Poesi på Vandra Vägen
Här är en dikt jag skrivit. Den som tycker det liknar något kan titta i Jesaja kapitel 6 så finns det liknande ord där. Hoppas den är till glädje.
Ve mig
Ve mig jag är förlorad
för jag är en människa utan själ
och jag hör till ett folk utan själar
och hemska stunder
är världen platt
som ett betalkort.
Ta ett kol från altaret
och rör mitt hjärta
Det får göra ont där
bara det lever.
Rör också mina ögon.
Mina fingertoppar.
Sjung högre
från myrornas munnar
och den smältande isen,
tills mina öron tinat
och kan höra
din tystnad.
Liknande inlägg
-
Fallen
Poesi på Vandra VägenAlla tror på den fallna människan. Alla som satt ett lås på något. Alla som tvekar att sätta barn till världen. Alla som satt på sig en mask som på samma gång är skydd och förklädnad.Det svåra är att tro en människa kan resa sig igen. Svårt[…]
Kommentera det här inlägget