Pingstdagspredikan i Ulricehamns kyrka

Lite sent kommer här predikan jag höll i söndags i Ulricehamns kyrka på pingstdagen. Det blev kanske oväntat mycket om skapelsen men jag hade just hört och tänkt på en del såna saker. Antar att det ofta är så en predikan blir till. Hoppas det här är till glädje för dig!

Den heliga Andens dag

Den heliga Anden har inte så många söndagar på kyrkoåret tillägnad till sig och det är inte säkert vi talar så mycket som vi borde om Anden i vår kyrka men egentligen hänger allt i den kristna tron på Anden. Så här står det i en katolsk bönbok:

Utan den heliga Anden är Gud långt borta, stannar Kristus i det förflutna, är evangeliet död bokstav, är kyrkan bara en organisation, auktoriteten dominans, missionen propaganda, liturgin en besvärjelse, kristet handlande en slavmoral.

Men i den heliga Anden har kosmos uppstått och jämrar sig i Rikets födslovåndor, är den uppståndne Kristus närvarande, är evangeliet en kraft till liv, återspeglar kyrkan treenighetens liv, är auktoriteten en tjänst som befriar, är missionen en Pingst, är liturgin både åminnelse och föregripande, är det mänskliga handlandet gudomliggjort.

Det är för många saker där för att jag ska kunna kommentera allihop nu men ni fattar poängen. Anden är själva livet i kyrkan och i tron. Vi kan nog till och med säga att Anden står för livet över huvud taget i detta kosmos eftersom Gud är den som upprätthåller allt liv i varje stund.

En träig modell

För att se om Anden kan ge liv även åt ganska träiga modeller så tänkte jag vi kan göra som gamla tiders präster och ta en tredelad predikan.

För det första. Anden ger liv åt skapelsen

I bibelns början då Gud skapar världen står det att Guds Ande eller ”en gudsvind” var med och skapade allt. På hebreiska är det samma ord för Ande som för vind och man kan fundera på det. Jesus talar om Anden som en vind som kommer någonstans ifrån och är på väg någonstans. Som man inte kan se men som man kan se effekterna av, vad den gjort.

Gamla tiders människor levde i en gåtfull och besjälad värld. Kanske tänkte en del ganska bokstavligt att vinden i träden är Guds andedräkt?

Vi kan fnysa åt det för vi lever numera i en avförtrollad värld. Där det inte finns några troll i skogen. Det finns inget övernaturligt med naturen kan man säga.

Drar man det riktigt mycket till sin spets, och ärligt talat har det skett framförallt i vårt senkapitalistiska system där inget är heligt utom pengarna vi kan byta något mot, att naturen är en slags maskin som ger oss ger oss sakerna vi vill ha. Ett råvarulager. Avförtrollad och tömd på mening.

Gud genomströmmar skapelsen

Säger man det på det sättet så hör man ju hur hemskt det låter! Privat känner vi nog många att humlan är ett syskon, att vårregnet över åkern är en gåva och att även om det inte bor troll i skogen så är det en plats av närvaro.

En del teologi har velat betona hur Gud är bortom denna värld och så är det för Gud är källan bortom allt. Men Gud är också den som genomströmmar allt med sin heliga Ande. Allt bär Guds signatur. Hebreiskan i bibeln antyder också att det är nära mellan andningen i kroppen och Guds vind som andas i oss.

Ingen vetenskap har ännu förklarat hur världen blev levande. Att det kom liv från inte liv. Men vi har ett svar. I bibeln blåser Gud in livsanden i allt som lever.

Att återförtrolla världen

Och det är inte vetenskapen det är fel på. Jag skulle säga att den många gånger är den största källan till förundran. Nu börjar vi få höra om att växter och djur och naturkrafter är så mycket mer fantastiska än vi någonsin trott.

En berömd fysiker Werner Heisenberg, har sagt i ett berömt citat att

”Den första sippen från glaset med naturvetenskap kan göra dig till ateist men dricker du ända till botten så väntar Gud på dig där”.

Så ta en ny promenad i skogen och se den med de ögonen. Världen är en helig plats genomströmmad av Guds närvaro. Vår tro kan hjälpa oss att återförtrolla världen.

