Hur är man en god människa?

Om helgonens väg

Här är min predikan för alla helgons dag. Hoppas den är till glädje för dig!

Vem vill vara ett helgon?

Vem vill vara ett helgon? Det är dagens stora fråga. Vill du?

Å ena sidan kan man höra folk säga att ”de inte är något helgon precis” och med lite stolthet, man är ju ändå en tuffing. Å andra sidan så såg jag helt nyligen en undersökning bland 100 000 människor i 22 länder som fick svara på vad de värderar högst i livet.

Lycka och mening värderas väldigt högt, 8,5 av 10 i snitt. Högre än pengar faktiskt. Och högre än religion och spiritualitet. Ännu högre än lycka kom hälsa.

Men allra högst kom något som man inte riktigt hade tänkt på att ens fråga efter… Det viktigaste i livet är, i nästan alla länder…. Att vara en god människa! (typ 8,9)

3 sätt vi blir sämre människor av

Men vad innebär det då att vara en bra människa? Hur blir man det? Det är veckans hemläxa för oss att fundera på nu i allhelgonatiden.

Jag tänker att om ni känner lite på den frågan så har ni säkert olika ställen där skon klämmer men man vill på något sätt vara ok, man vill få känna självrespekt, att man bidrar och allt vad det kan vara. Vill man uttrycka det lite fulare kanske det är viktigt att få känna sig nöjd med sig själv.

Jag kan tro att det finns några strategier man kan ta till för att känna sig bra. Många ganska dåliga tyvärr, såna som gör att man blir en sämre människa av dem!

Det kan vara att känna sig bra genom att se ner på andra och leta fel hos dem. Typiskt dåligt, det funkar lite i stunden för det är skönt att känna sig bättre än andra men inte blir man så bra av det?

Ett sätt kan också vara att bara utgå från att min grupp är goda, det verkar så i de här identitetstiderna som att många försöker få känna sig bra genom att associeras med någon grupper eller viktig fråga som rättfärdigar lite vad som helst. Det är inte heller något som gör att man verkligen blir bättre va?  

Eller så kanske man säger ”fake it till you make it” och bara visar upp sig som en bra och lyckad människa, inga tvivel får synas om att man är en cool med koll. Tror det ställer till mycket elände för en själv och för hela världen nu med alla konstiga influencers som förvrider våra förväntningar på livet.

Ett svårt sätt som funkar?

Finns det något bra sätt då? I kyrkans långa historia har man menat att syftet med våra liv är att vi ska bli helgon. Eller helgade. Det låter lite likt att bli en bra människa va? Det låter kanske inte som ett enkelt sätt direkt?

Konfirmander och ni andra kanske kan ju först ha grundkursen att helgon, det är personer i bibeln och den kristna historien som kommit att bli förebilder i den kristna tron. Den viktigaste är Maria som vi har här framme men det finns massor, massor, en del har favoriter. Ni kan ha en egen favorit som ni tycker är extra spännande om ni vill.

Är de här helgonen goda människor? Paradoxalt nog skulle de säkert säga nej själva! De var väldigt medvetna om sina begränsningar. Men andra har tyckt att de är det.

Helgon i fönstren

[Församlingen i Ulricehamn hade inga helgon i fönstren att titta på men till bloggen har jag lagt med de vackra glasfönstren i Öglunda kyrka]

En liknelse jag har lärt mig utifrån att vi ofta kanske ser helgon avbildade i kyrkor på såna här vackra målade fönster (inte i Ulricehamn då tyvärr men ni får låtsas att vi har Petrus eller nåt här framme i glas). När solen skiner på glasmålningarna så lyser det genom glashelgonen, eller hur? Det är inte deras eget ljus utan det himmelska ljuset som skiner genom dem. De har på något sätt blivit så genomskinliga att det kan skina genom dem.

Jesus är ute efter liknande saker i evangeliet när han talar om att vi är ljus och salt i världen. Att människorna ska se på lärjungarna och ana något av Guds verklighet.

Som Natan Söderblom sa, honom citerar jag så mycket jag kan detta år:

”Helgon är den som med sitt liv visar att Gud lever. Att Gud är verklig och närvarande.” – Natan Söderblom

Så ni märker att vi kan ha en väldigt bred syn på vilka vi räknar som helgon. Alla som visar vägen i tron kan få räknas.

