Vad Maria och vi säger ja till

Predikan på Jungfru Marie bebådelsedag i Ulricehamns kyrka

Här är den predikan jag höll på bebådelsedagen i Ulricehamns kyrka. Jag försöker säga något om olika aspekter på vad vi kyrkan kallar ”kallelse”.

Egentligen är det snyggt att dela upp det så att man använder ordet ”kallelse” för vår kallelse hem till Gud och ”sändning” för vårt uppdrag i världen men så blev det inte denna gång. Hoppas det här kan vara till glädje för dig!

Det valda livet

På prästutbildningen fick jag höra om hur vår rektor Lars-Göran en gång hade hållit tal på någon slags examen för unga vuxna på väg ut i livet. Han hade talat där om ”det valda livet”.

Han menade att för många blir det lite grann slumpen som får avgöra hur det blir. Man träffar någon och det får visa sig med tiden om det blir vi för livet, eller man råkar hamna på en arbetsplats och så är man kvar där.

Han ville uppmuntra ungdomarna att fundera på allvar vad de själva egentligen ville. Leva ett liv som de valt att leva. Och i det ingick det nog en hel del om värderingar tänker jag mig. Att inte bara utgå från att om alla andra säger att karriär och ekonomi är viktiga mål så är det så det är utan fundera på vad jag själv tycker är värdefullt att ägna sig åt.

Vilka gåvor jag har och hur kan jag använda dem så de blir till glädje?

Vad vi säger ja till

Idag på jungfru Marias dag är det aktuellt det där med vad vi säger ja till. Vi kan ha med oss Lars-Görans råd och tänka att det kanske räcker halva vägen när vi fundera på vår kallelse som kristna.

Det är rätt svårt i vår tid att tänka själv och tänka sina tankar färdigt utan att bli avbruten av någon distraktion. Och att det formar våra liv mycket vad vi säger ja till.

Vår egen vilja verkar oväntat viktig för Gud. Gud frågar oväntat mycket i bibeln för att vara en Gud.

Marias vägval

På marias tid levde man inte alls med så många val som vi gör idag men det hon ställdes inför var desto större.

Förutom mästaren själv så är Maria vår största förebild i att tro. Hon verkar stå stadigt i vem hon är och i hur hon erfarit att Gud är och så väljer hon väg utifrån det. På ett ögonblick.

Det här är förstås den andra delen för oss i att fundera på vår egen kallelse.

Vem är jag och vad vill jag, och vad vill Gud mig? Och var möts de här båda frågorna? Jag tänker att båda frågorna är lika viktiga för en troende människa. Det är där våra liv möter den levande Guden.

Vi hade föreläsning för några veckor sedan av Mikael Tellbe och han påminde om att tro kan översättas på många sätt. Klart att Maria trodde på Gud, hon litade också på Guds trofasthet och godhet.

Hon själv var trofast och vänd mot sin Gud i sitt liv. Vi ser på den stora lovsången hon brister ut i hur stolt och glad hon är att få vara en del av Guds mäktiga verk. Marias val blir en naturlig följd av vem hon är. Hon är en som är beredd att lyssna till Guds röst.

Ett ja från hjärtat

Att säga ja är som sagt en viktig sak i vår tro. Som präst frågar man vid dop, vid vigslar och så vidare, vill du bli döpt, vill du vara den här människan trogen? Och det spelar stor roll vad vi säger ja till.

Ibland när det talas om trohet i samhället så verkar det nästan bara betyda ”att inte vara otrogen” men jag tror det är mer än så.

Att vara trogen har med det där ordet vi tyvärr inte har på svenska att göra: ”commitment”, ett engagemang för det man vill vara trogen. Ett ja ska komma från hjärtat kan man säga, kanske lite tvekande förstås men det ska ha med vår djupa längtan att göra.

Detta stora ja får vi översätta i alla möjliga vardagliga vägval. Saker vi får säga ja till och sådant vi får säga nej till. Vi har lov att använda vårt förstånd där.

Alla måste tjäna någon

Bob Dylan skrev en gång en väldigt kristen skiva med låten ”You gotta serve somebody .It may be the devil or it may be the Lord, but you have to serve somebody”. Du måste tjäna någon. Det tror jag är djupt sant och Maria sa ju att hon är Herrens tjänarinna. Jag tror att det är en illusion att vi skulle kunna stanna neutrala i frågor som är viktiga i livet.

Alla tjänar någon eller något. Vems tjänare är jag? Är det egot eller pengarna eller vad andra tycker… så leder det fel. Och vi går alla fel hela tiden men vi får återvända till att när vi tjänar Gud kan allt få rätt plats. Och det kräver inte bara ett ja en gång utan det kräver ett ja varje dag.

