Poesi på Vandra Vägen!
Äntligen en dikt igen på vandra Vägen. Hoppas att den kan vara till glädje för dig.
Tre under
Tänk att allt detta finns.
Själva kosmos.
Tid och rum och materia.
En gång så fanns ingenting.
Och det kunde ha förblivit så.
Men nu finns allt detta.
Tänk att det finns liv.
En gång fanns det ingenting
levande.
Inte minsta cell.
Men nu finns det.
Och det finns i myllrande överflöd.
Tänk att vi finns.
Det kunde varit så att vi inte fanns.
Det var så mycket som skulle till
för att vi skulle bli vi.
Men nu finns vi.
Som lever
och som åtminstone anar
vad det betyder.
Ingen kan säga varför.
Alla kan säga tack.
Som en trosbekännelse
före trosbekännelsen
är denna förundran.
Lämna ett svar