? Du behöver inte det. Du är någon: Guds älskade. Ingen kan ta det ifrån dig.
Låt den där stenen ligga och ägna dig åt något annat. Något du verkligen blir glad av. Hjälpa nån kanske? Eller höja blicken och se det vackra omkring dig? Du tror kanske att du bara är stor om någon annan är mindre men jag säger dig. Jag gör mig minst av alla. Och Jesus går så långt ner att han ger sitt liv. Och uppstår på nytt. Släpper du taget om ditt eget så är du inte en nolla. Då faller du i Guds händer.
Den heliga Anden säger oss detsamma
Det var ju också just det vi nyss sa att den heliga Anden säger. Som lär och påminner oss om allt Jesus sagt. Som för oss tillbaka till grunden vi har att leva på. Som Guds barn. Den heliga Anden är Jesu ande står det.
Man kan också tänka sig att den är Jesu ANDA, vi får försöka leva i Jesu anda med Andens hjälp. Med Jesu syn på livet. Det vill Anden hjälpa oss med. Ett liv som utgår från att vi redan har en plats och hör hemma. Må Gud påminna oss om det och verkligen lära oss det tills vi fattar.
Lämna ett svar