Predikan från apostladagen i Ulricehamns kyrka
Här är min predikan från i söndags. Apostladagen är lite extra högtidlig med röd liturgisk färg och allt. Hoppas att de här orden kan vara till glädje för dig!
Lärjunge och apostel
Idag kallar vi lärjungarna för ”apostlarna”. Vi håller ju på och byter lite fram och tillbaka och kallar dem än det ena, än det andra. Det ena perspektivet är att de följer Jesus och lär av honom som lärjungar, det andra är att de blir sända ut för att försöka göra det Jesus vill att de ska göra. Fånga människor. Apostel betyder just ”utsänd”.
Och båda delarna gällde för de tolv och förstås är det så med oss också. Kallade att komma till Gud och sända att försöka vara med i Guds mission för den här världen. De där båda delarna ska nog alltid finnas sida vid sida men det är förstås så att grunden alltid är att Gud vill ge oss sina goda gåvor. Så det där uppdraget måste också på något sätt vara bra för oss själva.
Jesus konstiga sätt att skaffa lärjungar
Innan vi börjar tänka att det är väldig skillnad på de tolv apostlarna och dig och mig så får vi komma ihåg att Jesus hade en väldigt udda ingång till det där med att hitta lärjungar.
Det normala för kringvandrande rabbiner var att det var de som lyckats väldigt bra i skolan, som hade studerat bibelns böcker i åratal som fick ta steget att söka upp en rabbin. Man fick be enträget att få följa med och bli lärjunge och då skulle rabbinen ställa en rad svåra frågor som man måste ge bra svar på.
Tog man sig igenom det nålsögat så kunde man börja vandra med. Det var ett holistiskt perspektiv, man skulle inte bara lyssna på det läraren sa utan också iaktta hur han levde och förhöll sig till allt i livet och försöka ta efter.
Jesus han söker tvärtom upp lärjungar. Och oväntade lärjungar. Såna som knappt gått i skolan alls, såna som var långt från idealen. I nästa stycke hör vi om hur en tullindrivare blir kallad. Där finns Simon från Seloterna som brukade anfalla romare om nätterna, och där finns många fiskare.
Jesus ser uppenbarligen med andra ögon, och han vill att den där skaran av 12 ska symbolisera hur han återupprättar hela folket (israels folk hade ju 12 stammar). Alla ska med så då får man ju börja med folk där de är, eller hur? Så lärjungarna är långt ifrån perfekta, de är som vi.
Epa-mekargrabbar
Jag hörde på en som sa att även om vi ofta tänker oss lärjungarna som skäggiga män så var det kanske snarare tonårsgrabbar Jesus kallade till sig. I våra dagar kanske det hade varit ett epa-mekargäng istället.
Just den här dagen när vi möter Simon och de andra så har fisket gått dåligt. Just för tillfället går det inte vidare bra ens med det de annars var bra på. Det finns säkert lärdomar att hämta från detta att de är mottagliga för det Jesus har att säga dem just när det är motigt.
Jesus lånar deras båt för att undervisa alla sina åhörare. Sedan säger han åt Simon att ge sig ut på det djupa vattnet. Så det börjar välbekant och trygg men Jesus ger dem konstiga instruktioner!
Det fanns ingen som fiskade på det djupa vattnet på dagen, då var fisken inne bland stenarna. Det är något slags test. Kommer Simon att lita på Jesus och göra som han säger? De har ju hört Jesus tala. Något har de förstått om att han är speciell. Testet består nu i om de också är beredda att försöka tillämpa något han sagt och inte bara lyssna med öronen.
Så fångar de dessa väldiga mängder fisk och de blir rädda. Simon kastar sig ner och är rädd och överväldigad. Hela deras värld skakas om.
Erfarenheten av människofiske
Var inte rädd, säger Jesus. Du ska följa mig och fånga människor. Och Simon och de andra hänger på. Man hade kunnat tänka sig att de kommit med invändningar. ”Jag vet ju inte hur man fiskar människor?”. Men det hade inte varit sant. De har just själva varit med om det. Att ha blivit fiskade av Jesus.
Han har på något sätt fångat deras hjärtan där i båten. Det som nyss var välbekant var förändrat för alltid, de var på samma plats men såg med nya ögon på allt. Det var ett utomordentligt väl valt sätt att visa fiskarkillarna att det här med att slå följe med Jesus var viktigare än allt annat. De måste lära känna honom mer och se vart det skulle leda.
Det är spännande hur Jesus utgår från det som är bekant för dem. Vet inte om Jesus idag hade sagt till de motsvarande epamekarungdomarna att göra en märklig lagning som ändå mirakulöst funkade superbra och sedan säga till dem att ni ska följa mig och meka ihop människor. Så hade de börjat följa med med en känsla av att själva på något sätt ha börjat bli ihopmekade, inte vet de hur de ska meka ihop människor men de har redan märkt att Jesus kan.
På samma plats med med nya ögon
För apostlarnas del så blev det ett uppbrott. De lämnade sin båt för att följa Jesus. För de flesta kristna handlar det snarare om ett perspektiv. Om hur vi ser på det vi har omkring oss. Det går att följa Jesus just där vi är. Öppna ögonen för vad Gud vill oss och kan vilja göra tillsammans med oss där vi är. Att använda det vi kan och det vi har. Att göra små saker med mycket kärlek.
Sen finns det ovanliga uppdrag också, vi fick höra om Hesekiels kallelse då han fick äta en bokrulle och allt möjligt annat märkligt. Hesekiel liknar ju Petrus i sin reaktion. När de ställs inför Guds storhet så känner de sig små. Aldrig att de kommer kunna bottna på det här djupa vattnet! Och det kommer de strängt taget aldrig att göra heller men Gud står på sig. Han har inte valt fel utan ska ha just dem.
Förvarnad om att det blir svårt
Det vi kan ta med oss extra från Hesekiel är det som kanske mest finns i verser intill det vi läst. Han får höra att Israels folk han ska tala till är ett motsträvigt folk så han får vara beredd på att de inte kommer att lyssna på honom. Han ska predika i alla fall, det är det som är hans uppdrag.
För hans del är det ett kärvt domsbudskap han har att komma med och det påminner oss om att det sällan är en enkel väg att ta sitt uppdrag från Gud på allvar.
Den som vill sprida den kristna tron i vår tid har det väl liknande, många är ointresserade eller avigt inställda. Och den som vill försöka sig på att älska sin nästa och likna Jesus på det sättet ska märka att det ofta är väldigt besvärligt att göra gott mot människor som inte ger något gott tillbaka.
Det är inte givet att vi märker så mycket framgång. Men ändå är uppdraget kvar. Vi får vara trogna det oavsett. Och vi får lita på att Gud vill det som är gott för oss så även detta att vi får vara med i Guds arbete i världen är gott för oss. Det är ett meningsfullt sätt att leva att försöka bidra med något gott. Och det kan leda till mognad och vishet med tiden. Tron på Gud blir också mer verklig för oss om vi försöker omsätta den i praktiken.
Förtroende
Vi får avsluta med orden från Paulus. Jag tackar honom som gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han fann mig värd förtroende. Han var ju en som förföljde de kristna så han är förundrad att Jesus velat lägga så mycket tålamod på honom. Först att rädda honom och sedan att ta honom i sin tjänst.
Förtroende, det är väl det finaste man kan få? Någon som tror på en och som verkar se något i en som man inte kan se själv ännu.
Sådan är vår Gud. En som tålmodigt har förtroende för oss när vi försöker följa honom.
Lämna ett svar