Att medge att man inte är god

En lite knepig grej när man är präst och läser om undersökningen jag berättade om är att då blir man ju på ett sätt glad att folk gärna vill vara goda människor men samtidigt så är jag ju en av er som är vana i kyrkan och tycker det är bra för mig att vecka för vecka erkänna att jag inte är så god.

Att jag är en syndare. En som brister i kärlek och kanske hellre ser ner på andra än att verkligen vilja bli en god människa.

Jag tror den kristna teologin om synden är en bra beskrivning av människans problem. Det finns förstås oändligt mycket mer att säga om detta så det blir förenklat. Vi vill vara goda men vi vill inte det. Något i oss vill inte. Det onda har en allierad i oss var och en. Till och med när vi vill vara goda är vi det på onda sätt.

För att nu komma fram till hur man kan bli som glasmålningarna och bli putsad har jag med mig en gammal bok!

Prästen i Uddarbo

Den heter ”prästen i Uddarbo”. Prästen är typ ett helgon i den berättelsen. Han är så klok och gör så mycket bra och mot slutet så är han döende. Han sitter stilla med sin fru intill sig och så säger han ungefär: (s286)

Jag har tänkt mycket på en sak. Är jag egentligen en god människa? Han tycker inte han vågat göra sig till ovän med såna han borde tagit strid med.

Efter en stund svarar hans fru: ”Är det då så nödvändigt att vara en bra karl?”

Då skiner prästen upp och ler och håller med. ”Åh, Hanna där sa du något. Vad du är klok. Där ser du hur högfärdig jag är i det sista. Åh tack nu släpper jag det också, det var skönt. Jag är en dålig karl. Gud älskar de dåliga.

Älskade syndare

Att vi är syndare är bara del av sanningen. Det hela är att vi är älskade syndare. Älskade redan som vi är. Utan att ge sken av något. Utan att behöva associera oss med något. Utan att jämföra oss med någon annan. Guds godhet och barmhärtighet och omsorg gäller oss.

Gud älskar de dåliga långt innan de blir bra. Även om de aldrig blir bra. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. För Jesus skull räknar han oss som sina.

De vi har omkring oss är också älskade syndare. Inga är bra och alla är bra. Det här är ett budskap som nollställer alla våra föreställningar om vem som är vad. VI är syskon med samma grundförutsättningar.

Att leva av Guds godhet

Helgonen är såna som levt länge och oförtjänt på Guds godhet. De har först mött godheten, sedan försökt leva sina liv utifrån den men de har också förstås märkt av alltför väl synden hos sig själva. De har aldrig kunnat förtjäna Guds godhet på något sätt men de har fått den, precis som vi får. Så kan man vara källa till ljus från bortanför världen även om man inte har eget ljus.

Låt Guds goda ljus lysa på dig. In i mörkaste vrå i hjärtat. Ta ivrigt emot det goda från Gud på alla sätt du kan. Allt börjar där. Gud älskar världen tillbaka till sig.

Vad är det som går och går?

Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren? Det är människan som försöker bli god. Att streta med detta pågår livet ut. Synden finns kvar i mig och sticker hela tiden upp på nytt. Älskad syndare är det bästa jag kommer uppnå att vara. Men det är också hur stort som helst.

Augustinus har sagt de berömda orden att:

”Det finns inget helgon som inte har ett förflutet, ingen syndare som inte har en framtid.”

Alla kommer någonstans ifrån, och vi är på väg någonstans. Allt ligger ytterst sett i Guds hand.

En glimt av framtiden

Jag tänker att om man tittar noga genom ett sådant där glashelgon, genom det bubbliga glaset, vad ser man då? Kanske ser man framtiden som vi hörde om i gamla testamentet.

Man skall inte mer se våld i ditt land,förtryck och förödelse inom dina gränser.

Nej, Herren skall vara ditt eviga ljus, din Gud skall vara din härlighet.

din sorgetid är förbi.

Till den dagen sjunger vi vår lovsång mitt i denna värld, och vi stämmer in i den stora kyrkans tro.