Ett påskbibelstudium om summan Judas förrådde Jesus för!

Det är ett välkänt inslag i den kristna påskberättelsen att Judas förråder Jesus till översteprästerna för 30 silvermynt. Dock är det inte förrän i år jag har blivit uppmärksam på att det finns olika symboliska meningar kopplade till de orden. Häng med!

Hur mycket är 30 silvermynt?

Så här beskrivs Judas uppgörelse med översteprästerna i matteusevangeliet:

Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna och sade: »Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?« De räknade upp trettio silvermynt åt honom. Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom. (matt 26:14-16)

Hur mycket är egentligen 30 silvermynt värt? Det är en svår fråga för det beror ju på hur stora mynten är men även om vi inte vet exakta växelkursen på Jesus tid så vet vi att 30 silvermynt förekommer på ett ställe i Torans lagar:

Stångar oxen en slav eller en slavinna, skall ägaren ge 30 siklar silver till slavens herre, och oxen skall stenas. (2 mos 21:32)

Innebörden är alltså att 30 silvermynt är en låg ersättning. Som att betala skadestånd för en slav. Den associationen borde många lagkunniga judar kommit att tänka på när beloppet kom på tal.

Dessutom är det ju rimligt att det är för att poängtera hur billigt Judas säljer ut sin mästare som Matteus nämner själva summan. Detta är den första aspekten vi kan sluta oss till om de 30 silvermynten.

Judas ångrar sig

Lite längre fram i matteusevangeliet ångrar sig Judas:

När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd, ångrade han sig. Han lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste och sade: »Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.« De svarade: »Vad angår det oss? Det är din sak.« Då kastade han in pengarna i tempelhuset och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig. Översteprästerna tog pengarna och sade: »Det går inte att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.« Och de beslöt att i stället köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern. Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: De tog de trettio silvermynten, priset på den prissatte, honom som några israeliter bestämde priset på, och gav dem i betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig. (matt 27:3-10)

Här skriver Matteus själv ut (som han ofta gör) att han citerar från gamla testamentet. Det lustiga är att det inte stämmer helt att det är Jeremia han citerar! Citatet är en sammanblandning mellan det som står i Jeremia kapitel 32 och i Sakarja kapitel 11. Antingen kan man se detta som slarv och ihopblandning från matteus sida eller så ser man det som någon slags konstnärlig frihet. Kanske finns det också skäl att nämna Jeremia snarare än Sakarja? Vi får se!

30 silvermynt i Sakarjaboken

I sakarja bok står det i alla fall såhär:

Då sade jag: »Jag vill inte längre vara er herde. Låt dem dö som skall dö, låt dem gå under som skall gå under och låt dem som blir kvar äta upp varandra.« Så tog jag min stav Ynnest och bröt av den för att upplösa det förbund som jag slutit med alla folk. Den dag det upplöstes förstod boskapshandlarna som iakttog mig att detta var Herrens ord. Sedan sade jag till dem: »Om ni tycker att det är rätt, så ge mig min lön – låt annars bli!« Då vägde de upp trettio silverstycken åt mig. Herren sade till mig: »Kasta dem till smältaren, denna härliga summa som de anser mig värd.« Och jag tog de trettio silverstyckena och kastade dem åt smältaren i Herrens hus. (sakarja 11:9-13)

Det fetmarkerade är det viktiga men bakgrunden vi får är alltså att Sakarja får i uppdrag från Gud att säga till folket att han är trött på att vara en herde för Israel eftersom det är så otacksamt och när han sedan ska få betalt så är det med en alltför låg summa (se ovan ). Därför tar han pengarna och kastar dem till smältaren i Herrens hus. Och orden om ”summan de anser mig värd” motsvarar orden om ”priset på den prissatte” i matteusevangeliet.

Och just detta med att kasta in pengar i templet känner vi igen! Det var just det Judas gjorde när han ångrade sig!

