Läge att bita ihop just nu kanske? Amputation pågår.
Jag har läst Bréne Browns senast utgivna bok på svenska och i samband med det kom jag att tänka på hennes förra, om sårbarhet. Den handlar om att kännas vid sin egen sårbarhet för att kunna leva närmare sitt eget hjärta och få ett bättre liv.
Jag kommer ihåg ett citat från en James Bondfilm som går ut på nästan det motsatta. Jag tror det är ”Q” som säger till Bond:
”Never let them see you bleed”
”Låt dem aldrig se dig blöda” -låt aldrig din sårbarhet synas utåt, typ. Grejen är att jag tror att Q också har rätt. Vi får komma ihåg vilka han talar om här. Bonds fiender är inga dunungar precis. Och så är det för oss allihop, alla sammanhang där vi lever våra liv är inte lika trygga.
Brown menar inte att man ska visa sin sårbarhet i alla sammanhang, och Jesus säger att vi ska vara ”kloka som ormar och oskyldiga som duvor” (snälla men inte dumma). Det är oerhört betydelsefullt om vi kan få ge uttryck för våra sårbara sidor i några goda relationer och sammanhang. Att vi inte alltid måste ha ”skölden uppe”. Samtidigt finns det ju hajar som börjar hugga om de känner vittringen av blod. Vi får vara rädda om oss och visa vår sårbarhet för de som förtjänat det (och i den utsträckning de har förtjänat det). Vi behöver vara modiga för att dela med oss av oss själva men vi måste också veta när det är klokt att värna vår integritet.
Så. Var på skalan mellan James Bond och terapisession befinner du dig just där du nu läser det här?
Lämna ett svar