Bartolomeus, den flådda lärjungen

Ett möte via kyrkokonsten med en av Jesus mindre omtalade lärjungar!

I en av alla gotländska kyrkor vi besökte i somras hittade jag en medeltida helgonstaty som minst sagt fick en att haja till. I Kräklingbo kyrka ser man Bartolomeus (en av Jesus tolv lärjungar) hålla i sitt eget skinn!

Legenden om Bartolomeus

Bartolomeus är som sagt en av de tolv men trots det står det egentligen ingenting om honom i evangelierna. Det som följer hör till legenderna.

Legenden säger (tack till Ingalill Pegelows bok om helgonlegender) att Bartolomeus gav sig ut på resa efter Jesus himmelsfärd. Via Armenien och Mesopotamien ända till Indien predikade han där han drog fram.

Han slog sig ner i guden Astarots tempel och då den guden plötsligt blev oförmögen att hjälpa någon visade det sig att denne var bunden av kedjor av eld sedan aposteln kommit dit.

I samma syn från en annan gud får vi också ett signalement till Bartolomeus: ”Han har svart, krusigt hår, vit hud, stora ögon, rak välformad näsa, långt skägg och välbyggd kropp”. Rätt likt bilden jag tog i kyrkan alltså!

En gruvlig död

Bartolomeus befriade sedan landets kungadotter från en demon men avvisade någon belöning. Och avgudabilderna i templet gick sönder som följd av Bartolomeus verksamhet. Sedan botade han alla som sökte sig till honom och många lät döpa sig.

Det kom tyvärr en ny kung och denne var aggresivt inställd till Bartolomeus och till slut blev Bartolomeus slagen med påkar och flåddes levande. Så slutade hans jordeliv.

Avbildad i konsten

Bartolomeus ska ha varit en mycket firat helgon 24 augusti varje år. Just Kräklingbo är en av få kyrkor i Sverige som vi vet hade honom som skyddshelgon. Jag tolkar kniven han håller i handen som den kniv han blev flådd med och boken som tecken på att han predikade evangeliet. Som vi ser på bilden nedan har han samma attribut i Liareds kyrka här på hemmaplan.

Lärdomar?

Jag tycker kanske inte den här helgonlegenden innehåller så mycket man lätt kan hitta uppbyggelse i. Det är som att man ville ha unika dödssätt för olika helgon och då blev en del legender ganska långsökta.

Något måste tanken på honom ändå ha väckt i gamla tiders Kräklingsbobor. Tankar om att tron är värd att betala ett högt pris för om det behövs? Eller om Guds makt över falska gudar och demoner och förmåga att bota och hjälpa. Faktiskt inte illa alls när man ser det så.

Vad säger du som läser? Skriv en kommentar!