Predikan i Ulricehamns kyrka femte söndagen efter trettondagen

Här är predikan jag höll igår i Ulricehamns kyrka. Jag tycker själv att den är lite spretig och att evangelietexten är ganska svår att säga så mycket om men jag tycker det kom med några riktigt bra saker också. Hoppas den är till glädje!

Paulus oväntade hjälp

Det brukar inte ofta bli att jag säger så värst mycket om episteltexter men idag tänkte jag bryta trenden. Det är lite svårt att förstå sammanhanget men Paulus menar alltså att det finns en massa folk som berättar det kristna budskapet.

Han är ju fängslad för sin tros skull så det blir ju offentligt på det sättet vad han står för, så det är en sida av saken. Sen finns det goda allierade också säger han, som förkunnar av kärlek till honom och evangeliet och vill hjälpa honom men så säger han det som är lite konstigare.

Han säger att det finns de som förkunnar Kristus för att de är avundsjuka och vill ställa till bråk. De har inte rena motiv utan vill ställa till det för Paulus och göra det svårare för honom. Och visst är det ganska konstig metod om i så fall att hjälpa till och sprida hans budskap?

Hur kan en ovän till Paulus ha låtit?

Det vi får komma ihåg är något som han nämner på andra ställen i sina brev; att det budskapet han kommer med ofta uppfattas som väldigt stötande! Så vad gäller de där ovännerna som sprider evangeliet, kanske kan vi till exempel tänka att någon ovän till Paulus skulle säga så här:

-Ja vet ni Paulus, vad han predikar? Han tycker inte att det är pinsamt att hans lära lockar till sig en massa underlägsna människor, att det verkar vara en tro som passar för kvinnor och slavar! Det är väldigt oromerskt, eller hur?

Men det hänger ihop med den där Kristus som han talar om som frälsare. Han ska vara deras hjälte men vet ni, han dog som en simpel slav på korset. Som det värsta patrask. Vilken skam! Det är därför de säger att Gud är nära alla som lider eller inte är något att ha!

Och så säger de att Jesus uppstod på tredje dagen från de döda, att han skulle vara mäktigare än alla våra gudar. Men tror ni att han hämnades på sina fiender som revansch? Nej de säger att han bjuder in alla människor att bli hans familj.

Den där Paulus själv är en som förföljt de kristna men de har förlåtit honom och nu är han en av dem. Och han berättar om det vitt och brett! Det här är den mest skandalösa och konstiga religion vi hört talas om!

Och vad skulle Paulus eller vi säga om en sådan sammanfattning? Jo Paulus skulle sagt att den stämmer ju faktiskt! Det är just det den kristna tron handlar om. Bara det att hans fiender tyckte det var vansinne att tro på sådana saker för det var något helt oerhört nytt i den tiden.

Sedan är allt detta så välkänt för oss och vi har lärt oss att se det som vackert och fantastiskt. Paulus menar i alla fall att även ovännerna gör det känt vad budskapet om Jesus handlar om, och det är huvudsaken.

Kristus måste bli känd så kan han kanske sedan också bli trodd, lydd och älskad. En del av de som hör budskapet kommer bli lockade av det. Inte minst kanske de där enkla människorna som tycker det låter fantastiskt att Gud skulle vara nära just dem, eller hur?

Och i vår tid kanske det är så också att kunskapen om tron är låg så att vi får vara tacksamma för alla som för upp trosfrågor till diskussion i samhället så att det blir tydligt vad vår tro handlar om.

Vi äger varken Anden eller evangeliet

Våra andra bibeltexter idag har likheter på så sätt att det sker positiva saker på oväntade sätt. Anden kom över några av israeliterna trots att dessa inte gjort allt som förväntats av dem. Och lärdomen verkar vara att då får man vara ödmjuk inför att Gud handlar som Gud vill. Det går inte att riktigt låsa in allt i våra system.

Evangeliet eller anden är inget som vi styr över, vi får lita på att allt är i Guds hand. Anden blåser vart den vill säger Jesus långt senare. Vi får försöka hänga med och vara glada att Gud handlar på många fler sätt i världen än vi förstår.

