Till innehåll på sidan
Jesus uppstår
Tomas Jarvid

Det lyckliga slutets dag

Min predikan från domssöndagen

Här är predikan jag höll i Ulricehamns kyrka igår på domssöndagen. Hoppas att den är till kaka glädje för dig.

En gudomlig komedi

I många kyrkor kallar man den här dagen något betydligt härligare: Kristus konungens dag! Dagen då det ska bli tydligt även på jorden att Guds är Herre och all världens grymma herrar är det inte!

Själv tänker på domssöndagen som ”det lyckliga slutets dag”.

På medeltiden skrev Dante sin ”gudomliga komedi” och den är säkert strängt taget en väldigt allvarlig komedi i så fall. Det handlar mycket om allvaret med livet efter döden och hur det ska gå med allt.

Men på den tiden betydde inte heller komedi att det skulle vara en rolig bok. Det betydde att det slutar lyckligt. Och efter att ha traskat genom helvete och skärseld kommer Dante till slut fram till saligheten hos Gud.

Deus ex machina

En annan sak som man kan ha med sig från gammal, gammal teater är ”deus ex machina”.

Det var skönt att ta till för pjäsförfattarna och vi kunde nog tycka att det var fusk att ta till det knepet när man skrev pjäser. Grejen var att i en del pjäser hade handlingen hamnat i så otroligt stora förvecklingar och problem att det inte gick att reda ut allt på slutet.

Så då avbröts helt enkelt handlingen av att Jupiter eller så HISSADES NER uppifrån med något teatermaskineri (det är lite som första aprilskämtet vi hade i Åsunden om att vi skulle följa upp påskspelet med ett Kristi himmelsfärdsspel och hissa upp Lars Kempe i luften med en jättehög lyftkran, fast tvärtom).

Man hissade in en Gud ur ”maskinen” (det är det orden betyder) och så fick den göra ett gudomligt ingripande och sa hur allt skulle vara så var allt löst sen. Lite fusk som sagt men ändå ett väldigt kristet sätt att avsluta en berättelse. Det är så bibeln slutar kan man säga.

Det lyckliga slutet i varje gudstjänst

Vi påminns om det lyckliga slutet i varje gudstjänst. Vi avslutar vår trosbekännelse varje vecka med att vi tror på det lyckliga slutet: ”De dödas uppståndelse och ett evigt liv.”

Vi ber om det lyckliga slutet varje gång vi ber Vår Fader.

Det finns lite språkliga finesser i grekiskan som gör att vi skulle kunna uttrycka de bönerna: Låt ditt namn bli helgat, en gång för alla, låt ditt rike komma, på ett slutgiltigt sätt, låt din vilja ske på jorden som i himlen, alltså att vi ska få komma till den dag då det himmelska livet kommer till oss här och så vidare.

Det finns något även i den bönen som Jesus lärde sina lärjungar som uttrycker vår längtan efter ett lyckligt slut, ett stopp för ondska och lidande. Och att vi tror att det ligger i Guds hand att göra så. Riket är ditt och makten och äran i evighet, amen.

Även nattvarden har sådana drag. Har ni lärt er den nya melodin så vi kan sjunga tillsammans?

Din död förkunnar vi Herre, din uppståndelse bekänner vi till dess du kommer åter i härlighet

Barnsligt att tro på lyckliga slut?

Jag tror det finns en hel del filmskapare eller författare idag som värjer sig för det lyckliga slutet, tycker att det är något lite barnsligt med det. Det är inte så världen är, tänker dem.

Men sett till hur otroligt viktigt det är i världshistoriens alla hjältesagor så verkar det vara något nedlagt mänskligt i oss att vi tänker att det är så det borde vara med livet. Det borde komma räddning till slut. Det är en olidlig tanke att det inte skulle göra det.

C.S Lewis har som alltid ett citat om detta.

”Om jag hittar en längtan inom mig som ingenting i den här världen kan tillfredsställa, så är den troligaste förklaringen att jag var gjord för en annan värld”.

Där menar han längtan efter Gud men längtan efter det lyckliga slutet och längtan efter Gud är nog nära varandra.

Evangelietexten om hur vi möter Jesus i de minsta

Dagens evangelietext är en hälsosam och jobbig påminnelse om oss och om det onda. Att det är lätt att tänka att man har fina värderingar men det spelar ju mindre roll än hur man sedan verkligen lever för det finns medmänniskor och en värld som vi behöver tas om hand och det finns nog inte någon som kan känna sig lugn med att jag gör tillräckligt.

