• Vandra Vägen
  • Göra vad du vill så länge du inte gör någon illa?
Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Göra vad du vill så länge du inte gör någon illa?

Dags för mer hänsyn?

Ett annat uttryck som jag funderar på ibland är uttrycket ”du kan göra vad du vill så länge du inte gör någon illa”. Ofta används det väl när det kommer till sexuella relationer men det kan också tillämpas på annat i vår kultur.

Jag tycker inte om uttrycket. Jag inser att det från början kan ha varit lovvärt och att det kan ha sin plats i en tillvaro präglad av tabun eller orimlig social kontroll men jag tycker ändå inte om det. Det är liksom för svagt. Räcker det för att få kallas hänsyn att man inte försöker göra någon illa? Det är rätt långt ifrån att älska sin nästa som sig själv får man allt säga.

Den filosofiska följdfrågan är: Kan jag över huvud taget undvika att göra andra illa om jag är alltför fast i att tänka på mig och mitt?

Vad säger du?

Kommentarer

7 svar till ”Göra vad du vill så länge du inte gör någon illa?”

  1. Profilbild för Markus

    Det är ju kärnan i liberalismens etik. Att låta människor vara fria att handla som de vill, så länge de inte inkräktar på andras frihet. Jag tycker det är en utmärkt målsättning för lagstiftning och maktutövande i ett pluralistiskt samhälle. Men som personlig livsfilosofi räcker det inte. Liberal etik är en metaetik. Den ger ramarna, men fyller inte livet med innehåll. Där måste var och en söka efter att leva ett liv fyllt av dygder.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Du är klok du. Jag utgår sällan från lagar och regler i mina inlägg, det verkar som att jag är mer intresserad av det personliga förhållningssättet men självklart kan man inte lagstadga på annat sätt. Lagen kan inte göra oss goda.

  2. Profilbild för Simon Liljestrand

    Men vad exakt är det du anser saknas i en etik baserad på att inte göra andra illa?Som jag ser det handlar all etik i slutändan om någon form av utilitaristisk hedonism. När jag säger hedonism syftar jag inte på den naiva form som man först associerar till när man hör ordet, dvs en strävan efter omedelbar och kortsiktig lycka, utan en mer djupgående och långsiktig form av hedonism. En strävan efter välbefinnande i så stor utsträckning av tillvaron som möjligt åt så många som möjligt. Och därmed blir, som jag ser det, en ond handling just en sådan handling som berövar en annan människa välbefinnande, dvs. en handling som gör någon illa. Andra handlingar är antingen goda eller neutrala, varför tumregeln ”du kan göra vad du vill så länge du inte gör någon illa” enligt mig är en ganska god regel.Eller syftar du på att för att bygga ett bättre samhälle krävs utöver brist på onda handlingar även att vi utför goda handlingar som syftar till att öka välbefinnandet hos andra? Isåfall är jag nog benägen att hålla med, men det är inte lika uppenbart i vilken utsträckning goda handlingar bör ses som påbjudna som onda handlingar förbjudna tycker jag.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Det krävs helt klart goda handlingar också, inte bara frånvaro av onda. Man har förstås kommit en bit på väg om man inte skadar andra men det får vi väl vara överens om är miniminivån för att vi ska kunna leva gott tillsammans? Jesus säger att vi ska älska vår nästa, det är en mycket högre ribba…Jag tror det finns etiker som utgår från det reciproka, att det goda samhället bygger på att vi förstår att vi behöver varandra istället för att var och en utgår från sig själv?

    2. Profilbild för Simon Liljestrand

      Tror vi är på samma sida här överlag faktiskt 🙂 (även om jag inte tycker vi ska älska varandra för att Jesus sa det, utan för att det blir bra konsekvenser av det).Den hedonism jag förespråkar är som sagt inte en egoistisk sådan, utan en utilitaristisk. Så många som möjligt ska må så bra som möjligt i så stor utsträckning av tillvaron som möjligt, och detta kräver att vi har omsorg om varandra och älskar varandra. Anledningen till att jag använder ordet hedonism är för att det visar att det är effekten på välbefinnandet -konsekvensen- som avgör vilka handlingar som är eftersträvansvärda och inte så mycket handlingarna i sig själva. Även när folk ifrågasätter detta hamnar man nästan oundvikligen i att lidande är det onda och välbefinnande det goda. Exempelvis var det en kille som en gång sa att man då kunde försvara att en minoritet av befolkningen slavade för att majoriteten skulle få det ännu bättre (oavsett hur mycket mer sannolikt jag tror det vore att det totala välbefinnandet vore högre om alla hjälptes åt istället), men om man frågar sig varför detta är ett problem så beror det ju på att dem förslavade minoriteten utsätts för lidande -brist på välbefinnande- och att det är detta som är det onda i det hypotetiska exemplet.Som jag ser det är det lidande eller det välbefinnande man skapar med sina handlingar är de enda värden som finns när man reducerat etiken till de minsta beståndsdelarna, man kan kalla lidandet och välbefinnandet etikens elementalpartiklar av vilka man bygger resten av sin etik.

  3. Profilbild för Anonymous
    Anonymous

    Jag kommer att tänka på överkonstapel Bastians i Kamomilla stad sång:Jag har skrivit ihop en egen lag för denna staden våroch uti min kamomilla lag det står:Man ska inte plåga andra, man ska alltid bjuda till,men för övrigt kan man göra vad man vill.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Klok konstapel, för där handlar det ju inte bara om att inte plåga andra utan också om att alltid bjuda till…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.