För att det är Jesus som säger det

Min predikan om Jesus ord ”bekymra er inte”

Här är predikan jag höll i söndags i Ulricehamns kyrka. Det är mycket att leva upp till att tala om Jesus odödliga ord om att ”bekymra er inte för morgondagen” men nu kör vi! Hoppas det är till glädje för dig som läser.

Att själv hålla en bergspredikan

När vi hade konfirmandläger på Helsjöns folkhögskola i somras så skulle vi ha en dag då vi gick igenom Jesus liv steg för steg med konfirmanderna och då fick vi spela lite teater och så, vi ledare. Jag fick till exempel stå nere i sjön och föreställa Johannes döparen och stå och skälla på konfirmanderna och säga att människor måste omvända sig och sluta bidra till det onda här i världen. Så det var ju roligt.

Sen så finns det också en liten stenknalle på väg upp mot ett av husen på skolan och där var ju ett perfekt ställe för att gestalta bergspredikan tänkte jag. Så jag gjorde en liten förenkling med viktiga saker Jesus sa i bergspredikan och så var det bara att låtsas vara Jesus som talade till folket nedanför.

Det gick nog bra tror jag men det jag tänkte på mest efteråt var att det var starkt att få iscensätta hela situationen. Det var inte längre abstrakta tankar om att tänka på fåglarna utan ”titta på den DÄR fågeln i trädet där”, så liten och ömtålig men som sjunger så vackert.

Titta på den DÄR blomman som blommar så vackert, vi kan ju direkt se hur värdefull den är med sin skönhet. HÄR är en berggrund; vet ni det var två män som skulle bygga sig hus… Det kom plötsligt nära och vi förstår att Jesus ord som kanske klingar högtidligt för oss var väldigt jordnära. Det gällde just dessa vardagsmänniskor som stod nere på sluttningen. Och det gäller oss i våra liv som de ser ut.

En omöjlig uppmaning

Gör er inga bekymmer, säger Jesus. Man kan tycka åtminstone på ytan att det är en omöjlig uppmaning. Man kanske inte kan råda riktigt över sina tankar och sina känslor. Många bekymmer har man ju av en bra anledning, man vill inte ha dem men de är där ändå.

Det är lite som om någon sa ”tänk inte på grönt” och plötsligt kan man inte låta bli att tänka på grönt. Man styr inte alltid över sina tankar och känslor som man skulle vilja.

Många som känt av psykisk press har fått rätt många hurtiga förslag om att ”inte tänka så mycket på det där, det ordnar sig”. Men det brukar inte riktigt ta får man säga. Man känner sig inte tagen på allvar. Kanske att man istället bara skäms att man inte klarar allt så lätt som man tror man borde och håller masken utåt än mer.

Det är alltid gott för oss att vi har lov att tänka och känna som vi gör, eller hur? Det är normalt att ha det kämpigt.

Så svårt att leva enkelt

Jag hade en klasskompis en gång som skrev en dikt som började i stil med att det är märkligt att det ska vara så svårt att leva enkelt. Och den dikten fick han sedan läsa upp så fort det blev tillfälle för alla älskade ju den! Det är svårt att lyckas leva enkelt. Inte bry sig om en massa saker som inte är till hjälp för oss.

Jag följer en massa konton på internet som handlar om människor som försöker skala av, göra sig av med saker, fokusera på sådant som betyder något. Och de gör ju det för att det är svårt.

Jesus ord i bergspredikan är verkligen en sådan uppmaning att förenkla, få upp ögonen för vad som verkligen är viktigt men sen är det ju det där att Jesus budskap aldrig bara är förmaningar eller goda råd som vi sen ska klara av att leva efter på egen hand, de handlar ytterst sett om hur vi förhåller oss till honom själv.

Vi lägger till en tanke

För mig har orden om att inte bekymra sig, söka Guds rike och hans rättfärdighet, aldrig klingat annat än vackert. De låter lockande. Och jag tror att det beror just på vem som säger orden. Att de kommer just från Jesus. Det är nog faktiskt det som gör hela skillnaden.