För det andra. Anden ger liv åt Kyrkan

Vi fick höra om hur Anden på ett speciellt sätt utgjöts över apostlarna och så blev Kyrkan till. Vad gäller humlorna och gräset så gissar jag att allt är väl mellan dem och Gud men jag vet att människan har gjort sig till Guds motståndare.

Nu i påsken har vi påmints om hur Gud besegrat det onda och gör oss till sina, och så måste vi på nytt lära oss leva tillsammans med Gud, leva med Anden. Och Kyrkan är tänkt att vara först ut med att återigen leva som i Guds rike här och nu.

I nya testamentet finns det många exempel på hur Anden verkar i kyrkan och en del är väldigt spektakulära och andra är betydligt mer odramatiska.

Ingen råder över Anden, hur mycket än en del vill utnyttja tron för egna skumma syften. Kyrkan mår inte alltid bra men den lever så länge Anden ger den liv.

Hela pingsten

Det finns en kristen blogg som jag följt i många år nu som heter ”hela pingsten”. Idén bakom den är att den församling som föddes på pingstdagen hade två händer.

En som var höjd i lovsång mot himlen och säkert hade en ganska karismatisk gudstjänst präglad av Andens gåvor. Den andra handen var öppen för att hjälpa alla. Andens liv och det sociala arbetet och den höjda rösten mot det som är ont gick hand i hand. Var båda med är det hela pingsten.

Det var otänkbart att ha bara det andliga eller att ha bara det praktiska. Anden blev som en kraftkälla till att leva sitt liv här i Kristus Anda. Ande och anda är alltid nära i betydelse.

För det tredje. Anden ger liv åt dig

Vi sitter här och lever. Och någonstans djupt inom oss hjälper Anden oss att tro.

I ”den lilla pilgrimsboken” lärde jag denna bön. Man kan tänka sig att man är ute på någon vandring och har paus i ett dike och ber:

Öppna mina sinnen för helighetens närvaro.

Det kunde egentligen räcka med ord där men vill man kan man be:

I våra kroppars vila, våra själars stillhet, i marken som bär oss, i luften vi andas, i vindens beröring. Du omger oss Gud på alla sidor. Låt oss nu vila tryggt i sin heliga omsorg om allt som lever. Amen

Man kunde också lägga till hur mycket annat som helst. I musikens toner, i ordet, i brödet och vinet till exempel.

Jag tycker om den bönen. En viktig pingstbön är annars kort och gott ”kom heliga Ande” men vi kan också tänka att det ofta är vi som behöver bli närvarande där vi är eftersom det är där Gud är. Här kan man slå ett slag för till exempel våra taizéböner eller möjligheterna att sitta här i tystnad. Det kan vara verkligt dyrbart för vår själ att få hinna ikapp och lyssna.

Men om vi inte är medvetna om Guds närvaro så är den där i alla fall. Såklart.

Gud talar ditt språk

Lärjungarna i Jerusalem gjorde sig plötsligt förstådda på många språk. Tydligen talade Anden alla språk. Kristna har inget heligt språk av den anledningen. Och när vi nu är på den lite mer individuella delen av predikan vill jag skicka med dig att fundera på ditt hjärtas språk. När har Gud verkat nära?

Jag vet tyvärr alltför väl att det inte går att styra över sånt. Man kan gå till sin taizébön och vara jättesugen på att Guds frid ska skölja över en och så blir det inte så. Man kan inte tvinga fram såna saker. Det är alltid en överraskning när Anden ger liv. Men åtminstone kan du tänka att du har lov att inte behöva fungera likadant som någon annan. Vi får be ”öppna MIG för din heliga närvaro”. Tala till mig på det sätt jag kan förstå. Om det som jag behöver få höra dig tala om.

Och slutligen

Där pustar man ut när de tre punkterna tar slut. Anden verkar överallt. Den är grunden för kyrkan och den är Guds närvaro i varje hjärta. Och det finns egentligen ingen gräns för allt Anden betyder för oss. Vi kanske skulle kunna prata mer om Anden men framförallt får vi be om den. Kom gode Ande, tänd i oss alla kärlekens låga. Amen.