Till innehåll på sidan
Fattigbössa från Hall kyrka.
Tomas Jarvid

Den barmhärtige samariern lever farligt

Min predikan från högmässan i Ulricehamn i söndags.

Det är inte varje predikan man kan få lägga in en liten kör som sjunger nyskrivna sånger om den laglärde mannen, det dubbla kärleksbudet och om att ”gå och gör som han” men så var det i söndags (sånger av Mikael Ryde). Jag var glad för jag har lärt mig nya saker om denna kände liknelse men jag har också förstått att det fanns fler som uppskattade predikan så jag hoppas den är till glädje för dig också!

En konstig fråga

(sång: en laglärd)

Vi får höra det ”dubbla kärleksbudet” från den laglärdes mun. Vi vet att det var vanligt vid tiden att fundera kring sätt att sammanfatta torans bud men det är också helt möjligt att han har hört Jesus tala om de buden förut och upprepar vad han hört.

Vi får stanna upp inför att det kanske är en konstig fråga han har ställt.

Hur kan man förtjäna evigt liv? Tänkte någon egentligen att man kan det? Det står ju att det är en fråga för att sätta Jesus på prov så kanske är det menat just att vara en omöjlig fråga? Jesus skickar tillbaka frågan: vad kan vi läsa i toran?

Där är två bud från olika platser som vi sätter ihop till ett. Detta med att älska Gud är från det man kallar den judiska trosbekännelsen: hör Israel, Herren är Gud, Herren är en! Och det andra från tredje moseboken om att älska sin nästa i ett sammanhang om hur vi ska vara mot varandra.

(sång om det dubbla kärleksbudet)

Vem är min nästa?

Den laglärde undrar då vilka som räknas med som nästa. Vid det skriftstället står det i samband med att man inte ska hämnas eller hysa agg mot någon i sitt folk, så säkert betyder väl nästa just någon man har näst intill sig?

Det finns också längre ner i samma kapitel ställen om att behandla främlingarna i landet väl eftersom man ju själva en gång varit invandrare i Egypten. Hur ska det vara.

Topp 2 bland Jesus liknelser

Då svarar Jesus med sin liknelse. På topp 2 av Jesus viktigaste liknelser skulle jag själv tro. Jag har fått lite hjälp av en bok av Kenneth Bailey som bidragit med mycket kännedom om lokala förhållanden vid den här tiden. Så jag har själv lärt mig ganska mycket nytt om hur Jesus berättelse kan ha uppfattats där och då.

En man gick från Jerusalem till Jeriko. En lång nedförsbacke och en ökänt farlig väg för överfall! Han blir rånad och han blir av med allt, till och med kläderna.

In på scenen kommer en präst. Präster var rika så han red säkert på en åsna och han borde ju vara ett föredöme i hur vi är mot varandra men han passerar bara.

Är han en av oss?

Bailey med boken jag läst menar att vid den här tiden kände olika folkslag igen sig framförallt i dialekter och i hur man klädde sig och sådant där man levde sida vid sida. Nu har ju den slagne inga kläder och kan inte säga något så det går inte för prästen att veta att det verkligen är en jude som ligger där, han resonerar lite som den laglärde som talar med Jesus! Vilka har jag ansvar för?

En del har velat göra en stor sak av att prästen är orolig att råka röra vid en död. I så fall skulle han blivit oren och inte kunnat göra sin tjänst som präst. Vi har ju en lång tradition i kyrkan av att tala illa om judarnas ritualer och att de skulle göra att man inte bryr sig om sin medmänniska men det står ju uttryckligen att prästen redan är klar med sitt arbete i templet och är på väg hem så det är inget problem här, det är nog helt enkelt jobbigt omak som för vem som helst.

Prästen och det dubbla kärleksbudet

Kommer ni ihåg vilka två delar det var i budet den laglärde sa? Gud och sin nästa. Och prästen kommer ju bokstavligen direkt från gudstjänsten, ett uttryck för att älska Gud och vara hängiven i sin tro. Men nu anar vi att detta med att känna till buden inte är det stora problemet utan att faktiskt följa dem när det verkligen gäller!

Efter kommer en levit. Han måste förstått att prästen gått förbi så då kan han säkert rättfärdiga att han själv kan göra det också.

Det fanns en tredje kategori också som var med och skötte tempeltjänsten, vanligt folk. En lekman. Så när det nu kommer in en tredje person förväntar vi oss nog en sådan. Lite som om Jesus hade sagt att först kom Knatte, sedan kom Fnatte och sedan kom… en björnbuse! DET var en oväntad vändning!

