En försmak av Guds framtid

Min predikan från förklaringsdagen. Som jag höll i Ulricehamns pingstkyrka, i ”prästakvarnen” i Boarp på friluftsgudstjänst och i Tvärreds kyrka.

Hur kan Jesus träffa Mose och Elia? Vet Petrus vad han talar om? Bor Jesus i koja ibland?

Frågorna hopar sig kring texten vi hört läsas. På Kristi förklarings dag som vi får fira idag.

Berättelsen talar kanske starkt i sig själv till oss, om lärjungarna som får en skymt av Guds härlighet i Jesus och sedan får fortsätta sin vandring, så kan ju vi ha det ibland. Men jag tror vi kan få ytterligare djup i förståelsen genom att titta på några detaljer också!

Petrus har fattat och inte fattat

Alldeles innan det vi hörde talar Jesus med lärjungarna om det vi brukar kalla ”Herrens dag”, att det ska komma en dag då Gud ska gripa in slutgiltigt och ställa allt i världen till rätta. Petrus som vi ju hörde om nyss, har både förstått vem Jesus är: ”Du är Messias den levande Gudens Son” och inte alls förstått och försökt avråda Jesus när han har börjat tala om att han ska lida och dö och uppstå i Jerusalem.

Sedan händer detta sex dagar senare. Om det finns någon poäng med att nämna det så skulle det kunna vara att våra tankar ska gå till att det är den sjunde dagen. Den då Gud en gång fullbordade allt i skapelsen. Så det passar in i mönstret att det på något sätt handlar om Herrens stora dag.

Jesus går upp på ett högt berg, och han tar med sig Petrus, Jakob och Johannes. I en kommentar lärde jag mig att Moses också hade med sig tre namngivna medhjälpare en gång då han gick upp till Sinai berg och de fick skåda Gud där på berget. Så vi kan förvänta oss att det ska hända något stort där på berget.

De största gestalterna ur folkets historia

Och det blir det verkligen. De ser Jesus strålande av ljus, omgiven av Mose och Elia, vilket är mycket oväntat! Men av alla gammaltestamentliga människor som levde för otroligt länge sedan så är de kanske ändå de minst oväntade. Ingen av dem hade en vanlig död så det fanns mycket spekulationer, Elia dog ju inte alls utan for upp till himlen i en eldvagn.

Mose och Elia är de största gestalterna av alla kan man säga. Laggivaren och den störste profeten. De har båda talat med Gud på berg förut, Sinai berg. Och nu står de där och talar med… Jesus. Han fyller liksom Guds plats nu.

Och Jesus är sig inte heller lik, han skiner som solen. Samma ljus som en gång dröjde sig kvar kring Moses så att han själv lyste då han gick ner från berget med budorden.

Bland mystiker så talas det ibland om detta ljus som inte kommer från solen som Gud skapat utan är ”det oskapade ljuset” direkt från Guds väsen som kan skina in i vår värld. Det är mer än antydningar om vem Jesus är. Det gudomliga ljuset strålar kring honom! Mose och Elia talar med honom! Han står där på bergstoppen, är den punkt där det himmelska och det jordiska möts. Gud på jorden. Det har han varit hela tiden men det har varit dolt i hans vardagliga utseende.

Är Petrus lite dum?

Jag läste ur bibelöversättningen bibel 2000 och där får man tyvärr Petrus att låta lite dum. ”Det är bra att vi är med” säger han. Det hade varit en bättre översättning med något i stil med ”här är det gott att vara” som det var i gamla översättningen. Såklart det är det! Gott att få vara där!

Och man kan tro att Petrus tar det där helt ur luften att han plötsligt ska bygga hyddor åt Jesus och Mose och Elia. Men det finns logik bakom faktiskt!

Lövhyddohögtiden

Inom judendomen även i vår tid så heter en av de allra största högtider man firar ”lövhyddohögtiden”. Då minns man tiden då Israels folk vandrade genom öknen och bodde väldigt enkelt. Så för att minnas det ska man bo i en liten koja utomhus.

Taket ska vara glest så att det skyddar lite mot solen men man kan ändå se himlen igenom. Och i den kojan ska man verkligen bo en hel del. Äta sina större måltider, umgås, studera, gärna sova. I sju dagar som högtiden pågår. Och där bjuder man symboliskt in gamla förfäder, såsom Mose faktiskt, att finnas med i gemenskapen.

