Predikan på trettondagen 2025 i Ulricehamns kyrka

På trettondagen hade vi ett kort drama som inledning till predikan. Det var ett samtal mellan de tre vise männen efter besöket hos Jesusbarnet. De diskuterade hur visa de var egentligen och att de behövt Guds hjälp för att hitta hela vägen. Sedan kom denna korta predikan lite som en kommentar till det. Hoppas den är till glädje för dig som läser.

Se tre vise män

Jag har hittat en sång om de visa männen, och barnet! Och om det som de visa männen funderade på där de vandrade hem!

(sjunger sången ”men barnet är visast”)

Se tre vise män, tre vise män har kommit till stallet där Jesusbarnet är.

Men barnet är visast, ja barnet är visat det lilla barnet är visare än de!

Barnet var visare än de visa stjärntydarna. Det är en enkel text men den ger ändå mycket att fundera på!

Att bli som ett barn

Det ekar av olika bibelord om barn. Jesus säger att han prisar Gud som dolt sina hemligheter för de lärda och kloka men uppenbarat dem för dem som är som barn. Jesus menar att just ödmjukhet är väldigt viktigt. Att minnas att vi alla är ganska små och behöver hjälp att förstå saker bättre.

Men jag tycker sången kunde vara lite snällare mot de vise männen. Jag tycker de tre vise männen är stora förebilder. De böjer ju knä för det lilla barnet och förstår att det finns saker som är större än de själva som de får böja sig inför. Bibeln säger att det är början på verklig vishet att försöka lyssna på vad Gud har att säga oss.

Sedan är Jesusbarnet alldeles extra vist förstås. Vi samlas ju ända sedan dess för att läsa orden han har sagt och ta till oss dem.

Tre gåvor

Inte nog med att de bugar sig, de har ju sina tre gåvor också. Den gamle kyrkofadern Origenes menade att de var symboliska. ”Guld för en kung. Rökelse för en Gud och myrra för en dödlig”, skrev han. Och i så fall hade de verkligen förstått något av vem Jesus är! Han är ju kungen och han är den som är både Gud och människa i förening.

Och i dramat var Jesusbarnet den som de alla tre hade längtat efter även om de inte förstått hur.

Någon att böja knä inför för det är inte bra för oss människor att allt kretsar runt oss själva. Vi behöver en som är god och som vi kan tjäna och följa.

Någon att komma med våra gåvor till. Alla människor har gåvor vet ni, vi kan en massa saker och har en massa tillgångar och det ät inte bra för oss om allt det där bara ska vara för till för oss själva, det måste få bli till gott för andra. Nu är det så fiffigt att det vi vill ge till Jesusbarnet, det kan vi ge någon annan istället för han har sagt att det vi gjort för en av hans minsta det har vi gjort för honom.

Och jag tänker på den tredje vise mannen som hittat något han inte ens kunde uttrycka med ord.

Världen är så förfärligt platt många gånger och som vuxen kan jag tycka det är outhärdligt. Allt kan mätas i nytta eller pengar verkar det som. Tro är något otroligt dyrbart just för att Gud är outsäglig. Där öppnar sig djupet.

En gudstjänst som den här är inte till för något även om vi kan räkna upp en massa bra saker med den. Tron på Gud har sitt värde på ett annat sätt. Vi får lämna det vanliga sättet att se på världen och påminnas om Guds heliga närvaro.

Vi är de vise männen

Vi sjunger den där visan från Italien en gång till men nu får vi tänka att det är vi som är de vise männen. Och att vi inte ska vara alltför förtjusta i att vara kloka eller imponera utan att vi behöver bli som barn.

(sjunger igen)