Min predikan på konfirmandlägret i Helsjöns kyrka
Här är den predikan jag höll i Helsjöns kyrka på gudstjänsten som avslutade vårt konfirmandläger. (Första söndagen efter trefaldighet)
Det är ju som det är att predika för konfirmander. Hur jag än tyckte jag låg på för att hålla uppe intresset så pallade nog inte så många hela vägen men jag hoppas det mest berodde på trötthet och att du kommer få ut mycket av denna predikan 🙂
Inte en barnvänlig historia
Vi hade nu delar av berättelsen om Noa och arken som textläsning.
Det är en berättelse som man kan hitta väldigt gulliga bilder av. Vet inte om ni sett någon bild på en fin båt och giraffhalsar som sticker ut genom takfönster och så?
Eller på hur Noa leder in djuren två och två i arken. Barn gillar ju djur så då är väl det en barnberättelse då?
Nej. Den biten vi har som textläsning idag innehåller ju rätt mycket otäcka saker, allt annat dör ju! Och ser man i illustrationer i gamla biblar så är det ofta väldigt otäcka bilder, inte alls så gulligt!
Man kan undra är vad det är för mening med att läsa en sådan här berättelse? Många av oss har nog ganska svårt att tänka att det här bokstavligen har hänt.
Man brukar kalla såna här berättelser ”myter” MEN till skillnad från vad man brukar mena i vardagsprat då ”myt mest betyder ”historia som inte är sann” så brukar man i vetenskapen tala om myter på ett annat sätt.
Det är berättelser som finns för att berätta någon djup sanning om hur livet fungerar. Så ser man det så är en myt alltid sann, men på ett annat sätt, den lär oss någon väldigt viktig sanning genom formen av en berättelse.
Ledsen om det här blir lite för avancerat.
Gud måste stoppa det onda
Det berättelsen om Noa och floden till exempel säger är att människor kan vara onda och att det förstör livet på jorden, det går inte att låta det pågå.
Man kan tycka att Gud är grinig och fattar konstiga beslut i berättelsen men då missar man poängen, Gud är den som ska garantera det goda i världen så Gud kan inte låta det onda fortsätta. Så det får bli en dramatisk omstart.
Det andra vi märker är att arken är en räddningsbåt. Gud vill rädda allt liv på jorden så de goda människorna och alla djur ska räddas. De kommer ombord på arken.
Operation Noa
Det är faktiskt en väldigt viktig del i den kristna tron att värna om naturen, eller skapelsen som vi säger. Det finns en engelsk kristen miljöorganisation som just heter ”operation Noah”.
Det finns en del varianter på kristen tro där man bara tycker att det är att själar ska komma till himlen som spelar roll, den här världen kan vi skita i. Men de har läst sin bibel dåligt.
Gud har skapat allt för att Gud älskar världen, och Gud har gett människan i uppdrag att ta hand om allt så som han själv skulle ha gjort.
Ser ni på hur människor gör nu så går det åt helt fel håll med mycket. Man kan tänka att det är lite som Noas ark i repris. Nu är det människors dåliga jobb med att ta hand om jorden som håller på att utrota arter och förändra klimatet. Därför går vi en osäker framtid till mötes.
Så egentligen är det en väldigt kristen uppgift att försöka släppa ut mindre koldioxid, skydda arter, se till att det finns lagar för att förhindra skövling av naturen och så vidare.
Vi har liksom inte rätt att missbruka skapelsen, vi borde vara som Noa som skyddar och räddar det vi kan.
Ett gudagivet hopp
Berättelsen om Noa är längre än vi hört nu.
Till slut slutar det regna och arken strandar på ett berg. Noa får skicka ut en duva för att se om det finns något liv därute och den återvänder med en olivkvist. Det är ett tecken som ger hopp.
