Om att ha musiken som spiritualitet
Sångteologi
Jag var på föreläsning/sångstund med prästen och musikern Leif Nahnfeldt för en tid sedan. Han hade upplevt att många söker en beteckning för sin spiritualitet. En slags nischning inom den kristna tron. En del vill lyfta fram att de är inspirerade av Franciskus eller Ignatius av Loyola eller vad det nu kan vara. På något sätt var Leif Nahnfeldt lite provocerad av detta. Som om man måste lägga till något extra lager i sin tro för att den ska bli lite extra fin. Då sade han för sig själv:
”Musiken är min spiritualitet”
För det var så det var för honom. Musiken hade alltid varit det uttryckssätt som öppnade hans hjärta för Guds närvaro.
Ringaktad musik
Och han fortsatte med att säga att detta kanske ofta märkligt nog blir ringaktat i vår kyrka. I en undersökning med körsångare har det visat sig att körsång inte ses som ett lika ”fint” sätt att engagera sig i kyrkan som andra sätt. Åtminstone har många körsångarna själva den känslan.
Och det är ju märkligt. För som Leif Nahnfeldt sa om körsångarna: de hanterar ju ofta stora mänger kristna texter från olika tider med komplex teologi i och ska göra det till sitt eget. Uttrycka det med sin egen mun.
Där i kyrkomusiken möts ”dogmat och dikten” som Anders Frostensson (stor psalmförfattare) ska ha sagt.
Träffad
Själv kände jag att jag blev träffad på olika sätt av det han sade.
En sak är förstås att komma ihåg körsångarnas upplevelse så att jag kan motverka det med de körsångare jag träffar i församlingen.
Men också: Jag kände igen mig! Jag skulle väl också kunna skriva under på att musiken är min spiritualitet.
Kanske kan de flesta det? De gånger jag får sjunga istället för att predika så märker jag att det tas emot på ett annat sätt. Och alla de psalmer och kristna sånger jag själv fått lära mig och kan utantill är kanske det viktigaste jag lärt mig i den kristna traditionen. Starkast märker jag det de gånger en väldigt enkel barnsång lyckas säga de djupa sanningarna i tron på ett enkelt sätt. Det blir levande på nytt!
Lyssna på musik i all ära men kyrkan är ju en sjungande gemenskap. En av få sjungande gemenskaper som finns i Sverige idag faktiskt. Leif Nahnfeldt sa om detta:
”Jag lever av varje ditt ord som utgår ur min egen mun”.
Så tänkte ju faktiskt psalmuppfinnaren Martin Luther en gång också. Att när vi sjunger så tränger evangeliet in i våra hjärtan.
Hur tänker du om detta kära läsare? Vad har musiken för plats i ditt andliga liv?
Lämna ett svar