Jag som farisé

Köande svältande människor.

Jag vill skriva några ord om den text som var evangelietext i kyrkorna igår (11e efter trefaldighet). Jesus varnar för fariséerna. Grejen med fariséerna är att även om vi lärt oss att läsa om dem som varnande exempel så hittar vi förmodligen en liknande syn om vi tittar oss i spegeln. Det finns god anledning att stanna upp och skärskåda sin omgivning, sig och sitt samhälle utifrån dessa ord:

Sedan talade Jesus till folket och sina lärjungar och sade: ”De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor. Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd. (matt 23:1-12)

Den där fetmarkerade raden brukar jag tänka på ibland. ”De binder ihop tunga bördor åt andra men rör sedan inte ett finger för att hjälpa dem med dem”.

Fariséerna var en grupp mycket hängivna troende som arbetade hårt på att leva efter Guds vilja. I det kanske de skulle vara ovanliga i vårt samhälle idag men å andra sidan finns det många andra sorters fariséer. På twitter, i lunchrummet och runtom i samhället. Var och en som ansträngt sig för att leva på det sätt man tycker är riktigt riskerar hela tiden att bli som i Jesu varning. Det kan börja handla om att jag ska bli upphöjd och att andra ska ta mig till föredöme. Vi tar så gärna ut det vi investerat i form av ansträngning att leva väl i att bli respekterade eller beundrade.

Medkänslan är det som väger emot. Och medkänslan kommer inte som en del av förträffligheten utan ur kännedom om egen svaghet.

Brukar du identifiera dig med fariséerna?