Kejsare Konstantin och kyrkan

När kejsaren i Rom blev intresserad av Kyrkan förändrades den för alltid

Denna text har jag tidigare haft med i pastoratets tidning ”kyrkbacken”. Jag tycker detta är kyrkohistoria som är viktig för alla som vill förstå varför kyrkan är som den är. Hoppas det kan vara till glädje!

Kejsare Konstantin och Kyrkan

Förra året uppmärksammades jubileumet av kyrkomötet i Nicea år 325 då vår trosbekännelse tog form. Det mötet kom till stånd efter påtryckningar från kejsaren Konstantin av Rom.

Många menar att han kom att påverka kyrkan väldigt mycket både på gott och ont.

Konstantin

Det är svårt att avgöra i vilken mån Konstantin var en övertygad kristen. Vi vet att han döptes på sin dödsbädd.

Oavsett hans egen tro är det uppenbart att han var en skicklig politiker och att han såg att han kunde ha nytta av kyrkan. Kyrkan hade vid den tiden blivit så stor att det inte var någon idé att försöka förtrycka den längre. Istället tänkte han att den kunde fungera som en enande kraft i det romerska samhället.

Tyvärr såg han att kyrkan var splittrad i olika frågor. Hela hans idé med kyrkomötet i Nicea var att styra upp och se till att kyrkan blev mer enad och enhetlig. Då skulle den också passa hans syften bättre.

Detta Konstantins projekt ledde med tiden till att kristendomen blev statsreligion i Rom. Det finns väldigt olika åsikter om huruvida det var bra för kyrkan eller inte.

Kontrast mot Jesus

Det ironiska är att bibeln hela tiden beskriver Jesus i kontrast just mot imperiemakten Rom. Han står för ett annat slags rike som målas upp radikalt annorlunda än den rådande ordningen. I hans rike är det de som är ödmjuka som bör råda och även de förtryckta är Guds älskade.

Det finns helt enkelt enorma problem med att använda kristen tro till att rättfärdiga rådande ordning i samhället. Det gäller likaväl då som nu.

På gott

Man kan alltså se väldigt olika på den utveckling Konstantin påbörjade. Å ena sidan fick man ett samhälle där Kyrkan kunde verka fritt och den kristna tron kom att forma en hel värld. När även kejsarna med tiden var kristna kunde biskopar hålla dem ansvariga inför Gud för sitt agerande.

Det går att se att det följde väldigt mycket gott med denna nya ordning och vi lever på många sätt ännu kvar i den kristna kulturen.

Och ont

Å andra sidan innebar föreningen med staten att kyrkan fick del av världsliga maktmedel. Plötsligt kunde man ha liknande maktstrider i kyrkan som i samhället utanför. Istället för att komma överens kunde man nu landsförvisa meningsmotståndare.

Man kunde på sikt göra så att andra religioner och läror förbjöds och förtrycktes. Och man kunde korrumperas av makt och rikedom.

För den som läser kyrkohistoria känns Jesus varningar om att det går att vinna hela världen men förlora sin själ ständigt aktuella.

Var det oundvikligt?

Kunde de kristna i längden ha undvikit att påverkas på det här sättet?

Vi kan inte veta om det hade kunnat gå till på ett annat sätt. Numera är det självklart i vårt land att kyrkan ska vara skild från staten men när svenska kyrkan skildes från staten år 2000 var det faktiskt ett brott mot hela den här långa historien av täta band mellan kyrka och stat.

Nu återstår för oss att, precis som i alla tider, fundera ut hur kyrkan både kan vara en god kraft i samhället och vara fri att ifrågasätta det utifrån Jesus tankar om Guds rike.