Och i evangeliet har någon drivit ut en demon i Jesus namn. Även detta är en oväntad händelse åtminstone för lärjungarna. Inte just demonutdrivningen, de är ju verkligen väldigt konstigt i våra moderna ögon utan att den som gjort utdrivningen inte är en av dem.

Det är oklart vem de talar om, men det är åtminstone inte någon som hör till de tolv. Det kan vara någon som bara använder Jesus namn som en formel eller så är det någon i den större kretsen kring Jesus. Det vet vi inte riktigt.

Avundsjuka lärjungar?

I början av evangeliet har de tolv lärjungarna fått i uppdrag att både predika i Jesus namn och driva ut demoner men precis före det här stycket i markusevangeliet har vi fått höra om hur de misslyckats med att hjälpa en pojke som de försökt ta sig an. Och så kommer det någon annan och lyckas, det vet man ju att det svider när sånt händer och de där lärjungarna är nog inte större helgon än, än att det kan finnas med en del avund i att de klagar nu.

Vi kan lägga märke till det där med att de driver ut demoner i Jesus namn. Det verkar uppenbarligen fungera. Och det sticker ut att de använder Jesu namn för i regel gjorde man förstås sådant i någon guds namn förstås. Så det säger oss något om vilket rykte Jesus hade i att kunna göra mäktiga verk.

Att göra saker i olika gudars namn ökade också deras rykte. Kanske är det något sådant Jesus menar, att hans namn får spridning i ett så positivt sammanhang är något gott i sig.

Självklart är det också så att det sker mycket destruktivt i Jesus namn och det får vi bestämt ta avstånd från men det är inte det som är ämnet just idag.

När kyrkan är som sämst

Den kristna kyrkan är ofta som sämst när vi håller på med revirstrider om exakt vem som har rätt eller fel i olika frågor. Att Jesus skulle vara mer på vår sida än på våra syskons. Jag har hört någonstans från politikens värld att det går att få väldigt mycket mer gott gjort om man inte kör fast i vem som ska få ha äran av det goda eller om det förts fram från rätt läger.

Kyrkan har faktiskt väldigt många vänner. Alla som gör gott i världen är våra vänner.  Det tycker jag är en rimlig hållning va? Jesus ord om att den som inte är emot oss är för oss kan vara bra att tänka på ganska ofta.

Kraften i Jesus namn

Till slut är det ändå detta med kraften i Jesus namn jag tänker mest på. Och att det är bra om det namnet är känt av så många som möjligt. Där möts våra texter.

I Jesu namn, hos Jesus finns kraft att stå emot det onda. Det är centralt i den kristna tron och vi märker att såna här mirakelberättelser och helanden är en rätt stor del av evangelierna.

Jag tror å ena sidan att det är ett efterlängtat budskap i vår tid.

Ett exempel kan vara de kurser vi har nu i församlingen med ”livsstegen” som grundas på tolvstegsprogrammet. Där har vi utgångspunkten att vi inte helt har makten över våra liv, vi behöver stödja oss på och leva tillsammans med en som är starkare än det som binder oss eller plågar oss.

När vi upptäcker hur maktlösa vi är så fort våra omständigheter skakas det allra minsta i grunden så upptäcker vi också att vi behöver en fast punkt, ett ankare. Där tror jag väldigt många står i vår tid och tycker det vore skönt att få ha en sådan tro.

Ett steg att ta

Å andra sidan är det svårt att ta det steget. Det är en så gammalmodig syn på världen med demoner och sånt, och det har varit en rådande sanning så länge nu att Gud inte har med det moderna livet att göra. Det som var en dårskap på Paulus tid är dårskap idag också fast på andra sätt.

Min bön är att det där ska luckras upp nu. Den kristna tron har passat in i så många världsbilder genom tiderna. Jag tror vi kan tänka som Paulus att bara Jesu namn blir känt så kommer också människor att hitta till honom. Hur avvaktande de än är till en början.

Paulus skriver i början av sitt brev att Gud redan gjort Jesu namn större än alla andra namn. Det återstår bara för oss att upptäcka det. Och böja knä inför det.