Min oväntade predikan från i söndags i Knätte och i Blidsbergs kyrkor
I söndags, den 22a söndagen efter trefaldighet, blev det ett oväntat predikotillfälle då jag fick hoppa in som sjukvikarie för min fru med ganska kort varsel. Jag tycker ändå predikan har en hel del poänger. Mest att frälsningen är ett stort sammanhang med många aspekter. Hoppas detta är till glädje för dig!
Vad betyder frälsning?
Svenska kyrkans sociala medier tog upp ordet ”frälsning” för några dagar sedan och försökte förklara ordet i vår religiöst okunniga tid. Ordet har som många andra haft en helt vanlig betydelse ”räddningen” för att numera i stort sett bara leva kvar i religionens sammanhang.
Strängt taget tror jag att vi alla har anledning att fundera en hel del på det ordet också, det är ju ett av våra ”storord”. Såna som ”synd” eller ”nåd” eller ”kärlek” som har massor av betydelse i sig så att det knappast låter sig ersättas med några andra.
I lutherska kyrkor är det klassiskt att frälsningen är mer eller mindre samma sak som syndernas förlåtelse och det är ju bra och centralt i vår tro. Fast precis som med ordet ”nåd” som brukat få betyda i stort sett samma sak: syndernas förlåtelse, så menar jag att det kan finnas en massa andra sidor av saken. Vad är frälsningen?
Det grundläggande och som kommer gå igen i allt nedan är att Gud gör oss till sina!
Josef och hans bröder
Jag tänkte först på den gammaltestamentliga texten om Josef och hans bröder. Josef blir en räddare för andra genom att Gud använt honom. Så säger han till sina bröder. Och på det sättet får vi se honom som en prototyp till Jesus.
Bröderna har gjort ont mot Josef men Gud har vänt det till något gott, människorna gjorde också ont mot Jesus men det vändes i uppståndelse och seger. Och även med Jesus blir det något som skänks till sådana som betett sig som hans fiender!
Vi som hört berättelsen förr vet ju hur det går men för den som hör den första gången är slutet verkligen oväntat! Det verkar som att Josefs bröder håller på att få vad de förtjänar men så blir det inte så! De blir visade nåd och en hel värld av nya möjligheter öppnar sig för dem!
Gud och förlåtelsen
Många människor har svårt att se hur det går ihop med Gud och förlåtelsen.
Det blir konstigt om man tänker att Gud både är den som sätter upp regler som ingen kan följa och sedan ska straffa oss om när vi inte kan det och så plötsligt ska vi vara väldigt tacksamma över förlåtelsen. Bättre att slippa Gud över huvud taget, tänker man då.
Men då har vi fått hela sammanhanget fel. Utifrån Josef kan vi istället tänka att vi är som bröderna. Eller som barn som inte förstår vad vi ställer till med. Vi har ställt till det för oss och hamnat i ett omöjligt läge och där i den hopplösa situationen möter vi en helt oväntad och oförtjänt positiv utgång. Som Gud ordnar åt oss.
Jag tror inte så många i nutiden främst närmar sig kristen tro med tanken att de behöver förlåtelse. Kanske ”träffar” det bättre om vi ser det som att frälsningen låter oss få sätta in vårt liv i ett stort och vackert sammanhang som gör livet meningsfullt och vackert. Att få höra hemma hos Gud.
Vad får vi del i då vi tillhör Jesus?
Frälsningen kan vara att när man kämpar med saker i livet få ha någon att kämpa tillsammans med, Gud som står emot det onda.
Det kan också vara att få höra från Jesus hurdan Gud är. Att Gud inte är någon att undvika utan någon att längta efter.
Det kan också vara att få ha ett uppdrag i livet. En kallelse att följa Jesus och att använda det vi kan för att göra gott. Att ha någon som vill ta oss i sitt lag.
Det kan vara att stå med sin rädsla inför döden och ta del av evangeliet om Jesus uppståndelse. Att han har besegrat även vår död och har evigt liv att ge oss för att han vill ha oss hos sig.
Det kan vara att som det är för många idag vara nedtryckt över att vara så otillräcklig. Man klarar inte av att få till ett liv som är bra nog. Man är aldrig vacker nog eller rik nog eller har tillräckligt. Men så får vi ta del av att livet inte handlar om att vara tillräcklig. Det handlar om att ta emot allt som en gåva av nåd från en kärleksfull givare. Slippa att allt handlar om mig.
