Här är min korta predikan från trettondagen. Den som är flitig läsare här kan nog känna igen mycket från en bloggpost (och dikten från en annan) men det passade väldigt bra idag. Tycker jag. Jag vet ju sällan vad lyssnaren i gemen verkligen tycker men jag försökte attackera en vanlig och dålig gudsbild. Hoppas det är till glädje!
Trettondag jul 2020 ”Den härligt tunge Guden”
Läser episteltezten för dagen.
Vi får lyssna till den här bibeltexten idag för den passar bra när vi minns främmande människor från långtbortistan som kom till det lilla Jesusbarnet med sina gåvor, de vise förstod att hylla barnet som kung, och var de första ickejudarna om att göra det. För att visa oss att det här är en kung för hela världen, även för Svenskar. Här är vi inte med som gäster eller främlingar utan räknas som medborgare i detta märkliga Guds rike som växer fram kring Kristus.
Dagens tema i psalmboken är ”Guds härlighet i Kristus” och det är något åtminstone många av mina konfirmander har svårt att förstå riktigt. Jag har någon gång sagt någon typiskt kyrkisk fras, att Gud förtjänar att vi ska förhärliga honom och ära honom och tillbe honom. Då har jag fått reaktionen att Gud måste allt vara en väldigt uppblåst typ som kräver att vi ska ära och hylla honom hela tiden. Ska jag vara ärlig så tror jag att den tanken har slagit de flesta av oss här någon gång eller? Är det ett sympatiskt drag att vilja bli tillbedd och ärad? Är Gud lite som någon chef som vi ska ”smörja” för att han ska vara nöjd och behandla oss väl?
När kyrkans språk var latin så var ordet för Guds härlighet eller ära ”Gloria”, det känner vi igen va? Vi sjunger det på söndagarna nu också; gloria, gloria gloria, äran är din”. För romarna som talade latin så handlade ära just om det där att uppnå en upphöjd position och sedan kräva alla de hedersbetygelser som tillkom en, och uppleva sig vanärad om någon var respektlös. De trodde inte på ödmjukhet alls utan man skulle gärna framhäva sig själv och bli hyllad av andra som skröt om en var väldigt attraktivt.
Men nu är bibeln trots allt inte skriven på latin och talet om Guds härlighet är äldre än så. De gamla hebreerna talade istället om Guds kavod. Kavod i sin tur handlar inte ett dugg om skryt utan ordet har från början mest betydelsen ”tyngd”. Gud är på något bildligt sätt en tungviktare, någon som är av vikt (vi har alltså lite liknande uttryck på svenska). När människan ställs inför Gud så möter vi någon som är otroligt mycket större och massivare än vad vi själva är, vi som är kortlivade och skapade varelser. Guds härlighet skulle kunna beskrivas så att när en människa möter den så är det ett möte med någon som är så ofattbart stor (och har mycket tyngd) att man blir alldeles skakad av det.
Tänk på detta nu i jul när herdarna möter änglar och ”Herrens härlighet lyste omkring dem och de greps av förfäran”. Kanske ska vi föreställa oss det som ett uttryck för tyngden i Guds närvaro?
Jag tycker själv att det här blir mycket mer vettigt och lätt att sympatisera med. Att ära Gud är inte att smickra en chef utan att erkänna att det är så här det är, Gud är Gud och jag är människa, vår existens beror helt och hållet av att Gud gett oss den. Lovsången kommer spontant ur att denna grund för all existens vill oss väl och möter oss i det där lilla barnet i krubban. Vi får göra som de vise, om vi är visa så gör vi det, och böja våra hjärtan. Tacksamma över att allting trots allt inte kretsar kring oss, det är ju så hopplöst svårt för oss att hitta mening i livet om det inte finns något riktigt stort som vi kan leva i relation till.
För vet ni vad! Det tuffaste med detta med bilden av härlighet som tyngd är en bild jag fått av vad vår egen tyngd består i. Fysiskt sett skulle vi inte ha någon vikt om inte jorden drog oss ner med tyngdkraften. Vi får vikt inte av oss själva. Vi avslutar den här utläggningen med en dikt:
Vad väger en människas liv?
Varifrån kommer tyngden?
En liten massa i ett väldigt gravitationsfält
omloppsbana kring Guds väldiga härlighet
underbar och fruktansvärd
så massiv att kosmos
liknar rök
Jag är av vikt
du gett mig
dra mig till dig
Bön VF Välsignelsen
Lämna ett svar