Konsten att ta emot en present

Om allt som följer med när man tar emot ett paket

Här är min predikan från i söndags. Bilden föreställer det stora paketet jag talar om, någon bild på själva lampan har jag tyvärr inte hittat. Hoppas att det här är till glädje för dig!

Paketöppning

När min fru och jag gifte oss så var det paketöppning. Det kan ju vara väldigt härligt men jag skulle också säga att det kan vara lite svårt.

När man blivit vuxen och lärt sig att uppföra sig så vet man ju att det gäller att ta emot en gåva på ett bra sätt. Givaren har varit generös och tänkt ut något bra och man vill hedra det och visa tacksamhet samtidigt som man inte har en aning om ifall man tycker om det som finns i paketet.

Jag minns särskilt att det var en släkting (som nu inte lever längre) som hade kommit med ett väldigt stort paket. Det var det största av alla och det som alla också var mest nyfikna på.

Så även om paketöppningen pågått ett tag och folk kanske tappade koncentrationen så var alla väldigt intresserade när just det paketet skulle öppnas. Man hade nog på känn att det vara det finaste av alltihop. Alla iakttog nyfiket öppningen!

Stor och gul

Och så öppnade vi det. Det var en väldigt stor och väldigt gul och orange bordslampa med en väldigt stor gul skärm. Jag kan säga att det inte var en lampa som jag eller min fru hade kommit på att skaffa själva. Men min släkting tyckte det var det finaste han kunde hitta.

Jag tror vi var duktiga på att tacka och lampan har prytt sin mycket framträdande plats hos oss, nu finns den inte kvar måste jag säga.

Det här är nog ett konstigt sätt att börja tala om gåvor. Men jag skulle säga att det är samma frågor som är närvarande i våra texter idag!

Allt är gåvor

Hela bibeln och hela livet kretsar kring sådant vi fått på olika sätt. Vi stannar upp och begrundar att livet, den här jorden, den här dagen, de vi älska, allt kommer till oss utan att vi har gjort att det är så.

Det är en gåva ur Guds hand. Och stort och smått vi äger, även om vi köpt det med egna pengar, så är det ändå gåvor. Vi hade inte haft dem om livet sett annorlunda ut.

Det är en av de verkligt bra sakerna med att ha en tro att det blir lätt att se livet som en gåva och det finns någon att tacka. Att tacka Gud är stor del av att vi har gudstjänster.

Ansvaret som följer med

Det hade väl varit lätt att ta emot en lampa egentligen men man har ju genast tanken i huvudet, vad ska jag göra med den här? Att ta emot något är ju ett ansvar också. Eller någon slags överenskommelse om att man tar vara på det man fått.

Tänk om det inte hade varit en lampa utan säg, släktgården. Då formar det ju hela livet framåt att jag tagit emot den.

Så om det nu är väldigt härligt med gåvor och att se livet som en gåva så tror jag vi ska erkänna att här finns det en del motstånd också.

Om allt jag är och har kommer från Gud så kan ju Gud ha vissa förväntningar på mig också. Vad jag gör med mitt liv och vår värld.

En anledning att inte vilja tro

Min egen gissning är att det här kan vara en sådan sak som gör att en del inte vill ha någon Gud. Man vill få bestämma helt själv, vara oberoende. Och även för oss som tror på Gud och vill ha en Gud så finns det egentligen samma sak hos oss.

Adam och Eva och alla människor sedan dess har det i sig på olika sätt. Ett uppror mot att ha en Gud, man vill vara sin egen Gud istället. Låtsas att allt kommer från mig.

Luther skulle sagt att vi mycket hellre vill försöka förtjäna vår plats med egna meriter än att ta emot den som en annan tiggare. Men det är det senare sättet som ser livet som en gåva och det är också det som är att tro.

