En ond som blir god

En berättelse som borde räknas till Jesus underverk

Här är min predikan från igår på 21 söndagen efter trefaldighet i Murums kyrka (på bilden!) och Trogareds kapell. Hoppas den är till glädje för dig.

Te från Ceylon

I veckan var det någon som hade plockat fram en massa te på fikabordet och vi pratade om var Ceylon ligger egentligen och såna te-frågor. I förbigående var det någon som sa att det där teet var från Sackeus.

Jag som var långt inne i predikotankarna spetsade öronen! Sackeus! Han ska jag ju prata om. Varför säljer han te nuförtiden?

Det hoppas jag ska klarna längs vägen idag.

Alltför känd berättelse?

Berättelsen om Sackaios är kanske välkänd sedan barnens bibel och söndagsskolan. Och när man har konfirmander brukar Sackaios också dyka upp rätt ofta i olika dramatiseringar, vi har en musikalversion som brukar dyka upp och så. Så själv har jag anledning att tänka på Sackaios ganska ofta.

En del bibelberättelser kan bli så välkända att man inte riktigt tänker på innehållet längre men jag har fått upp ögonen på nytt för att berättelsen om honom har något otroligt att säga, så otroligt att den kunde räknas som ett av Jesus underverk också.

En människa som förändras

Det otroliga är att det är en berättelse om en människa som förändras. Jag tror vi kan tänka att det handlar om en ond som blir god.

Om jag ska vara ärlig så är det så med mig att jag känner till, som vi alla gör, en hel del människor som ställer till med elände. Det kan vara världsledare såklart men det kan också vara folk på närmare håll.

Tänker jag på dem människorna så har jag väldigt, väldigt svårt att se att de skulle kunna förändras till det bättre. I så fall ska det verkligen till ett underverk.

Jag tänker nog kanske så om många situationer också som verkar helt omöjliga, ska det här förändras så krävs det ett underverk. Ibland tänker jag så om mig själv, att om jag ska kunna ta till mig det här eller det där så krävs det ett underverk.

Goda skäl att inte gilla Sackaios

Vi måste föreställa oss att Sackaios nog gjort en hel del dåligt. Folk hade nog goda skäl att tycka illa om honom. Hur blir man ens ”överste tullare” som han?

Sverige har ju brukat ha rätt låg korruption men så var det nog inte i ett land ockuperat av romarna. Att betala skatt var något annat. Han hade säkert lagt en del pengar på att få den positionen och hade den för att sko sig på den.

Så jag hade inte trott att Sackaios kunde förändras. Det tror jag inte folkhopen heller trodde.

I värsta fall och troligtvis är det så både med mig och folkhopen att vi inte heller riktigt vill att de elaka ska förändras. Kanske när vi sitter i lugn och ro och har hunnit be några böner så kanske vi kommer på att Gud nog vill dem väl trots allt och att vi kunde be för dem men mitt i stunden så är det annorlunda.

Folket vill säkert att Sackaios ska råka illa ut, få en utskällning eller nåt. Inte att han ska få hedersbesök.

Att se med Jesus ögon

Jesus har ett annat sätt att se. Vi behöver lära oss av honom. I kyrkor har vi ibland det allseende ögat, på ikoner kan man fastna i Jesus blick hur den är målad. Den ser på annat sätt.

Och Jesus ser uppenbarligen inte att det är omöjligt för Sackaios att förändras. Och inte heller att han inte skulle vara värd besväret eller hur? Och det är djupt hoppfullt för oss alla att Jesus ser med andra ögon.

Det där allseende ögat vi kan ha på bild kan kännas hotfullt kanske men det kommer visa sig att det är gott att Gud ser oss och ser mer än det som syns utåt.

Vad jag vet så kanske Jesus ser allt när han ser på Sackaios. Hans historia, hans drömmar, hans misslyckanden och sådant han är fast i och inte lyckas ändra på. När Jesus talar till Sackaios i trädet så är det som att strålkastaren vänds mot honom och allas blickar men bland alla blickarna finns det inget ont i Jesus ögon på honom.

Jesus har kommit för att söka upp de förlorade, leta upp dem, komma till tals med dem och föra dem hem. Ser man det så kan man tänka att Sackaios är en av dem Jesus länge sökt med blicken efter.

Kalaset hos Sackaios

Vi får inte följa med på kalaset och höra vad Jesus och Sackaios talar om. Men vi förstår i alla fall kraften i att möta någon som vill oss väl, vill vara med oss, ser att det finns annat i oss än det som de som tänker illa om oss ser.