Man kunde börja sin dag med Marias ord ”jag är herrens tjänarinna”. Det är verkligen inget förnedrande med att se på sig själv som en tjänare. Det är att gå i den högstes tjänst, det godas tjänst. Allt måste tjäna någon. Jag vill välja som Maria.

Utan att veta vad det leder till

Många är lite rädda för att säga ja till saker. Jag också, man är lite rädd att bli invald i något för man vet inte riktigt vad det kommer innebära. Man har en aning förstås men man kan inte veta helt i förväg. Kommer jag klara det? Blir det tråkigt?

När det gäller vårt stora ja till Gud så kan vi inte heller veta riktigt i förväg. Maria kunde inte veta vad det här skulle innebära. Ser man till den korta beskrivningen hon får så kunde man ha helt andra bilder av hur det skulle gå för Jesus. Kung för evigt. Så blir det ju också men vägen dit är oväntad och tuff.

Vägen valde dig

Många kristna vänder sig till Maria just för att hon vet hur tung vägen kan vara. På bilder ser man henne med sju svärd in i hjärtat för de smärtor hon får utstå längs vägen.

Dag Hammarsköld har satt ord väl på den märkliga känslan att efter ett tag tappar kanske frågan om vad vi själva valt lite grann sin betydelse. Vi lever de liv våra val medfört.

Man kan se framför sig hur han dignar under alla frågor han hade på sina axlar som ledare för FN, hur ensamt det var men att han inte hade något annat val än att streta vidare. Han skrev:

Andras väg 
har rastplatser i solen 
där de mötas.
Men detta är din väg, 
och det är nu, 
nu, du inte får svika.

Gråt om du kan, 
gråt men klaga inte.

Vägen valde dig
- och du ska tacka.

Vägen valde dig. Det är också starka ord om en kristen kallelse.  Man står där man står, med det man fått att hantera. Vägen har valt oss.

Vi behöver aldrig leta långt borta efter en uppgift för den finns överallt omkring oss. Våra val har lett oss till sådant vi inte alls visste att det skulle bli. En kristen kallelse handlar mycket om att kärleken till vår nästa, eller Gud själv, leder oss vidare på vägar som vi inte vet vart de leder.

En svår väg

Så det är ibland en ganska kärv verklighet att försöka leva efter sin kristna tro. Att försöka älska sin nästa är ingen dans på rosor. Ibland är det så man vill gråta. Man kan undra om Dag Hammarsköld någon gång önskade slippa sina bördor, det verkar inte så på dikten. Hit har min väg fört mig. Jag får ändå tacka att detta blivit min väg.

Han står liksom i konsekvenserna av det valda livet och det finns något väldigt stort i det.

Lovsången

Men vi kan inte sluta där i hur jobbigt det kan vara. Maria sjunger sin lovsång och vi får lära av henne:

O Maria, lär oss dina sånger. 
Lär oss älska honom som har vandrat 
genom död och grav till livets rike. 
Du vare lovad Kristus.

Vi har så många lovsånger bland dagens textläsningar. Det är inte om hur otroliga och duktiga vi är med att leva ut vår tro i våra liv, det är om han som är den osynlige Gudens avbild, från begynnelsen, den som vi får tillhöra. Den som upphöjer de ringa, som med sitt blod på korset stiftar fred och till slut ska försona allt med sig.

Maria får också lära oss att höja blicken och se på Guds mäktiga verk.

Guds stora ja

Att leva sin tro, att följa sina ja dit de leder oss och ge dem på nytt varje dag, det klarar vi inte själva. Då förstår vi att vi behöver en frälsare, och vi får vila i det Jesus Kristus gjort för oss.

Vårt Ja lär nog skifta lite nyans med åren. Ja jag vill följa dig, kan vi kanske säga som unga, och se framför oss allt vad vi skulle kunna göra för Gud, men i förlängningen förstår vi att egentligen handlar mitt ja till Gud om att jag behöver honom. Allt mer får vi älska honom som har vandrat genom död och grav till ljusets rike.

Och vårt ja drunkar allt mer i glädjen över hans stora ja till oss.

Ja, jag vill du ska finnas.

Ja, jag ger aldrig upp om dig, jag gör dig till min.

Ja, jag vill ge dig min kraft idag också.

Även Guds ja finns där varje dag. Han som är god och trofast.

Maria fick se det ängeln sagt bli verklighet, hon tog det till sitt hjärta och begrundade det. Må vi alla få se hur Gud är verklig och närvarande i våra liv. Må det bli källan till vår lovsång.