Om vi verkligen förstod att Gud är kärlek

Min predikan från fastlagssöndagen i söndags i Ulricehamns kyrka

Här är predikan jag höll i söndags. Rubriken för söndagen var ”kärlekens väg” så det blev tillfälle att säga några ord om kärlek i allmänhet och Guds kärlek i synnerhet. Det var skrämmande många andra präster på plats i kyrkan men ingen av dem hade något att invända så jag tror detta kan vara till glädje för dig!

Bara du inte ska tala om att Gud är kärlek

Någon här som läst något av munken Wilfred Stinissen?

I en bok berättar han att han fick en inbjudan att tala i någon församling. Han undrade vad de tyckte att han skulle tala om och kyrkoherden svarade att han fick tala om vad han ville ”bara du inte kommer och talar om att Gud är kärlek, för det har vi redan hört”.

Stinissen berättar att det inte blev något samarbete där för de förstod tydligen inte varandra. För om vi verkligen på allvar förstår, sa Stinissen, att Gud är kärlek, då blir livet till en fest. Då skulle allt i grunden vara annorlunda.

Människans öde är att vi inte riktigt klarar att tro att det är så, ända sedan Adam och Eva sprang och gömde sig för Gud i Eden har vi inte vågat lita på att Gud verkligen är med oss och att Guds oändliga kärlek gäller oss.

Guds kärlek är långt ifrån ett ytligt ämne. Det är kanske i själva verket det enda som spelar roll över huvud taget. Om Gud är verklig och vi lever våra liv inför Guds kärleksfulla blick finns det inget att frukta och om vi verkligen insåg det skulle allt te sig helt annorlunda.

Enkelt i teorin men svårt att ta till sig

Och vi tror ju i teorin att det är så med Guds kärlek, eller hur? Det är det kristen tro lär oss. Att vi finns för att vi är älskade. Men det är så svårt att hålla fast vid mer än ögonblick i taget. Så man måste på något sätt upprepa det och påminna sig om det hela tiden. Men då uppstår andra problem!

För jag förstår förstås också hur den där kyrkoherden tänkte. Det är ett väldigt svårt ämne att tala om att Gud är kärlek. Bara för att vi säger orden är det inte så säkert att vi kan ta till oss det. Det blir bara sentimentalt.

Kristna klichéer

Det blir liksom kristna klichéer av det. Jesus älskar dig. Det är sant men det tar inte riktigt.

Jag lärde mig i veckan vad ordet kliché kommer ifrån! Elsa Beskow klagade efter några årtionden på sitt förlag för att trycken började bli dåliga. De fortsatte nämligen att använda samma gamla klichéer år efter år!

En kliché var alltså en avgjutning av hela trycksidan som man använde för att kunna masstrycka böcker, ett annat namn var för övrigt ”stereotyp”. Och en gång var klichén ny och fräsch men med tiden blev de ju slitna så att man fick otydligare och otydligare tryck som liksom inte hade samma bett längre.

Men Elsa trodde inte att det var kört med hennes böcker. Hon visste att det går att återgå till originalet så att det blir som nytt! Man kan göra nya skarpa klichéer men hon tyckte att förlagsfolket var snåla.

Orden får liv på nytt

När vi får ha det här som en bild för att tala om Guds kärlek så var det ju lite det jag sa nyss. Orden blir slitna och tappar i effekt ju fler gånger man sagt dem. Men vi får vara lika hoppfulla som Elsa Beskow för orden kan få nytt liv! Vi kan gripas på nytt och på nytt av talet om Guds kärlek och strängt taget är det vad vi gör här varje söndag förhoppningsvis.

För att använda ett annat tekniskt ord från film eller musik så behöver vi ”remastra” det hela. Låta den ursprungliga tonen få komma fram på bästa sätt i våra dagar. Att vi läser våra bibeltexter och har någon som ska prata om dem handlar just om att återvända till originalet kan man säga. Gräva tills vi hittar guldet.

Stark och kärv kärlek

Jag tänker ibland på biskopen i Fanny och Alexander, det är ju ändå något speciellt med Bergman-präster. Han berättar om kärlek för Alexander och säger att

”Kärleken Alexander, är inte blind och inte mjäkig. Den är stark och kärv”.

Och som det visar sig med honom så var det nog väldigt mycket stark och kärv och inte så mycket man skulle uppfatta som kärlek. Det blev till stora problem för Ingemar Bergman själv med de dubbla budskapen kring kärlek.

Så den prästen ska vi inte lyssna på, men hade det varit någon annan som talade kunde det ju ligga något i orden! Att kärlek handlar om så mycket mer än att bara vara vänlig och snäll.