Israels folk räddade av nåd

Israels folk i gammaltestamentliga texten får höra att Gud har fört dem ut ur Egypten på örnvingar, gjort något för dem som de aldrig hade kunnat göra själva. Nu får de också gåvan att vara Guds folk. De förstår verkligen vilken fin gåva det är och de säger med en mun att

”Allt vad Gud har sagt vill vi göra”.

De säger ja till vad som än kommer av detta. Så kommer det inte alltid låta ska ni veta! När det blir tufft börjar de fundera på om de inte lika gärna kunde varit i Egypten.

Människor som är gåvor till varandra

Och Paulus skriver sina vackra ord om att vi är som lemmar i en enda kropp och att vi är gåvor till varandra och till världen. Och vi förstår att det är en fantastisk sak.

Men. Det är ju inte riktigt varje dag som man känner så inför sina medmänniskor va? När livet blir svårt funderar man på om det inte vore lättare att bara sköta sig själv.

Förlåtelsens svåra gåva

Jesus talar med Petrus om att förlåta andra och med förlåtelse är det ju så att alla människor tycker det är en väldigt bra sak med förlåtelse, tills någon faktiskt gör något mot dem så att de har något att förlåta. Då är det ju jättesvårt.

Supersvårt att be om förlåtelse, supersvårt att ha inställningen att vilja förlåta någon som inte ens verkar ångra sig, eller hur?

Då kan man ju börja undra om det inte bara hade varit enklare att klara sig utan Jesus jobbiga undervisning.

Värt besväret att städa sitt rum

Men nu får vi tänka som man bör tänka, med självinsikt, som Paulus skulle sagt.

Det är jobbigt att behöva städa sitt rum men ändå värt att ta det för att man faktiskt har ett rum va?

När det gäller vår gula lampa så vet jag inte om det goda övervägde men i livet gör det ju det.

Gåvan att få ha en Gud att vända sig till och lita på, att få vara en del av Guds folk, att få ha ett uppdrag i livet att förverkliga Guds rike, att få följa Jesus sätt att leva där även den som är liten spelar roll, att SJÄLV få förlåtelse 77 gånger och mer och kunna lita på att inget rubbar Guds trofasthet, att till sist få tillhöra Jesus i liv och i död och i evighet, det är ju en så stor gåva att den är värd en del besvär.

Det är värt att ta emot den gåvan även om det följer med allt möjligt.

Jag tror att vi alla kan vinna vishet genom att försöka se och uppskatta det goda vi har. Att ta emot det lite mer medvetet. Ofta genom att säga ”tack”. Sedan får vi göra som Jesus säger:

”Ge som gåva av det ni fått som gåva”.

Guds vilja med alla våra gåvor

Det finns väldigt mycket mer jag skulle vilja säga om livet som gåva. Jag tror att det är en verklig skatt i hur man får se på livet utifrån sin tro. Hur man kan se på sina medmänniskor och sin omvärld som gåvor istället för mål för det jag vill ha.

Och hur vi ser på våra egna gåvor.

Jag och Ruth pratade om det när vi talade om psalmerna till idag hur viktigt det är för varje människa att få komma till sin rätt och hur sorgligt det är när det inte blir så.

Som jag tänker mig det är det Guds vilja för varje människa att man ska få känna att man har en plats och att man får göra gott där och kanske också att de särskilda gåvor och egenskaper man fått ska få komma till uttryck.

Gud välsigne dig som just nu inte har det så.

Jesus den största gåvan

I en av våra böner tackar vi Gud för den största gåvan av alla, Jesus Kristus. Det låter väldigt fromt men är ändå sant.

Och Jesus är också en gåva just till alla som inte får vad de behöver.

Han älskar de oälskade, han lyssnar till den ingen lyssnar på, han ser gåvorna i oss som ingen annan ser, han lider med alla som lider och har delat djupet i vår stora ensamhet, han har blivit avvisad, missförstådd och förrådd.

Han är uppståndelsen och livet och därmed också ett löfte till oss om att Guds goda vilja en dag ska ske, såsom i himlen så ock på jorden.