Allt detta tar ju fram barnet i många förstår man så det är en högtid som mer än andra präglas av barnslighet och glädje. Strax innan har man firat den stora försoningsdagen med fokus på syndernas förlåtelse så det är ju också en stor glädje och lättnad att lägga fastan och allvaret bakom sig.

Det finns också, hör och häpna, även i detta tillbakablickande på historien en framtidsvision om Herrens dag, då Guds rike ska bli verklighet och alla ska få njuta av Guds närvaro och beskydd då Messias har kommit.

Då behövs inga höga murar som skydd för då ska Gud bo mitt ibland sitt folk. Och det är för övrigt en symbolik som finns på flera ställen i kring Jesus i nya testamentet, att genom Jesus är Gud närvarande mitt ibland oss, eller hur? Där finns det här med att det är det som händer när Messias kommer.

Petrus anar Herrens dag

Och det här firade man även på Jesus tid så Petrus hade varit med om det hela livet. Faktiskt Jesus också, han måste bott i lövkoja med Josef och Maria han också och lärt sig om sitt folks vandring med Gud. Istället för att tänka att Petrus är dum och inte vet vad han talar om (vilket jag KAN ha sagt i gamla predikningar innan jag visste detta) kan man tänka att han tycker det känns bekant: med Mose och att vara utomhus och erfara Guds trygga närhet.

Att glädjen i det fick honom att associera till lövhyddorna och att nu kanske Herrens dag äntligen är här, då vi får bo i Herrens beskydd alltid!

Avbruten av Guds röst

Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln och en röst kommer ur molnet. Det är inte många som varit med om att bli avbrutna mitt i det de säger av Guds röst från himlen! Men så står det. ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom”. Och det blir för mycket för dem så då kastar lärjungarna sig med ansiktet mot marken. Tills Jesus själv rör vid dem och lugnar dem.

Jag föreställer mig att Petrus tänkte det här var finalen. Att nu visar sig Jesus i sin härlighet och upprättar sitt rike. Nu är Herrens dag här. Men de får gå ner från berget igen. Och Jesus fortsätter sin väg mot lidandet på korset.

Lärjungarna får bära med sig den här erfarenheten, nu har de förstått något mer av vem Jesus är men de har ändå inte förstått allt. Precis som Petrus före vår text hade förstått att Jesus var Messias men inte vad det skulle innebära.

Vi lär känna Gud genom korset

Luther kunde sagt att vi inte bara lär känna Gud genom hans härlighet. Det är när vi väl kommer fram till korset som vi verkligen förstår hurdan Gud är och det sker på ett verkligt överraskande sätt. Vi kan väl alla gissa oss till att Gud är mycket mäktig och strålande men det är på korset vi förstår djupet i Guds kärlek till oss. Vad han är beredd att göra för vår skull.

Så från den här punkten är det verkligen fråga om att Herrens dag är här. Allt det som profeterna talat om går mot fullbordan. Bara det att den kom på ett sätt som Petrus aldrig kunde gissat. Genom att Jesus tar på sig vår ondska och bär den på sig. Hellre än att komma som domare över människorna kommer han med sin räddande kärlek.

Vi får tro att det fortfarande kommer en dag då Guds godhet och makt ska råda överallt. Till den dagen får vi lyssna till det rösten från himlen sa. Lyssna på Jesus, lita på att han verkligen är Gud i mänsklig skepnad, ta till oss allt han gjort för oss och om vi vill kan vi gnola på de sista orden från psalm 15 i psalmboken:

Stor din härlighet i himlen speglad över hav och jord; störst när ner bland oss du stiger och oss mättar vid ditt bord

Psalmboken, psalm 15

Vi ber:

Gud, genom uppenbarelsen på förklaringsberget har du visat vem Jesus är. 
Ändå är det mycket jag inte förstår. 
Minnena från mina förklaringsberg räcker inte alltid för att hålla tron och glädjen vid liv. 
Jag tackar dig för att du är närvarande inte bara i härligheten 
utan också i tvivlet och dunklet. Amen