Och jag tror att det hänger ihop med något annat som en psykolog kunde säga om tankarna. Man kan inte sluta tänka på grönt för att någon säger det, man kan liksom inte ta bort en tanke. Men vet ni vad man KAN göra? Man kan lägga till en tanke. Jag lägger till orange till exempel. Och jag tror att det är det som händer med mig och med många andra när vi hör Jesus ord.

Det man lägger till är i stort sett detta: jo jag har alla de här sakerna att bekymra mig över. Jag har också en Gud. Man öppnar en lucka uppåt. Jag har också en Gud.

Som Jesus säger det: Gud har gett dig livet, där har du en påminnelse om att du inte måste klara allt själv i det lilla heller, med att hitta mat. Gud har gett dig hela kroppen, då är kläder en liten sak i jämförelse.

Gud som hjälpt förut

I gammaltestamentliga texten (som egentligen är del av ett mycket långt resonemang) ser Nehemja tillbaka på hela sitt folks historia fram till läget de är i nu. Guds godhet har visat sig på en massa sätt i det förgångna, även när de verkligen inte förtjänat den, så visst borde de kunna räkna med den även nu?

Så tror jag att vi ibland kan göra som individer, påminna oss om det jag upplevt av Guds godhet förut, sätta in mitt liv i det perspektivet att Gud verkat i det och fortsätter verka i det.

När orden kommer från Jesus så är att inte bekymra sig verkligen inte samma sak som att ”tänka positivt” eller gaska upp sig. Jag tror till och med att det kan rymmas motsatsen.

Att klaga är att tro

I många av bibelns texter så hanterar man sina bekymmer genom att ärligt och rakt klaga inför Gud. Man får känna som man känner det och säga som det är och själva klagan är en slags tro i sig. Att man räknar med att det tjänar något till att vända sig till Gud, eller hur?

”Hur länge ska det behöva vara så här Gud, hjälp mig!” Det kanske inte är det första man tänker på vad gäller att söka Guds rike och hans rättfärdighet men när man tänker på saken så passar klagan verkligen in i det! Kanske bättre än att tro att jag inte kan blanda in Gud i mina verkliga problem utan bara i sånt som verkar fromt.

Varje dag har en plåga

Det kan flyga så många konstiga tankar genom huvudet när vi hör Jesus ord om bekymren. Såklart visste alla hans åhörare att det är lättare sagt än gjort. Alla problem upphör inte bara man slutar bekymra sig. Lidandet är verkligt.

Det säger ju Jesus till och med rakt ut, var dag har nog av sin egen plåga. Man kan räkna med plåga var och varannan dag, eller hur? Det är alltid något elände på gång. Och Jesus vet det också. Vet det verkligen av egen erfarenhet. Han har nog haft anledning att oroa sig för mat när han var utan i 40 dagar i öknen. Vi får uppfatta det hela lite som vi läser visdomsord i bibeln. Vi förstår vad han menar även om det är draget till sin spets.

Och vi lyssnar på Jesus om bekymren JUST FÖR att vi vet att han är en som vet hur vi har det, hur det är att vara människa. Det är inte ord från ovan från någon som inte har en aning. Det är ju ord som är riktade till människor HAR bekymmer, inte till såna som inte har några.

Begravningsord

Till slut tänker jag på att jag allra oftast brukar läsa dessa bibelord på begravning. Och det kan man tycka är lite konstigt för då kanske man kan säga att det värsta redan hänt men det känns ändå väldigt passande. Det är ord om Guds omsorg om oss mitt i våra svårigheter.

Vi kan söka Guds rike, vända oss till Gud, även när vi har det som svårast. Kanske ber vi som allra mest då?

Och om nu inte allt ordnar sig. Om våra bekymmer skulle vara livet ut. Då talar Jesus uppståndelse från de döda till oss om att vi en dag ska få en morgondag som det inte finns några bekymmer att vänta sig av.