Min predikan i söndags i Ulricehamns kyrka i kyrkoårets slut
Det är mycket ovanligt för mig att tala såhär från predikstolen. Men jag tänkte att idag får jag ge det en chans. Anledningen är mest att här uppe finns ett kyrkligt föremål som jag brukar titta efter i kyrkor och är ganska fascinerad av. Det är timglaset. Eller timglasen i det här fallet.
Ska vi våga tro att det håller för att vändas på? Titta bort nu Tommy så testar vi!
(vänder timglasen i predikstolen)
Praktiska skäl
Timglasen är en helt praktisk sak egentligen som kom efter reformationen. Man hade kommit fram till att predikan var det viktigaste i gudstjänsten och att den skulle vara en timme lång. Inte mer och inte mindre. Ett tveksamt beslut kanske att mäta hur bra predikan var utifrån längden kanske. Och det finns historier om präster som ändå inte var klara utan sa ”ni tål nog ett glas till” och vände på glaset…
Har man extra lyxiga timglas som här så kan man ha för de olika kvartarna också så att vi kan se hur långt vi har kommit, nu är det en kvart, halvtimme, osv.
Med tiden kom klockor och jag vet att i Dalstorpstrakten var stora golvur minst lika obligatoriskt inslag i inredningen och ersatte sanduren.
MEN även om en riktig klocka är bättre på alla sätt så är den ju inte lika stark symboliskt! En klocka går ju runt hur många varv som helst men i ett sandur rinner tiden ut och tar slut.
Symboliskt timglas
På en del timglas har jag sett en dödskalle för man har tänkt att det här timglaset på predikstolen också kan få vara en symbolisk påminnelse om att vi alla lever med begränsad tid.
I Jesus syraks vishet i apokryferna står det:
Tänk på livets slut och hata inte mer; minns döden och förgängelsen, håll fast vid buden.
Eller som man säger med nästan exakt samma innebörd i vår tid.
Livet är för kort för att hålla på och bråka om…
…ja vad det nu kan vara som egentligen inte spelar så stor roll. Det är inget som är värt att hålla på med med tanke på att tiden är utmätt. Att vi har begränsad tid är en källa till vishet och vi får fundera på vad vi gör med tiden vi fått. Eller hur?
Herrens dag och den yttersta tiden
I dagens texter har vi delvis ett liknande perspektiv för vi rör oss kring den yttersta tiden. Den sista tiden. I bibeln är perspektivet så på tiden att vi går mot ”denna tidsålders slut”. Då ska ”Herrens dag” komma. Dagen då Gud ska sätta stopp för allt ont på jorden. Amos som vi hörde skriver till Israel att de får ”bereda sig att möta sin Gud”. Det finns ett allvar i att vi lever med ansvar inför Gud.
Det kan vara utmanande att tro på för nutidsmänniskor inte minst som många velat förutsäga när detta ska ske men i vår tid med hotande kollaps av ekosystemet och klimatet är vi människor i full färd med att ordna tidens slut själva.
Jag vill alltid rekommendera ”the bible project” på internet, nu även med några filmer översatta till svenska, när de hade en lång serie om ”Herrens dag” liknade de den vid en bergskedja.
Man är på väg upp emot en topp och tänker att nu är det nog dags, detta måste vara den yttersta tiden och snart kommer Herrens dag, men så kommer man upp och ser en ännu högre topp som tornar upp sig bakom. Människor har i alla tiden tänkt att de levt i den yttersta tiden och på ett sätt har vi ju också alla alltid gjort det, vår egen personliga yttersta tid.
Världen har gått under men ändå inte
Och det är också så att världen GÅTT under många gånger på sätt och vis. Israels liv som de kände det tog slut och de hamnade i babylon, det var det som hände för Amos. Många civilisationer har sett sin undergång. Men det var liksom inte det slutliga berget. Bara en topp i bergskedjan. Det fanns tid kvar.