Och det kan vara som i episteltexten vi hörde. Frälsningen är hoppet om att det ska komma en dag då Gud slutligen sätter stopp för det onda och att vi ska få vara med i hans eviga goda värld. Med alla tårar från våra ögon torkade.
Det är en blandning mellan sådant som är här och nu i livet och sådant som har med döden och evigheten att göra. För Jesus hör allt ihop.
Att tillhöra Gud
Jesus liknar sig själv vid en höna i evangeliet. Och det sätter fingret på vad de första kristna tänkte om tro och frälsning. Det handlade främst om att tillhöra Gud. Få vara en som han samlat ihop under sina vingar genom dopet. Att leva sitt liv på den grunden att vara en av hans kycklingar.
För oss lutheraner har det alltid varit en viktig fråga att frälsningen är av nåd. Vi tar emot den som en gåva som vi aldrig kunnat förtjäna. Vi kan inte medverka till den med våra gärningar. Och det är både mycket viktigt och mycket krångligt för visst är det väl också så att vi uppfattar det som att vi själva spelar viss roll i det hela?
Paktiv frälsning
Därför tänkte jag vi ska lära oss ett nytt ord idag. Det är från en bok i filosofi som kom för några år sedan. Verkligen lockande va? Men jag tycker det säger något viktigt om vad vi själva har för del i allt detta. Är vi passivt föremål för Guds verk så att vi lika gärna kan hålla på med annat och låta Gud sköta det själv? Eller hänger det väldigt mycket på oss att genomföra Guds rike på jorden?
Filosofen Jonna Bornemark funderade på liknande saker när hon födde barn. Var det som man ibland säger att hon blev förlöst av personalen på förlossningen? Eller var det hon själv som styrde och födde barnet? Eller var det båda?
Det nya ordet är PAKTIVITET. En sammansättning av passivitet och aktivitet. Hon upplevde att hon var högst aktiv men det var på ett särskilt sätt, genom att vara lyhörd och närvarande i skeendet. Hennes uppdrag var på något sätt att vara där och andas och så fortskred hela födandet på det sättet. Det var både något hon deltog i och något som skedde med henne.
Det aktiva i att ta emot
PAKTIVITET är därför en vacker bild av vad kristna är kallade till. Att ta emot en gåva, det skulle man kunna säga är en ”paktiv” handling. Det aktiva i att ta emot. Så upplever en människa frälsningen. Och att likna frälsningen vid en förlossning är heller inget nytt utan snarare väldigt vanligt i traditionen.
Vår del i frälsningen. I att bli räddade och hjälpte av Gud består i mycket i att lyssna efter Guds röst och fundera på vad som är Guds vilja, andas och inte oroas. Vara närvarande där vi är i livet så att Gud kan komma till tals med oss. Det blir lättare att ta till sig om det får fäste i bön och bibeln och gudstjänst och församling, absolut!
Och tusen människor ska bli frälsta
En gammal ryss sa ”be och tusen människor ska bli frälsta”. Med det menade han bland annat att en människa som är nära Gud är en väldig källa till välsignelse här i världen.
Eller kanske att vi slutar vara en så stor källa till problem i världen om man vill se det så.
Vi vill förstås göra gott i världen men inom varje människa består problemet egentligen i att hjärtat är långt från Gud. Det är där vår egen frälsning sker. När räddningen når detta hus.
Det är väldigt skönt att frälsningen är något utanför oss själva. Den vanns på Golgota för 2000 år sedan, men det är också något som sker i oss här och nu och en dag ska bli påtagligt i hela kosmos. Låt oss paktivt vara inför Gud och födas på nytt där.
Trosbekännelsen
Vi ska stämma in i trosbekännelsen nu och apropå det jag sa förut om att tro handlar om att få tillhöra Gud så kan man göra ett litet experiment i huvudet när vi stämmer in i den.
Vi säger ju ”vi tror på Gud Fader allsmäktig”, då kan man testa att tänka ”jag TILLHÖR Gud Fader allsmäktig”, han har skapat oss och älskar oss. Vi tror på Guds enfödde son Jesus Kristus”, vi, jag, TILLHÖR JESUS KRISTUS, han har gjort mig till sin. Och vi TILLHÖR den heliga Anden och den heliga kyrkan.
Vi kan vila i det och ställa oss på den grunden om och om ingen utan att behöva uppnå något särskilt. För vi är frälsta av nåd och tillhör Gud vad som än händer.
Lämna ett svar