Hur är det att vara gift?

En rejäl mistel

När någon skiljer sig så är det nyheter. Det är bara att titta på veckotidningarnas förstasidor så är det ofta det står om någon kändis skilsmässa. När någon fortsätter att vara gift/hålla ihop i år efter år blir det inga nyheter förstås av det. Då lunkar det ju bara på.

Jag tänker ibland att media ger oss bilden att livslånga relationer är omöjliga. Och om inte så antas åtminstone alla varma känslor försvinna med tiden.

Skilsmässotalen är för all del höga, men riktigt så illa verkar det ändå inte vara. Visserligen slutar varannat äktenskap i skilsmässa men då innebär det samtidigt faktiskt också att varannat håller.

Det vore roligt om det kunde höras mer om de relationerna istället, eller hur? Jag tänker mig att det säkert säkert bidra till en mindre pessimistisk syn på möjligheten att leva lyckliga tillsammans livet ut.

Om du håller med så långt så kommer här en utmaning till dig.

Ta så fort du kan tillfälle att fråga någon i din omgivning som varit gift/sambo länge om vad hon/han tycker är viktigt i ett långt förhållande. Personen blir säkert glad att bli tillfrågad och Gud ska veta att sådana samtal är viktiga oss människor emellan!

Om du är en lycklig äkta make/sambo själv så kommer utmaning två: Ta nu idag första bästa lämpliga tillfälle att visa det utåt. Är du glad att ha en fru att gå hem till efter jobbet? Säg det. Det låter inte speciellt skrytigt med ett enkelt ”nu ska det bli skönt att få komma hem och krama om Britta” eller liknande. Jag tror det är viktigt med sådana små vittnesbörd till varandra om hur viktiga de nära relationerna är.

Själv har jag varit gift i två år så jag får räknas som nybörjare på det här men jag vet ändå att det vi värdesätter och ägnar tid och uppmärksamhet åt här i livet, de sakerna brukar inte förfalla.

Skriv gärna en rad nedan om hur det här passar ihop med ditt liv. Låter det vettigt?

12 augusti, 2012

Kommentarer

6 svar till ”Hur är det att vara gift?”

Mormor

25 augusti, 2012

Låter helt vettigt och jag är så glad att ha dig som svärson!

Svara
Simon Liljestrand

14 augusti, 2013

Varför ser du skilsmässa som något nödvändigtvis dåligt? Ibland växer människor isär, med resultatet att man beslutar sig för att gå olika vägar, och det gör inte att det man haft tillsammans blir mindre värt, och det innebär absolut inte att det skulle vara bättre för att man stannar ihop. Ingen mening med att bara för sakens skull försöka hålla ihop när det ändå bara skadar en.Med det sagt, om två människor faktiskt inte växer isär, utan kanske rentav växer tajtare med åren, så är ju det helt fantastiskt också! Då finns såklart ingen anledning till skilsmässa, men det gör inte att de som gått isär har misslyckats på något sätt.En enligt mig ganska bra video på temat:http://www.youtube.com/watch?v=jv2SSGSJrB4

Svara
1. Tomas Jarvid
  
  15 augusti, 2013
  
  Kul att du hittat så här långt ner bland inläggen Simon. Tja, det korta svaret är att det är det som är tanken med äktenskapet, man lovar ju att vara den andre trogen tills döden skiljer en åt. Går inte det har man ju misslyckats med att hålla löftena.Jag vill förstås inte att någon ska leva i relationer som är verkligt destruktiva. Samtidigt tror jag att det största hotet mot långa relationer är att man slarvar med dem, det är lätt gjort att man missar att ta vara på det fina man har och så undergrävs de så att säga av brist på underhåll. Det är ju onödigt i så fall.Jag tror inte att det är ödet eller slumpen som avgör om våra relationer rinner ut i sanden eller om de blir en källa till gemensam växt, det är mycket upp till oss själva och samspelet i relationen.På ett rent psykologiskt plan så är det tufft med långa relationer, när man lever nära varandra tvingas man möta sig själv också. Ens mindre charmiga sidor visar sig i olika situationer och det leder till konflikter. Då är det bättre att vara kvar och kämpa än att fly för sig själv har man ju ändå med sig in i nästa relation och då kan situationen mycket väl återkomma.Det var några snabba tankar. Jag inser att den kristna äktenskapssynen går på tvärs med mycket av relationssynen i vår kultur men själv tycker jag att jag hittar fler och fler skäl att hålla fast vid den.Läs gärna det jag skrivit om kärlek på andra håll på bloggen.
  