Ett åkerköp i Jeremiaboken

Men det finns som sagt också med lite av Jeremia i Matteus hopblandade citat! Det får bli ett rätt långt citat igen bara för att situationen ska bli tydlig:

Jeremia sade: Herrens ord kom till mig: Hanamel, din farbror Shallums son, skall komma till dig och säga: »Köp min åker i Anatot, eftersom du står i tur att lösa in den.« Och min kusin Hanamel kom till mig på vaktgården, så som Herren hade sagt. Han sade till mig: »Köp du min åker i Anatot i Benjamins land, eftersom du har rätt att förvärva den och står i tur att lösa in den. Köp den!« Då förstod jag att detta var ett ord från Herren. Jag köpte åkern av min kusin Hanamel i Anatot och vägde upp betalningen åt honom, 17 siklar silver. Jag skrev ett kontrakt, förseglade det och tillkallade vittnen; sedan vägde jag upp silvret på en våg. Jag tog köpekontraktet, både det förseglade – avtalet med villkoren – och det öppna, och gav det till Baruk, son till Neria, son till Machseja, i närvaro av min kusin Hanamel och dem som bevittnat köpekontraktet och alla de judeer som befann sig på vaktgården. I deras närvaro gav jag Baruk detta uppdrag: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Tag dessa kontrakt, det förseglade köpekontraktet och det öppna, och lägg dem i ett lerkrus, så att de bevaras för framtiden. Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Än en gång skall hus och åkrar och vingårdar köpas i detta land. (Jer 32:6-15)

Vad har detta ens med Judas att göra? Situationen är en helt annan!

Jeremia vet att hans folk ska hamna i exil i Babylon men trots att han inte kommer kunna använda någon egendom i landet så köper han ändå som en profetisk handling en åker. Detta köp är ett hoppfullt tecken till folket med löfte om att de en gång kommer få återvända från fångenskapen och kunna använda sina åkrar hemma igen!

Förutom att en åker blir köpt liknar inget av detta situationen kring Judas. Som vi ser stämmer inte ens summan, här är det 17 siklar silver det talas om.

Att åkern översteprästerna köper kallas för ”krukmakaråkern”  bygger på att ordet ”smältare” också kan översättas så (och då är vi tillbaka i Sakarja igen!).

Vad lär vi oss av detta?

Vad ska man då tro om allt detta? Det är onekligen rätt oklart vad dessa bibelord har med Judas förräderi att göra?

Det är inte så att det finns direkta paralleller mellan Judas förräderi och dessa texter men genom att länka samman texterna på det här sättet så gör Matteus dem till en bakgrund vi får ha med oss när vi tolkar det som sker.

Det är förstås viktigt i sig att Jesus är den genom vilken alla profetior går i uppfyllelse och det har vi sett genom hela evangeliet men för att skissa några tolkningsmöjligheter utifrån det jag skrivit kan vi tänka oss följande poänger att ta med:

1. Vi påminns via Sakarja om att Gud är Israels herde och hur Israels folk belönat sin Gud dåligt tidigare i bibeln och nu gör det igen mot Jesus.
2. Att påminna om Jeremias åkerköp är att påminna om Israels exil i Babylon och hur de fick återvända därifrån. Det kan vi se som en slags uppståndelse för Israels folk och som en antydan om att Jesus kommer uppstå efter allt sitt lidande. Kanske förstärker man den associationen hos åhöraren genom att tillskriva citatet till Jeremia snarare än till Sakarja.
3. Prästernas åkerköp kan ses som ett exempel på att Gud gör att det kommer något gott till och med ur Judas förräderi, det blir ju rent konkret positivt för främlingar att få en begravningsplats. Jesus död får också goda konsekvenser för hela mänskligheten.
4. Rent historiskt kan vi tänka oss att detta återköp ägde rum och att Matteus fick kännedom om det och sedan kom att tänka på alla dessa bibelställen. Kanske tjänar det också till att svartmåla översteprästerna och inte låta dem få erkännande för åkerköpet som en god gärning?
5. En klurig fråga är hur Matteus kunde fått veta att det var fråga om just 30 mynt? Är man lite fri i sin bibelsyn kan man tänka sig att Matteus hittade på den siffran för att ge alla dessa associationer.

Judas en tragisk figur

Tack för att du hängt med i den här lite krångliga djupdykningen i Judas och de 30 silverpengarna. I matteusevangeliet är Judas verkligen en tragisk figur eftersom vi får höra om hur han ångrar sig och försöker göra sitt förräderi ogjort men att det då är för sent.

Som vanligt är det nog så att grundbetydelsen av Judas och blodspengarna var klar och tydlig från början utan att man hade behövt gräva i all den här bakgrunden men visst är det roligt att se hur bibelns olika texter kopplas till varandra?

Har du tankar utifrån detta? Skriv en kommentar!