Ett ord som kan passa i vår tid?

Ord bara finns ju där. Vi vet tillräckligt bra vad de betyder och så är det bra med det. Men ofta kan man lära sig mer när man tittar lite närmare.
Ordet ”religion” har gjort en popularitetsresa på sistone. Religion är för många inte längre lika pinsamt att kännas vid. Kanske att man hellre pratar om ”tro” och att de flesta ändå skulle tycka det var i överkant att till och med kalla sig ”religiös” men ändå ett steg på väg.
Själva ordet är förstås latin och jag tror det kan vara ganska tilltalande med sin grundbetydelse!
Det ska sägas att etymologin för ”religion” är oklar. Cicero menade att det hade med att läsa upprepat att göra. Man kan ju tänka sig att man upprepade olika fraser i riter till exempel. Det kan i så fall också stå för att tänka igenom och ha besinning så att man tar sig an livet klokt.
Att återförena
Men kyrkofadern Augustinus ska ha haft en annan tanke om ordet. Att det kommer från ”re legere”. Legere som i vårt legera har att göra med att förena. Relegere har i så fall med att förena något igen att göra.
I vår tid kan man tänka att det är av nöden att vi hittar det som gör oss mindre splittrade och gör oss till hela och visa människor. Vägen dit för den kristne går genom att återknyta/återförena sig med Gud som vi annars lever i uppror eller okunnighet om.
För mig var detta en vacker tanke. Att religion är de förhållningssätt och praktiker som återförenar oss med Gud. Egentligen bara ett annat ord för att försona sig med Gud (och i förlängningen med varandra).
Vad säger du? Hur klingar ordet ”religion” i dina öron? Skriv en kommentar!



Kommentera det här inlägget