Människorna Jesus nämner är alla förvånade, allt är inte som det verkat på ytan. De hade inte väntat sig att Jesus fanns där i de minsta.

Ensamheten som fängelse

En sak jag hört av en församlingsbo som berörde mig var att hon alltid brukade tänka att När Jesus talade om de som satt i fängelse brukade hon tänka på alla som var ensamma. För ensamheten är ett fängelse!

Det tycker jag var väldigt tänkvärt och i linje med det Jesus säger får man säga. Vi ser inte många nakna eller fängslade i vardagen men visst finns Jesus minsta syskon där överallt.

Och bilden Jesus ger är lite klurig!

För Jesus säger ju att vi möter honom i de lidande, och SAMTIDIGT är det Jesus sätt att vara vi känner igen i att bry sig om bortglömda medmänniskor, eller hur?

Bra idé alltså för oss att ha Jesus som föredöme i hur han ser på de han möter. Om det är som det ska med vår kristna tro borde den leda oss till att vandra genom livet med ödmjukhet och respekt.

Vårt liv formas här och nu

Man kan tänka sig domen som något som händer en dag i framtiden men ett perspektiv i detta är att domen på ett sätt redan händer. I evangelierna handlar det hur man tar emot Jesus när man möter honom och tydligen gäller det också i hur vi möter honom i de minsta.

Jag tror inte det handlar så mycket om ett enda ja eller nej egentligen utan mer om vilken riktning vi rör oss genom de dagliga valen. Vi har långt kvar och vi startar på olika ställen men vi vill röra oss närmare och närmare Gud.

Skiljandet

Det är rätt hemskt med själva skiljandet i texten mellan får och getter, eller hur?

För att sätta i perspektiv kan vi påminna oss om att det finns med i bibelns absoluta början. Här i början av kyrktaket skiljer Gud dag från natt, land och hav, jord och himmel, det är så det går till när Gud skapar världen och ger allt sin plats.

Sedan blir det ju snart grumligt när det onda kommer in och världen inte är som i Guds tanke.

Nu när vi är framme här vid takets slut skiljer Gud bort det onda och upprättar sin nya skapelse. Hur den är får vi föreställa oss utifrån att det inte finns något att vara rädd för där, det onda får inte följa med. På det himmelska Jerusalem Uppenbarelseboken behöver man aldrig stänga portarna på natten för det finns inget hot!

Skapelsen når sin fulländning. Det finns rätt mycket i mig som inte kan följa med, det vet jag. Det är svårt att verkligen se det som att det finns två sorters människor och det är inte heller vår uppgift att fundera på vem som är får eller get. Vågar man tänka lite fritt kanske det kan vara två sidor i mig? Det finns sådant i mig som inte kommer att kunna följa med in i evigheten?

Gud vill rädda alla

Jag började med att säga att det här är det lyckliga slutets dag.

Jag har läst i min bibeln att Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Jesus kom inte för att döma världen utan för att rädda den står det i Johannes.

Det är hela grejen med Jesus att han kom för att söka upp oss och föra oss hem. Så när vi funderar på hur lyckligt det lyckliga slutet kan bli är det kanske snarare så att frågan blir: Kommer Gud kunna rädda alla?

En kantor hade pratat med sin pappa om detta och sa: men tänk om inte alla vill till himlen då?

Det finns ju såna man har väldigt svårt att tänka sig lägga ner sina kronor inför den levande Guden och stämma in i den himmelska lovsången. Som kan ha fastnat alltför hårt i att inte vilja ha någon Gud.

Gud kan inte tvinga någon att tro och älska honom, det märker vi bibeln igenom. Men kanske lyckas Gud besöka även i det fängelset och sprida ljus där om han har evigheten på sig? Det vet vi inte. Låt oss här hålla våra hjärtan mjuka och varma så att vi längtar efter Guds rike.

Som jag sa i början, om det är en komedi, om det slutar lyckligt, då kan vi lättare bära våra bördor här och nu med hopp och med uthållighet.

Men jag vill sluta med det kantorns pappa svarade på frågan.

Pappan svarade:

Alla vill till himlen.

Kommentarer

Ett svar till ”Det lyckliga slutets dag”

  1. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    Vilket bra exempel för ”deus ex machina” och ”happy end”!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.