Min predikan från gudstjänsterna i Marbäck och Grönahög igår!
Igår ledde jag gudstjänster och predikade på sjätte söndagen efter trefaldighet i Marbäck och i Grönahög. Hoppas att orden kan vara till glädje för dig också!
UTI och FRUI
För mycket länge sedan, på 300 och 400talet, levde kyrkofadern Augustinus. Han hade en skarp analys av både vad som hade varit tanken för människan och vad som sedan är bakvänt med oss. Han talade latin så han använde orden UTI och FRUI (det blir nästan tutti frutti det).
UTI betyder bruka eller använda och FRUI betyder att njuta av.
Augustinus säger att Gud är det högsta goda som finns så människan är skapad att ha Gud som mål i livet. Att njuta av Guds godhet mot oss.
Allt det andra kan man bruka, använda som medel för detta goda liv. Tacka Gud för det och förundras över det och förstås ta hjälp av det för att upprätthålla livet.
Helt tvärtom
Sedan har det gått på näsan. Människan har vänt sig bort från Gud så vi har inte Gud som vårt högsta goda längre utan tvärtom. Vi ser på det materiella som det vi strävar efter och som ska ge oss det goda livet. Vi kör FRUI på det vi borde ha UTI på. Det världsliga blir ett självändamål istället.
Och på samma gång blir det att det som borde varit FRUI blir UTI. Vi har ett bakvänt förhållande till Gud så att vi mest använder Gud för våra egna syften, för att få det vi egentligen vill ha, makt eller hälsa eller ägodelar eller så. Så vi närmar oss ofta Gud med egoistiska syften, och vi kan också ha en sådan syn på varandra. Inte som Guds gåva utan som någon vi kan utnyttja för att få det vi vill ha.
En intressant förklaring tycker jag. Det liknar absolut vad vi ser omkring oss i världen. Det handlar om att vi inte har saker på sin rätta plats.
I kyrkans historia har man ibland varit väldigt fientlig emot det materiella och det är faktiskt inte det detta handlar om. Det handlar snarare om vad som är viktigast i det stora perspektivet och vad som är till för att hjälpa oss dit. I en värld där vi alla på olika sätt lider och orsakar lidande på grund av jakten på makt och ägodelar vet vi att det inte kan vara rätt väg att hålla det allra högst.
Och inte ens då vi vänder oss till Gud så blir det riktigt rätt eftersom vår inställning är fel i grunden. Vi är inkrökta i oss själva även då skulle Augustinermunken Luther ha sagt.
Helighet
Nu finns väl inte just detta med så tydligt i dagens bibeltexter men det står på flera ställen om helighet. Om att vara heliga som Gud är helig. Det liknar det jag sagt för det handlar också om rätt saker på rätt plats.
I gamla testamentet får israels folk lära sig att hålla Gud och allt som är kopplat till Gud heligt. Behandla det som heligt i sin vardag. Tanken är att en del saker inte är till för mig att råda med efter vad jag kan ha nytta av utan helt enkelt är det högsta goda i livet vi får rikta oss emot för att allt annat ska få sitt rätta sammanhang.
Också människorna är heliga. Israels folk får sina bud att följa för att minnas att de är Guds folk. Att de ska leva efter en annan logik än det som kommer av sig själv för oss.
Och där är vi framme vid Jesus bergspredikan och hans tal om Guds rike. Vi brukar beskriva det som ett upp-och-nervänt rike mot vad vi är vana vid men det är väl snarare ner och uppvänt. Livet ordnat efter Guds ursprungliga vilja som vi kommit bort ifrån.
Mer rättfärdig än fariséerna
När Jesus nämner fariséerna och de skriftlärda är det säkert en del som är vana att känna sig underlägsna dem vad gäller helighet. ”Aldrig att jag kan leva så rättfärdigt som de gör!” Men så säger Jesus att vi måste vida överträffa dem! Det låter verkligen inte lätt.
Fariséerna var ironiskt nog kända för att lägga på extra på buden i Toran, de kallade det för att ”plantera en häck runt Toran”, man lade till lite extra marginal på reglerna så att man inte skulle råka bryta mot buden av misstag.
Men det hjälper inte ändå menar Jesus för som vi sa nyss är ändå inställningen fel. Det går inte riktigt att göra människor goda med regler. Regler kan hindra mycket ont men de utgår ju från att vi inte gör det goda självmant. Människan behöver förändras inifrån.
