Predikan på tredje söndagen efter trettondagen i Ulricehamns kyrka

Här är min predikan från söndagens högmässa i Ulricehamn. Jag fick mycket respons på predikan den här gången och jag tror att det beror på att skam är ett så viktigt men hemligt område i alla våra liv. Hoppas de här orden kan vara till glädje för dig också.

Orden som lyser starkast

För mig är det framförallt några ord som lyser med extra kraft i den här evangelietexten.

Vi kommer in i berättelsen efter hela samtalet mellan kvinnan och Jesus (som vi hörde förra söndagen) och där finns det mycket stora saker. Jesus säger rakt ut till henne att det är han som talar med henne som är Messias de väntar på. Men det som jag tar till hjärtat särskilt är orden som hon säger till sina grannar.

Han har sagt mig allt som jag har gjort.  Kan han vara messias?

Man har ofta varit onödigt dömande mot kvinnan vid Sykars brunn i predikningar för att hon haft många män. Det kan vara bra att veta att som det nu var med skilsmässor på den här tiden fanns det väldig ojämlikhet i hur man fick skilja sig.

Det var mannen som hade rätt att skilja sig från sin fru och inte tvärtom (Jesus talar om det i andra sammanhang och vill att kvinnan ska få ha trygghet att inte bli lämnad) så vad gäller de där fem männen så har hon antagligen blivit lämnad eller blivit änka flera gånger om. Hon har fått utstå mycket elände och haft ett väldigt utsatt liv.

Jag tänker inte i första hand att hon har mycket skuld till att det blivit som det blivit men däremot skulle jag verkligen tro att det satt sina spår. Sår i hjärtat och stora tyngder på axlarna.

Ett liv med skam

Det är en ganska säker gissning att det fanns en hel del skam i hennes liv. Även om hon inte gjort något fel är det inte så roligt att vara känd i byn som den som haft det så svårt. Man brukar inte vilja att det syns utåt att man har trassliga relationer eller att man är ensam eller att man är fattig eller vad det kan vara.

Skam är en social känsla brukar man säga, det handlar om hur man är i andras ögon. Och det är mycket viktigt att vi kristna förstår mycket om skammen för det är som vi ska se en nyckel i att förstå det inre livet. Det finns alltför många kristna sammanhang där det gäller att ha en fin fasad.

Det kan vara klokt att vara försiktig med hur öppen man är om hur man har det för då blir man ju sårbar, men problemet med att liksom dölja sin sårbarhet är också att man kommer längre ifrån varandra och får gå där med sina tunga hemligheter. Skammen säger oss att ”det där i mig får inte finnas för då kommer jag inte vara accepterad”.

På något sätt vet Jesus redan

Det var en utvikning men den kommer bli viktig. Hon kommer till brunnen och har förstås sin livshistoria med sig och där möter hon Jesus.

Det hon upptäcker är att han på något sätt vet allt om henne! Han känner till hennes liv på ett sätt som verkar omöjligt att han skulle kunna göra.

I kyrkan har vi ibland symbolen med det allseende ögat (den finns här på ett fönster tror jag) och den uppfattar nog många som rätt otäck. Det är en hotfull tanke att någon ser allt. Men egentligen beror det helt och hållet på vad det är för blick som ser oss.

För henne i Sykar var det så att hon nog aktat sig för att låta andra se allt men nu blev hon genomskådad och det var fantastiskt! Det frigjorde en massa glädje och energi. Det fanns inget dömande i mötet, det var tryggt att han visste. Det var en befrielse att han visste.

Skam kan bara älskas bort

Jag sa att skam är social, vi blir rädda för hur vi ser ut i andras ögon. Det betyder att botemedlet mot skam också är social. Den kan bara älskas bort. Att få vara känd och ändå älskad. Det är vad vi behöver.

I vår gudstjänst finns det särskilt ett moment som handlar om detta och det är välsignelsen. Gud vänder sitt ansikte till oss, ser oss och vill oss väl, fortsätter vilja oss väl vad som än händer, det är bland det viktigaste man kan få höra va?

I mina tankar ligger allt detta i hennes ord. En som sagt mig allt jag gjort. En som vet allt om mig. Jag måste följa honom.

Vi är lite kvar i julen. Jesus blev en av oss. Förstår oss. Och att han kom hit till oss räcker egentligen för att säga oss att han älskar oss men han kommer också att visa det på korset. Där är vår garanti för att Gud kom hit för vårt bästas skull.

Fälten vitnar till skörd

Vi får byta spår lite för det gör berättelsen. Nu kommer det att handla om mission också.

Lärjungarna får höra att skörden vitnar omkring dem. Det låter för mig väldigt aktuellt. I december var det en rolig månad i kyrkostatistikens värld för det var fler som gick in i svenska kyrkan än som gick ur. Sammantaget på året är det förstås fortfarande så att vår kyrka krymper men det finns i alla fall många glädjande tecken nu om en nyfikenhet på den kristna tron hos särskilt yngre människor.

Nu är det tid att förmedla evangeliet på ett sätt som svarar mot det. På ett enkelt och ärligt sätt.

Och då tänker vi förstås OCKSÅ på kvinnan i Sykar. Hon blir missionär kan man säga för hon berättar om Jesus. Det händer av sig själv i blotta glädjen.

Vet ni vad hon INTE säger? Hon känner inte att hon måste ha svar på allt verkar det som. Hon säger inte ens att det är messias hon har mött! Hon säger bara vad hon själv varit med om, han visste allt om mig. Vad tror ni? Kan han vara messias? Ni får komma och kolla själva vad ni tror.

Och de gör det och sedan blir det deras eget möte med Jesus som avgör.

Bara Gud kan skapa tro

Så här på missionsfältet gäller det att ha klart för sig lite vad man kan göra och vad man inte kan göra. Dagens rubrik säger det också. Det är faktiskt bara Gud som kan skapa tro.

Man kan stå för att man har en tro (och hör och häpna, det kanske inte längre är så töntigt som vi är vana att det brukar vara!) och man kan försöka hjälpa till med att kristen tro på olika sätt ska framstå som positiv men man kan inte få någon annan att tro. Då har det hänt ett Guds under.

Vi får gärna be om under och vi får vara ödmjuka i mötet med alla. Orden om att en sår och en annan skördar påminner mig om att vem vi än möter så har Gud redan varit där, Gud verkar i varje hjärta. Man måste lyssna mer än man talar.

Det man önskar nu är att många som blivit nyfikna på den kristna tron får lära sig mer från kärleksfulla kristna men också att det får bli som för folket i byn. De får ett eget möte med Jesus. Att de också får möta den som känner och älskar oss.

Vad kan vi göra?

Det vi kan ta med oss nu är för både oss själva och för andra. Det där med att berätta om sin tro kanske fortfarande känns svårt men vi har också lärt oss lite om skam och att vi kan få ta efter Jesus i att möta andra och se på dem med goda ögon, lyssna på dem, inte lägga ytterligare skam utan försöka vara sådana som det känns kärleksfullt och tryggt att möta. Då är vi också med och lever ut Guds mission i världen.

Och för egen del. För oss som också fått törnar i livet och har erfarenhet av skam är det en bra bön att be om eget helande.

Be Gud lysa med sitt ljus i vårt mörker. Hjälpa oss hitta såren i hjärtat och hela dem. Att bli helad från skam är en lång väg men där det finns kärlek finns det läkedom. Vi kan be att Guds omsorg och barmhärtighet ska bli verklig för oss och att vi får se på oss själva med hans ögon. Det är inte fult att be Gud om det. Det är att välkomna honom nära oss.