Dags för mer hänsyn? |
Ett annat uttryck som jag funderar på ibland är uttrycket ”du kan göra vad du vill så länge du inte gör någon illa”. Ofta används det väl när det kommer till sexuella relationer men det kan också tillämpas på annat i vår kultur.
Jag tycker inte om uttrycket. Jag inser att det från början kan ha varit lovvärt och att det kan ha sin plats i en tillvaro präglad av tabun eller orimlig social kontroll men jag tycker ändå inte om det. Det är liksom för svagt. Räcker det för att få kallas hänsyn att man inte försöker göra någon illa? Det är rätt långt ifrån att älska sin nästa som sig själv får man allt säga.
Den filosofiska följdfrågan är: Kan jag över huvud taget undvika att göra andra illa om jag är alltför fast i att tänka på mig och mitt?
Vad säger du?
Lämna ett svar