Exemplen Jesus gör är ju från de 10 budorden. Jag tycker själv att budord inte direkt är det roligaste att tala om i den kristna tron men jag tror jag får vänja mig nu när folk vet allt mindre om kristen tro. Det är ju väldigt viktiga riktmärken som hjälper oss förstå Guds vilja och vad det betyder att handla gott mot varandra.
Att inte dräpa med ord
Att inte dräpa är inte jättesvårt tycker jag själv, det har aldrig hänt mig att jag råkat göra det men Jesus går bortom budet till syftet med det. Det handlar om att motarbeta den onda impulsen i oss, låta bli att ge efter för hatet. Med konfirmanderna brukar vi säga att man kan döda med ord också, knäcka varandra. Det tar ju Jesus också upp.
I folkbibelns översättning är det lite roligare formulerat. Där säger Jesus att det ska krävas ansvar av den som säger ”idiot” eller ”dåre” till sin broder. Det är ju samma inre impuls, att förstöra och bryta ner den andra. Släppa ut vreden.
Det gäller att stämma i bäcken och inte i ån om man ska motarbeta det onda. Men det som händer om man faktiskt försöker älska sin nästa så märker man hur svårt det faktiskt är. Man börjar se hur det faktiskt står till med hjärtat.
Då kan man inte bara gå runt och känna sig förträfflig för att man inte dödat någon utan man inser att under andra omständigheter hade jag kanske kunnat göra det. Det onda finns i mig också. Steg ett mot att sätta UTI och FRUI rätt är att få lite självinsikt om detta. Jag behöver hjälp!
Men vad gör man då?
Ordet för dagen är ”efterföljelse”. Jesus säger om fariséerna att de tycker om att lägga tunga bördor på andra utan att hjälpa dem med dem sedan så själv måste han ju se annorlunda på saken. För de lärjungar och andra som han kallar så säger han märkligt nog att hans ok är lätt att ta på sig och bära. I grunden handlar det om att följa Jesus och ta efter hans sätt.
Jesus är unik på det sättet att han lever som han lär så han gestaltar själv hur ett liv där allt har sina rätta proportioner och sin rätta plats ser ut. Så han är vår förebild. Men han är också den som hjälper oss bära bördorna.
Bergspredikan är ju i början av matteusevangeliet. Och vi vet att i slutet finns Jesus död och uppståndelse. Han hjälper oss med det vi inte själva kan åstadkomma inför Gud. Så bra var Jesus på att låta Gud vara det högsta i livet att han kunde gå i döden på det. Där besegrar Jesus det onda i världen och det onda i oss och ger oss det nya livet i Guds rike. Vi blir en ny skapelse i honom.
Vi känner av alltför väl att vi har det gamla kvar i oss också. Ännu. Med den heliga Andens hjälp kan vi älska vår nästa i ögonblick och vi kanske åtminstone vill vilja våra ovänner gott. Jesus talar om trädet som bär frukt av sig självt när det har sina rötter hos Gud och vi får härda ut med att stanna nära Jesus och låta honom hjälpa oss följa honom.
Tillbaka vid början
Vet ni, att vända sig till Jesus om och om igen, att mer och mer inse att vi behöver honom och att han är det dyrbaraste i livet, det är ju det jag pratade om från början. Att njuta av Gud och hans godhet och sedan låta det andra få sin plats. Må Gud locka oss och vinna vårt hjärta alltmer.
Jesus sammanfattar förstås detta på bästa tänkbara sätt då han säger ”sök Guds rike och hans rättfärdighet så ska ni få allt det andra också!”
Det finns en bön om urskiljning, sinnesrobönen. Vi kan be den i en lite längre version:
Sinnesrobönen
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra;
mod att förändra det jag kan; och förstånd att inse skillnaden.
Hjälp mej att leva en dag i taget; Att glädjas åt ett ögonblick i sänder;
och att acceptera motgångar som en väg till frid.
Hjälp mej att – likt Honom – ta denna syndiga värld precis som den är,
inte såsom just jag vill ha den.
Hjälp mej att lita på att Gud gör allt väl om jag överlåter mej åt Hans vilja.
Ge mej nåden att få leva någorlunda lycklig i detta livet – och i fullkomlig
salighet tillsammans med Honom i det tillkommande. Amen
Lämna ett svar