Vi känner också igen oss i det Jesus säger. Både i att många människors kärlek kallnar. Att det finns många som vill styra genom att skrämma oss att sluta upp. Också att budskapet om riket förkunnas över hela världen! Det hör till vår tid också.
Så vare sig det här är den yttersta yttersta tiden eller hur det nu än är kan vi ta med oss viktiga lärdomar. Jesus säger att det gäller att hålla ut. Hålla fast vid tron, hålla ut i kampen för det goda i världen.
Och anledningen är att han säger att det som verkar vara slutet egentligen är födslovärkar. Slutet är inte slutet utan början på en ny tidsålder. Den där Guds rike blir verklighet och Gud torkar alla tårar från våra ögon.
Det ondas problem
Jag lyssnade på en intervju med John Lennox som är en brittisk professor som klivit fram och försvarat att man kan vara vetenskapsman och kristen. Han sa att han VERKLIGEN förstår att det onda i världen är ett stort hinder för att kunna ta till sig den kristna tron. Det är absolut den svåraste utmaningen sa han.
Och han är ju klok så när han talade med människor var han inte för snabb med kristna patentsvar som inte tar lidandet på allvar. Han höll med helhjärtat om att det här är väldigt svårt.
En del drar slutsatsen att bli ateister MEN sa Lennox, då frågar jag om de förstår att de också samtidigt gör sig av med en väldigt, väldigt dyrbar sak?
Hopp. Utan Gud finns det inget hopp. Ingen rättvisa. Ingen mening i lidandet. Men med Gud kan alla de sakerna finnas.
Sedan talade han också om Jesus på korset. Jesus som delar vårt lidande, har gått djupare i det än vi själva har så att vi inte är ensamma i lidandet.
Vad ska vi göra?
Johannesbrevet vi läste säger så vackert vad vi ska göra. Och med ord som återkommer även i johannesevangeliet: Förbli i honom. Stanna nära Jesus. I sin stora kärlek har Gud sagt oss att vi är Guds barn, Jesus systrar och bröder. Vi har inget att frukta från Gud. Inte ens dagen då sanden runnit ut för världen eller för oss. Det är tvärtom hos honom vi har vårt hopp.
Och Johannes ger oss till och med en aning av världen som kommer. Det är en vanlig missuppfattning att bibelns och den kristna tron mest handlar om att komma till himlen när man dör, att livet här är sekundärt.
Gud älskar den här världen
Men bibeln handlar inte om det i särskilt hög utsträckning. Gud älskar den här världen mer än vi gör. Gud älskar varje strå och varje sparv, varje art vi människor hotar nu, Gud sörjer över hur vi skövlar och utnyttjar världen för vinnings skull och för makt över varandra.
När Jesus talar om vad vi gör mot dessa som är små så är det också om en värld vi människor fått ansvar för, våra syskon i skapelsen. Vi står med ansvar inför Gud hur vi tar hand om hans värld.
Inte så mycket om himlen i bibeln
Jag skrev en gång en bloggpost som hittat många läsare genom åren som hette ”bara 4 ställen i bibeln som talar om himlen”. Ni får fundera på om ni kan komma på vilka det är. Livet här är otroligt viktigt för den kristna.
Med det sagt så är det OCKSÅ otroligt viktigt med hoppet om liv bortom döden. Och Johannes skriver som sagt:
”Vi är Guds barn men vad vi kommer att bli vet vi ännu inte. Men vi kommer att bli lika honom för då får vi se honom sådan han är”.
Det ’är inte särskilt tydligt kanske men hoppfullt. Det ska komma en dag då vi får se klart det vi knappt kan ana här. Inte minst Guds närvaro och kärlek.
Herrens dag är idag
Det finns ännu en sak att säga om Herrens dag. Det är ju också namnet på den här dagen, söndagen! Så sa de första kristna som samlades på den veckodag då Jesus uppstod och lovsjöng honom.
Uppståndelsen är den försmak, det löfte vi fått om att vår tro håller. Om Jesus uppstått, vilket vi tror, då har han redan visat sig starkare än allt destruktivt i den här världen. Förbli i honom.
Lämna ett svar