Poesi på Vandra Vägen

Alla tror på den fallna människan.
Alla som satt ett lås på något.
Alla som tvekar att sätta barn till världen.
Alla som satt på sig en mask
som på samma gång
är skydd och förklädnad.

Det svåra är att tro en människa
kan resa sig igen.
Svårt att tro
fastän vi ser att våra kroppar
är gjorda att lodrätt peka uppåt.

Starkt ljus
kan tränga in
genom smutsiga fönster.
Visst, det är då man ser
hur smutsiga de är
men det är också då
vi vet det är dags
att stiga upp.