I kristen tro är duvan sedan en symbol för Guds heliga Ande som kan ge oss hopp i hjärtat och få oss att inte ge upp utan kämpa på för att det döden eller det onda inte kommer få sista ordet, Gud kan ge oss en framtid bortom hur vi har det nu.
Det onda kom undan
Men sedan går Noa och alla i familjen och djuren av arken och då är frågan, var allt frid och fröjd? Har det inte funnits några onda människor sedan dess?
Jo tyvärr, och det är lite det jag själv tycker är poängen med berättelsen om Noa. Att det visade sig att det inte går att stoppa det onda genom att döda alla onda människor. Det är annars många som arbetar utifrån den idén.
Det onda finns inom alla. Gränsen mellan gott och ont går igenom oss. Och det borde ju förstås Gud vetat från början så det är därför jag tror att det här snarare är en berättelse för oss att lära oss av än ”riktig historia”.
Och Gud lovar Noa att han aldrig ska sända någon mer flod, det måste bli på något annat sätt att han ska stoppa det onda.
Snabbspolning till evangelieläsningen.
Johannes döparen och det onda
Vi känner ju Johannes döparen lite vid det här laget? Han jobbar också med i Guds arbete med att stå emot det onda, han är en av många i bibeln som säger åt människor att bättra sig och sluta göra ont, eller hur?
Men så säger han också att det kommer en större än han, det känner ni också igen? Som ska ta kastskoveln i hand och skilja agnarna från vetet. Och vi förstår att han förstås talar om Jesus.
Man kan bli rädd av hans ord och tänka att Gud återigen ska skilja mellan onda och goda människor och att de onda ska förgås.
Jag tänker att aj aj, det där blir inte bra, jag hade nog inte fått följa med på arken och jag kommer säkert visa mig vara en agn som ska tröskas bort.
Men då tänker jag på det vi lärde oss av Noa. Att alla människor är både onda och goda. Det måste vara något annat på gång.
Skilja oss från det onda
Jag vet inte vad ni vet om att tröska vete, det man gör är i alla fal att man slår på kornen så att kärnorna skiljs från agnarna, skalen runtom.
Min tolkning är att den som ska komma efter Johannes är en som ska skilja oss från det onda i oss. Och så blir det också med Jesus.
Han kom för att rädda oss från det onda, hjälpa oss komma till rätta med synden inom oss. Egoismen, rädslan, avundsjukan och allt sådant som gör att vi förstör livet för varandra.
Jag tror att Johannes själv hade väntat sig att Jesus skulle vara en väldigt sträng ledare som kanske använde våld och gick till rätta med det onda, lite som på Noas tid. Men Jesus överraskade!
Jesus kunde visserligen vara väldigt tuff, ofta mot ledare som gör livet svårt för andra, men han är också väldigt mild. Han kom hit för att rädda, inte för att förgöra. För att hjälpa oss in på bättre vägar, för att ta på sig våra skulder, och till slut för att besegra allt ont på korset.
Som vi hörde i en annan bibelberättelse under lägret; Han har gett sig ut för att leta efter alla förlorade döttrar och söner och föra dem hem.
Och han får lida mycket på vägen så vi förstår att han måste mena allvar. Vi får lita på att Jesus bara vill vårt väl.
Och de där agnarna, de vill vi ju också bli av med så det är ju toppen! Det finns visserligen en del av mig som vill ha kvar dem men när jag tänker klart inser jag att livet vore bättre om jag blev skild från dem för alltid.
Att ta till sig evangeliet om Jesus gör saker med oss. Vi får vara trygga med att vi är Guds älskade barn. Och då kan vi börja förändras. Vi får erkänna inför Gud hur det är med olika saker hos oss och formas till att vara så som vi egentligen vill vara.
Jesus och arken
Jesus är också som Noa. Och den här kyrkan är som arken. Han vill samla oss alla hos sig för att rädda oss från det onda. Tills vi en dag får vara med om en värld där det onda inte finns med.
Kommentera det här inlägget