En julbloggpost om ännu en text som belyser julens innebörd för oss!

Jag brukar försöka komma med ett julinlägg efter juldagarna när jag hunnit tänka lite. Denna gång vill jag ge mig på det lite oväntade julperspektivet att jämföra Jesusbarnet med kung Salomo i gamla testamentet!

Jag höll nyligen en föreläsning om stjärntydarna som kom för att hylla det nyfödda barnet. ”De tre vise männen” som vi brukar kalla dem. Där gick jag igenom att berättelsen om hur de kommer med sina gåvor har en klangbotten i Jesaja kapitel 60 många århundraden tidigare där det står om kungar som kommer och bär fram sina gåvor till Jerusalem (och ärar alltså Israels Gud). Dessa ska komma med guld och rökelse vilket vi ju känner igen.

Kungar?

I föreläsningen berättade jag också att denna text är bakgrunden till att man började kalla stjärntydarna kungar och att deras gåvor nog kan vara en ledtråd om att de är araber eftersom Arabien var känt för guld, rökelse och myrra.

Och i Jesaja 60 står det också att dessa gåvor kommer från… Saba. Och nu är vi framme vid dagens oväntade jultext!

Det är nämligen så att det kommit gåvor till en kung av Davids släkt från Saba tidigare. En händelse som i sin tur utgår bakgrund till Jesaja 60!

Drottningen av Saba

Det står om kung Salomo i 1 kungaboken 10 att:

Drottningen av Saba hade hört ryktet om Salomo och kom för att sätta honom på prov med svåra frågor. Hon hade med sig stora rikedomar till Jerusalem, kameler lastade med kryddor, guld i mängd och ädelstenar.

Hon kom till Salomo och talade med honom om allt hon hade tänkt på, och han gav henne svar på alla hennes frågor. Det fanns ingenting som kungen inte kände till och kunde ge besked om. 

När drottningen av Saba såg all Salomos vishet, såg huset som han hade byggt och rätterna på hans bord, såg hovmännen sitta där och tjänarna i sina dräkter och munskänkarna passa upp, såg offren han frambar i Herrens hus, då blev hon andlös av häpnad. 

Och hon sade till kungen: »Det var alltså sant, det jag hörde i mitt land om dig och din vishet. Jag kunde inte tro vad som berättades förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Ändå hade man inte ens berättat hälften för mig, din vishet och ditt välstånd överträffar allt jag fått höra. Lyckliga dina kvinnor, och lyckliga dessa dina tjänare som ständigt får stå inför dig och lyssna till din vishet. Herren, din Gud, vare lovad, som har funnit behag i dig och satt dig på Israels tron. I sin oändliga kärlek till Israel har han gjort dig till kung, för att du skall sörja för lag och rätt.« 

Och hon skänkte kungen 120 talenter guld, kryddor i mängd och ädelstenar. Så mycket kryddor som drottningen av Saba gav kung Salomo har aldrig förts in i landet sedan dess.

Hirams flotta, som hämtade guld i Ofir, hade också med sig stora mängder almugträ därifrån och ädelstenar. Av almugträet gjorde kungen utsmyckningar till Herrens hus och sitt eget hus och dessutom lyror och harpor åt sångarna. Till denna dag har så mycket almugträ aldrig införts eller skådats.

Kung Salomo gav i gengäld drottningen av Saba allt hon önskade och därutöver gåvor värdiga en kung som Salomo. Sedan vände hon hem till sitt land igen med sina tjänare.

Likheter

Vi kan lägga märke till några saker. Salomo var känd för sin vishet och den ses i bibeln som en gåva från Gud. Här kommer nu alltså en kunglighet från annat land och ger sitt erkännande till kungen i Jerusalem och det är också ett erkännande av deras Gud som gett denna vishet.

Det står om guld, som jag markerat i texten, men också om almugträ. Det ordet säger inte oss så mycket men samma trä är också känt som sandelträ vilket används till rökelse. Guld och rökelse finns alltså här, och även kungligheter som färdas till Jerusalem, allt precis som i Jesaja 60.

För oss som tänker på stjärntydarna och Jesusbarnet lägger vi också märke till orden om att hon vände tillbaka till sitt land efter mötet med kungen.

Salomo och Jesus

Men kung Salomo har väl inget med Jesusbarnet att göra? Jo det uppenbaraste svaret är att Salomo är just ”Davids son”. Jesus är också Davids son (i betydelsen av ättling 1000 år senare).

Men det vi brukar förknippa Salomo med är att han vara vis, vilket visar sig i texten ovan. Det finns ännu en text där Salomo får önska vad han vill av Gud och då väljer han inte rikedom eller ära utan just VISHET. Det är en akt av ödmjukhet att önska så. Och en livsinriktning av att försöka urskilja Guds goda vilja för allt snarare än sin egen.

Även detta känner vi igen i Jesus. När han frestades i öknen av djävulen och till slut förstås på korset vägrar han tänka på vad som gynnar honom själv utan söker Guds vilja.

Jesus är större än Salomo

Precis vid bibelns början gör Adam och Eva motsatt val då de vägrar lyssna på Guds vilja och äter frukten. Så både Salomo och Jesus ger prov på att välja den väg människan borde valt. Sedan är Salomo en ambivalent figur som gör många saker för att befästa sin makt och till slut blir ledd vilse från vishetens väg men Jesus älskar de sina till slutet.

Jag ska skriva något mer om vem denna drottning av Saba är i senare tradition men det här är långt nog för en bloggpost.

Har detta väckt några tankar eller associationer hos dig som läser? Skriv gärna en kommentar!