Kärlek är en fråga om vilja och om vad man gör.

Egentligen ganska likt hur det är med tro. Tro sitter ju inte bara i huvudet utan också i hjärtat och i händerna. Kärlek sitter inte bara i hjärtat utan också i händerna och i huvudet. Typ.

Den kärlek vi ser hos Jesus

Nu är det hög tid att säga något om Jesus och den kärlekens väg han vandrar. För nu börjar fastan och snart ska påsken lära oss på nytt vad kärlek är.

Vägen till Jerusalem och påskens händelser är kulmen på det Jesus visar oss om kärlek. Han har redan höjt ribban en hel del för hur ett liv präglat av kärlek ska levas. Han får folk att se med andra ögon på föraktade grupper som samarier eller barn eller andra som man rimligen inte kan vänta sig något i gengäld ifrån och sagt att man ska göra gott även mot dem.

Han har till och med sagt att vi ska älska våra fiender och be för dem. Rimligen inte att vi ska känna varmt för dem utan att vi ska göra gott mot dem. Allt detta har han gjort i god tradition från bibelns profeter men det är ändå nytt på det radikala sätt han säger det.

Fram tills nu har han alltid varit så stark Jesus. Det är först nu i Jerusalem det kommer märkas hur mycket det kostar honom att älska som han gör. För han inte bara talar om att älska sina fiender, han gör det också. In i döden.

Han älskar dem som vi skulle säga att det inte går att älska, sina bödlar. Och han offrar sig för dem vi inte alls skulle tycka det var rimligt att offra sig för.

Om vi har hållit med i princip hittills om hans vackra ord så känns det plötsligt helt orimligt att någon skulle kunna följa dem bokstavligt. Att älska på det sättet, det kan bara Gud.

Oförtjänt kärlek

En kliché som vi kunde ta upp och blåsa lite damm av idag är orden:

”Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det mest”

Klart att det blivit bevingade ord! Det säger ju något i vardagen om att vi behöver bli älskade i vår svaghet. När vi inte räcker till. När vi har fallit.

Det säger oss också att kärlek inte är något vi förtjänar. Typ att det bara är då vi älskar oförtjänt som vi älskar på riktigt. Det är då det verkligen är för den andres skull, inte för att den personen ger oss något just nu.

Vi gör nog klokast i att ta bort kopplingen helt mellan att vara älskad och att förtjäna det på något sätt. För hur bra ska man vara för att vara värd att vara älskad?

Ett relationsråd

Jag fick lära mig ett relationsråd någon gång att om ens partner en dag kommer och är riktigt nere och säger ”hur kan du älska en sådan som mig?” så ska man inte börja räkna upp goda skäl, att du är så klok och vacker för då kan den andre svara att det ÄR JAG JU INTE ALLS DET! Så det tar aldrig slut.

Det går alltid att komma fram till att den andre har fel, egentligen går det inte att älska en som mig. Och det kommer han eller hon komma på när jag blivit mer genomskådad som usel.

Så det är ingen idé att försöka övertyga på det sättet. Det man däremot KAN säga är att:

”Jag älskar dig för att jag älskar dig”

Det blir kanske ingen riktigt nöjd med heller men jag tror det är så det funkar med kärleken. Man älskar och det är som det är. Med både det goda och med det onda. Kärleken innebär att jag fortsätter vara på din sida vad som än händer.

Guds gåtfulla kärlek

Inför Gud har vi egentligen samma situation. Att Gud älskar oss är en gåta.

Gud älskar oss för att… ja det bara är så!

Och det tjänar inget till att försöka förtjäna den kärleken, vi kan heller inte bli så dåliga att den inte gäller oss för vi har ju hört att Jesus älskar till och med sina fiender.

Och bibeln ger oss inte några förklaringar till Guds kärlek, däremot ger den oss tecken på tecken och exempel på exempel på hur Guds kärlek gäller alla möjliga slags människor och hela skapelsen.

Framförallt när påsken närmar sig ser vi hur mycket Jesus är beredd att gå igenom för att vinna oss och föra oss till Gud. Om kärlek handlar om engagemang, ja då har vi minsann kärlek där.

Har det blivit nytt?

Nu har vi grävt en stund. Ni får bedöma om de gamla orden om Guds kärlek fått någon ny glöd. Men vet ni, vare sig vi förstått eller kan känna att vi är Guds älskade eller inte så är det så ändå.

Stinissen sa att om vi verkligen förstår att Gud är kärlek blir livet en fest. Må denna fasta vara vägen till fest i ditt och mitt hjärta.