MIN vilja? Äh, jag vill ju bara vara lite cool. Eller? |
I bönen Vår Fader finns raden ”låt din vilja ske, på jorden så som i himlen”, i gamla översättningen bad (och ber ännu ibland) vi ”ske din vilja, såsom i himlen, så ock på jorden”. Jag brukar allt emellanåt säga liknande uttryck när jag predikar, om Guds vilja. Ofta undrar jag hur det egentligen låter i andras öron. Min egen vilja då, ska jag ge upp den? Så här tänker i alla fall jag:
Det finns förstås mycket i min vilja som inte stämmer med Guds vilja. Synden bor ju i mig och förvrider mig på många sätt. Min djupa vilja är dock fortfarande att göra det goda och att älska min nästa, även om det sällan lyckas fullt ut. Min djupaste vilja ligger nära Guds vilja. När jag med Guds Andes hjälp någon gång lyckas älska som jag egentligen vill har jag inte blivit mindre mig själv utan mer. Att be och arbeta för att Guds vilja ska ske är inget hot mot mig själv. Möjligen mot min själviskhet?
Vad säger du om detta? Har du någon gång haft svårt för när någon talat om att Guds vilja ska ske? Kommentera!
Lämna ett svar