Om ett litet ord som en gång förmådde splittra hela kyrkan
Nu har det hunnit bli året efter det stora jubileumsåret för kyrkomötet i Nicea 325 men det känns ändå som att intresset för trosbekännelsen är lite högre just nu så jag passar på!
Filioquestriden
En stor del i konflikten mellan ortodoxa kyrkan i öst och katolska i väst bottnar i den så kallade ”Filoque-striden”. Kyrkorna i öst vände sig emot att man i väst hade börjat göra ett kort tillägg i trosbekännelsen.
I Nicenska trosbekännelsen står det att vi tror på den heliga Anden ”som utgår av Fadern” och där hade det blivit vanligt i väst att lägga till ”och Sonen” (ordet filoque).
Det kan vara svårt att förstå att detta kunde vålla såna stora konflikter att kyrkan splittrades men efter att ha läst ”Arvet efter kyrkofäderna” av Ezra Gebremedhin har jag i alla fall fått lite klarare uppfattning av vad det är fråga om.
Varifrån kom ordet?
Jag har alltid trott att formuleringen lagts till via något kyrkomöte som inte hela kyrkan erkänt men det visade sig att det inte alls var så.
Enligt Gebremehdin:
”Det är inte säkert när och var detta tillägg kom in i trosbekännelsens ursprungliga text. Det antas att filioque introducerades först i Spanien som en åtgärd mot arianismen. I vilket fall som helst är det bekräftat att tillägget användes vid det tredje konsiliet i Toledo (589).”
Med oklart ursprung spred sig detta bruk i trosbekännelsen vidare österut genom Europa. Karl den store som kämpade mot Kejsaren i Konstantinopel om vem som var högst av dem använde skillnaden i trosbekännelse som en anklagelse mot den grekisktalande kyrkan i öst. Och sen var bollen i rullning kan man säga.
Först år 850 började de ortodoxa reagera på att så många i västkyrkan tydligen gjort tillägg till trosbekännelsen och då var det redan vanligt i väst.
Problemet med tillägget
Stor del av konflikten beror alltså på att det inte hade gått rätt till.
Tanken med sådant man bestämt i stora ekumeniska konsilier (som trosbekännelsen från Nicea) var ju att man inte fick ändra i det hur som helst utan att det skulle vara förpliktande.
Därtill så gillade östkyrkan inte själva tillägget. För dem var det viktigt att man reserverade för Fadern att vara den som Anden utgår ifrån.
Jag har alltid å ena sidan tyckt att det var dumt att göra ett sådant tillägg som splittrade på det sättet. Å andra sidan har jag hållit med i sak. Det finns ju gott om bibelord där Anden förknippas med Jesus eller beskrivs som Jesus Ande i nya testamentet så för mig har det varit rimligt att Anden utgår från båda.
Nu har jag emellertid fått lära mig en till distinktion! Östteologerna skiljer mellan att Anden utgår från Fadern och att Anden sänds av Sonen Jesus. Det ena är en fråga om Guds väsen i evigheten före världens skapelse, det andra är en fråga om vad som hänt i historien efter Jesus uppståndelse. Det tycker jag var en bra distinktion som jag faktiskt inte tänkt på innan.
På bilden till bloggposten ser vi Anden komma ner och inspirera och verkar komma från Kristus i himlen. Detta ska vi alltså skilja från hur det är inom själva treenigheten.
Man hade kunnat samsas -om man velat
Jag tycker också det är uppenbart att man hade kunnat komma överens om allt detta bara man hade velat. Men en mängd faktorer av maktkamp mellan kejsare, språkförbistring där teologer i öst och väst inte längre talade samma språk och konflikter kring påvens anspråk om överhet över hela kyrkan gjorde att det till slut blev omöjligt. Splittringen var ett faktum år 1054.
Sedan kom dessutom korstågen där bland annat en västlig korsfararhär gav sig på att plundra självaste Konstantinopel istället för att bistå dem militärt. Efter det var förtroendet kört i botten.
I våra ekumeniska tider har det talats allt mer om att försöka komma vidare även i filioquefrågan. Splittringen i kyrkan är förstås en mycket värre heresi än några korta ord kan innebära så det är väldigt angeläget. Numera lyckas man uppenbarligen också bra med att erkänna varandra som kristna syskon trots olika bruk av trosbekännelse.
Det finns mycket man kan tänka på utifrån kyrkohistorien. Hur blev det som det blev? Den frågan hänger som oftast ihop med om man borde gjort på något annat sätt och hur vi borde ha det nu.
Vad säger du som läsare? Skriv en kommentar!
Liknande inlägg
-
Om vi verkligen förstod att Gud är kärlek
Min predikan från fastlagssöndagen i söndags i Ulricehamns kyrka
Kommentera det här inlägget