Jesus säger själv att Sackaios är ett barn till Abraham. Ett Guds barn kunde vi säga. Han har inte slutat vara det för att han hållit på med skumma affärer.

Det görs ganska stor sak av att Sackaios är kort. Egentligen kanske det bara ska förklara att han inte kunde se i folkhopen men jag tror att det är lite symboliskt också.

Jesus har nyss sagt att de små måste få komma till honom utan att bli hindrade. Jesus talar om barn men vi förstår också att ”de minsta” eller ”de små ibland er” kan syfta på lärjungarna.

Vår kamp för att vara stora

Barn hade ingen status på den tiden och det är lite vad det handlar om här. Vi människor kämpar om status och rikedom, att vara stora. Jesus menar att det leder oss fel. Om vi lever våra liv utifrån tron på Gud så är vi syskon.

Det här går förstås igen i våra andra textläsningar idag där det stod om att inte göra skillnad på människor: ”Har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon och skänkt dem trons skatter och arvsrätt till det rike han har lovat dem som älskar honom?”

Och när vi hörde från femte mosebok fick de budet att det som blir rester av skörden tillfaller de fattiga, för ni är inte så olika, era förfäder var alla slavar i Egypten. Den ödmjukheten är livgivande för oss alla och visar vägen till det goda livet.

Den är också en stor grund till kritiken mot rikedom i bibeln för pengar verkar mer än något annat nästla sig in i hur vi ser på varandras värde. Det får vi inte låta det göra.

Sackaios vågar ändra sig

Det kostar förstås på att kliva ner. Sackaios gör en stor förändring. Han skänker bort pengar, erbjuder ödmjukt att om någon blivit lurad av honom ska han böta för det. Det är verkligen stort gjort att våga ändra sig på det sättet.

Är det Jesus idé?

Sackaios säger ju själv vad han tänkt göra men kanske kan man tänka att Jesus hintat om ett sätt för i Lukasevangeliet finns det många liknelser om människor som slutar se pengarna som ett mål i sig utan använder dem för att vinna sådant som har evigt värde.

Te från Sackeus

Jag sa i början att det säljs rättvisemärkt te under namnet Sackeus. Jag förstod plötsligt varför de valde det namnet. Hans namn hör ju ihop med den här berättelsen om att det inte är att tjäna så mycket som möjligt som är viktigt, det finns andra sorters rikedom också.

Att bidra till ett gott samhälle där människor har vad de behöver. Att man kommer ihåg att även de som plockar tebladen är mina syskon och inte bara någon som kan utnyttjas hur som helst. Sackaios har pengar men de har inte längre honom.

Så vågar jag inte säga om mig själv än, kanske inte du heller. Jag tror att vi inte klarar själva att förändra vårt sätt att se på ägodelar eller medmänniskor, vi behöver Guds närvaro och Guds perspektiv för det.

En barnsång om Sackaios

Jag har en favoritsång om Sackaios som Carin hjälpt mig få tag i texten till:

Jag ville säga gud en sak, så jag klättra upp husets tak och jag tänkte det här blir grejer.

Men gud han sa, kom ner, kom ner. kom ner till mig, kom ner, kom ner så jag kan höra vad du säger, så jag kan höra vad du säger”

Sackaios klättrade upp i trädet för att se Jesus men fick höra att han måste kliva ner. Och sen gjorde han det med besked i sitt ändrade liv.

Vi kan inte komma närmare Gud genom att klättra upp i ett träd. Vi kan inte bli större människor genom att bli häftigare eller rikare heller. Snarare kanske vi löper stor risk att förlora markkontakten.

Att öva sig i att gå ner

Jag vill bli en som är bra på att gå ner. Jag har märkt att jag ser det som tecken på storhet hos människor, att vara jordnära, ödmjuka.

Jesus har inte sagt åt oss att jobba på att bli tillräckligt stora för Guds rike. Han har sagt vi ska bli som barn. Jesus har kommit ner till oss, delar livet på marken med oss.

När vi försöker bli stora kommer vi längre bort från honom. Vi måste kliva ner. För att kunna be bra måste vi landa först, stå där vi står, vara ärliga med hur vi har det. Kanske be en syndabekännelse och medge att vi har ansvar för hur saker är.

Då når räddningen detta hus (visar på hjärtat). Och glädjen blir stor. Vi får höra på nytt att vi är Guds barn, att Gud är med oss och vill vårt väl.