  Svara
2. Simon Liljestrand
  
  18 augusti, 2013
  
  Tja, sökte efter ”äktenskap” för att hitta din syn på ämnet, så i all ärlighet har jag inte bläddrat mig ända hit :P”…det korta svaret är att det är det som är tanken med äktenskapet, man lovar ju att vara den andre trogen tills döden skiljer en åt. Går inte det har man ju misslyckats med att hålla löftena.”Mm, men det är ju inte nödvändigtvis så att alla har samma tanke med äktenskapet. Äktenskapet har i praktiken idag, och i de flesta tider i sig haft en framförallt juridisk betydelse, det ska underlätta för två älskande människor som vill dela livet med varandra, även om en del religiösa föreställningar ofta också cirkulerar det. Det är helt enkelt ett kontrakt som för med sig flera praktiska och juridiska fördelar om man vill ge sig på ett riktigt långsiktigt förhållande.Personligen anser jag dock att det är fullt förståeligt om man skulle växa isär från varandra, det är inte ett misslyckande, utan helt enkelt något som kan ske eftersom vi ständigt förändras och inte har full kontroll över detta. Då tror jag att det rentav kan vara destruktivt att hålla ihop, det kan till och med vara ett större ”misslyckande” än att skiljas.Misstolka mig inte nu, jag tror inte äktenskap är något man bör ta lätt på (tänker inte döma någon som gör det, tror bara inte det är hälsosamt), utan att det är något man bör gå in i med full avsikt att hålla ihop så långt det går, att man bör göra allt för att lösa de konflikter som uppstår. Då har man störst chans att bli berikad av det, men ibland når relationen helt enkelt en punkt då man gör bäst i att gå isär, när det helt enkelt inte är värt att försöka hålla ihop då det i längden bara skadar en.Vad gäller löftena tror jag att de flesta som avger dessa löften visserligen har för avsikt att det ska räcka hela vägen i mål (tills döden skiljer dem åt), men samtidigt att att läsa äktenskapslöftena för den moderna svensken ändå har viss likhet med att läsa trosbekännelsen i kyrkan, man repeterar orden, men mest för att det är tradition. Själv vägrar jag (till min mors förskräckelse) läsa trosbekännelsen när det påbjuds i kyrkosammanhang. Sitter hellre tyst när alla står och rabblar något som kanske hälften av dem faktiskt står för och går inte fram för nattvard då jag håller ärlighet mycket högt. Jag anser t o m att det skulle vara mer respektlös av mig mot kyrkan om jag deltog i dess ritualer utan att ta dem på allvar.Och om inte min blivande hustru misstycker skulle jag nog välja lite mer reserverade löften då jag inte är högmodig nog att påstå mig veta hur väl vår relation kommer må imorgon. Allt jag kan lova är att göra mitt bästa, men jag tänker inte lova att hålla ihop oavsett vad som händer, då jag inte är arrogant nog att tro mig säkert veta vad morgondagen för med sig.Nå, det var mina snabba tankar, föga förvånande kanske att vi ser olika på detta 😉
  
  Svara
3. Simon Liljestrand
  
  18 augusti, 2013
  
  För att förtydliga en sak dock; självklart har äktenskapet inte enbart en juridisk innebörd (även om det är det det i sig själv har som funktion), utan det är också för dem som går in i det minst lika mycket en väldigt känslomässig och symbolisk handling av kärlek.
  
  Svara
4. Tomas Jarvid
  
  18 augusti, 2013
  
  Vi är nog ändå överens om en hel del tror jag. Äktenskapet är juridiskt och för mig som präst är det faktiskt lite konstigt eftersom det är enda gången jag fungerar i rollen som statstjänsteman 😉 Samtidigt tror jag det är olyckligt att ställa upp juridiken och löftena emot kärleken på något sätt. Löftena och troheten är snarare något som behövs för att ge stadga och bärkraft över tid åt en relation (så funkar det förstås även om man inte gifter sig; man behöver ändå ge varandra löften och försäkra varandra om att man satsar på relationen).Om det är högmodigt att avge så stora löften? Ja kanske men å andra sidan kanske man måste sikta mot stjärnorna ibland och lova reservationslöst? Den stora poängen för relationen tror jag är just att stänga alla bakdörrar för att man ska satsa på relationen och inget annat.Du har min fulla respekt i din ärlighet när det kommer till trosbekännelsen och nattvarden. Det gör rätt ont i mig ibland när sådant jag tycker är väldigt viktigt blir behandlat som tomma fraser. Ärlighet är nog över huvud taget det viktigaste när det kommer till andliga frågor.
  
  Svara

Lämna ett svar Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.