Jesus och Maria i Bangalore, Indien
Så här i pingsttid har vi fått höra i textläsningarna i kyrkan om hur Anden kan tala alla språk. Jag har tänkt en del på det märkliga i hur Gud blev människa och nu vill jag dela lite tankar med dig.
I kristen tro säger vi att Jesus är Gud ”inkarnerad”, Gud som blivit kött, blivit människa. Allt det där vet ni förstås allihop men man kan vrida lite på det och tänka på hur märkligt det är hur väldigt kulturspecifikt det var när Gud blev människa. Jesus var ingen världsmedborgare som stod över alla mänskliga kulturer. Han var tvärtom djupt nedbäddad i sin judiska kultur just i sin egen tid under det första århundradet. Där och då.
Gud talade till just de människor som levde där och då och mötte Jesus, på ett väldigt specialiserat sätt. Jesus talade till de människor han mötte i det sammanhang där de fanns. Sedan när den kristna tron började sprida sig så ställdes kyrkan inför en enorm översättningsutmaning. Man måste ju förklara allt det Jesus gjorde och sa i sitt sammanhang så att de fick förstå samma saker utifrån sin kultur. Kristen teologi har alltsedan dess varit ett slags kreativt översättningsarbete. Kristen tro är aldrig utan sammanhang.
Det är nog tur för oss att Gud talar till människor just utifrån där vi är i tid och rum. För annars skulle vi inte förstå mycket alls. Hur gärna vi än vill tro att vi har väldigt vidsträckta perspektiv så förstår vi egentligen var och en en väldigt liten del av världen.
Vi tar lite musik på det. Från 90-talet! ”One of us” med Joan Osborne är i sanning en inkarnationssång!
Eftersom vi har så snäva horisonter som vi har så märker vi inte ens att vi ofta tänker oss vår egen miljö runt Jesus i bibelberättelserna. Och det är nog något gott för då har vi i alla fall fattat poängen, att Gud blev en av oss, men ju djupare vi kan gå i översättningsarbetet desto bättre för vår förståelse.
Lämna ett svar