Älska din nästa med hela ditt hjärta

Samariern tar sig an den skadade som vi vet. Och på en massa olika sätt som nämns Det är olja och vin på såret och bandage och åsna och sköta om på en massa olika sätt. Mina tankar går till budet igen. Man ska ju älska sin Gud med hela sitt hjärta, hela sin själv, hela sin kraft och hela sitt förstånd, med alla sina resurser och vi verkar inte ha lägre standarder när det gäller att älska sin nästa heller.

För den laglärde i början kanske det börjar gå upp ett ljus att ribban för att älska sin nästa ligger högre än han kunde trott!

Till slut tar han med den skadade till värdshuset som måste legat i Jeriko. Nu kommer det en sak till jag aldrig tänkt på. Samariern är ju samarier.

Med fara för eget liv

Det var farligt för honom att gå in i Jeriko och ta in på ett judiskt värdshus. Han kunde fått massor med stryk av att visa sig där. Jag har också lärt mig att det ju var en risk på den tiden att den som inte kunde betala sina skulder hamnade i skuldslaveri så det vill samariern se till att det inte ska kunna hända den slagne.

Sammantaget gör alla de här små extra informationerna att samariern framstår som ännu mycket mer barmhärtig eller hur? Prästen ville inte ha omak men samariern utsätter sig till och med för fara!

Vem var den slagnes nästa, frågar Jesus. Och vi kan notera att den laglärde liksom har väldigt svårt att ta i sin mun att säga något snällt om en samarier. Den.. han… den som visade barmhärtighet. Säger han till slut.

Vem kan leva upp till detta?

Det hade börjat med en teoretisk fråga om budorden och Jesus hade ju sagt att det stämde att om man verkligen lyckades följa de budorden då har man förtjänat evigt liv på egna meriter, då vore man ju värdig!

Men sedan kommer hela den fantastiska liknelsen och krossar våra illusioner om att vi skulle vara i närheten av vad det faktiskt innebär att älska Gud och älska sin nästa och vi får till slut erkänna att det är väldigt långt borta att leva upp till det. Våra egna fördomar om vilka som är vår nästa och vår egen begränsning i att vara en nästa för varandra blir ganska akuta.

Bibelns berättelser är meditationslitteratur kan man säga. Det här är en berättelse att återvända till gång på gång på gång och spegla sitt liv i MEN vi kan inte sluta med enbart det.

En predikan som förmanar oss i att leva kärleksfullt är nog bra men också djupt oroande att bara hamna i hur dåligt vi klarar av det.

Inget man förtjänar

Jesus spelade ju med och utgick från den laglärdes fråga för att se vart det resonemanget kunde leda men han kunde nog också sagt: man förtjänar inte evigt liv. Man förtjänar aldrig någonting inför Gud. Då framstår hela liknelsen i annat ljus!

Du och jag, vi som var skapade till Guds avbild och att njuta av Gud goda värld tillsammans, vi är slagna och förnedrade och nakna och i vår egoism klarar vi inte att hjälpa varandra upp. Men det har kommit en oväntad hjälpare utifrån.

Vi talar om den barmhärtige samariern och talet om barmhärtighet och den starka reaktionen av medlidande som finns i liknelsen kan vi annars i evangelierna flera gånger höra i liknande ord… om Jesus själv.

I det judiska sammanhanget kan man säga att Jesus kom med en främmande räddning helt vid sidan om templets offer och skriftstudier och allt det, en barmhärtig frälsare.

Han lägger så mycket möda på att hjälpa oss att han inte bryr sig om att det innebär fara och lidande och till slut även döden för honom själv.

I värdshuset

Här sitter vi nu i värdshuset, kyrkan som är en slags sjukstuga dit han fört oss för att fortsätta sörja för oss tills. Vi. Blir. Återställda. Och det verkar ju ta tid så han får fortsätta titta till oss där och betala för oss. Han är redan ute på vägarna igen och stöter på fler att föra hit.

För den kristna tron är inte en lära om att vi ska skärpa oss och förtjäna evigt liv utan det häpnadsväckande budskapet att Gud sände sin son i världen för att rädda oss. För att ta vara på sina systrar och bröder.

Och gå du och gör som han. Inte för att förtjäna Guds kärlek, du och jag och den laglärde har fått våra lektioner i ödmjukhet och förstår att vi inte kan. Och Gud behöver inte heller något från oss men det finns det andra som gör. Den här världen behöver Guds kärlek och närmast oss är det vi som kan komma med den.

Så passar till slut den ganska konstiga inledningen bra som avslutning. ”Saliga de ögon som ser det ni ser och de öron som hör det ni hör”. Nu när Guds barmhärtighet vandrar på jorden.

(Sång: Gå du och gör som han!)

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.